Vid årsskiftet ökar fokus på jämförelseindex

Fonderna har tvingats ändra hur de använder jämförelseindex. Förr hjälpte de förvaltarna att framstå som bättre än de var, nu krävs de för att bevisa att förvaltningen är tillräckligt aktiv.

Jonas Lindmark 2017-10-26 | 16:17
Facebook Twitter LinkedIn

Nybörjare bland fondsparare blir ofta förvånade att inte alla aktiefonder överträffar sitt börsindex. Hela poängen med att betala ett proffs för att sköta förvaltningen borde väl vara att de väljer de aktier som stiger mest?

 

Och media har genom åren ofta haft stora rubriker med nyheten att majoriteten aktiefonder har misslyckats att överträffa sina jämförelseindex. Fast egentligen är detta en självklarhet, eftersom ett normalt kapitalvägt börsindex visar genomsnittet för alla aktieportföljer utan avdrag för kostnader. Men fonderna däremot, de redovisar sina resultat efter avdrag av förvaltningsavgifter och andra kostnader.

 

Att jämföra före och efter kostnader är ett exempel på det klassiska ”äpplen och päron”. Hos många fondföretag är det därför mer populärt att jämföra deras fonder med ett urval konkurrenter bland andra liknande fonder. Relativa fondbetyg som Morningstar Rating används också ofta i branschen.

 

Fler jämförelser krävs

 

Men nya krav från myndigheterna gör att fonder från årsskiftet måste använda jämförelseindex eller en liknande jämförelse på fler ställen i sin information. Dels ska avkastningen vart och ett av de senaste tio kalenderåren utvärderas, dels krävs jämförelser även via nyckeltalen ”tracking error” och ”active share” som behöver ett bestämt jämförelseindex för att kunna beräknas. Finansdepartementet har även föreslagit att Finansinspektionen ska börja ge tydliga regler för vad som är ett relevant jämförelseindex. Fokus har flyttats från att utvärdera fondens långsiktiga avkastning till att aktiva förvaltarna ska bevisa att förvaltningen avviker från index.

 

Börsindex har fördelar, de ger en tydlig och lättbegriplig sammanfattning av prestationen hos alla konkurrenter på en marknad. De ger också en tydlig beskrivning av vilken marknad en fond kommer att investera på. Nystartade fonder kan med hjälp av sitt jämförelseindex ge bättre info om fondens inriktning och risknivå. Dock finns det även fördelar med att granska hela fältet med konkurrenter, för då syns spridningen i risktagande och resultat.

 

Enbart jämförelseindex ger inte heller den överblick som behövs för att svara på om fondspararens val av fond har varit bra totalt sett. Till exempel inom PPM så är det även intressant hur de fonder du valt har utvecklats jämfört med AP7 Aktiefond, som är alternativet för icke-väljare.

 

Risk för fusk

 

Dessutom finns uppenbara risker för fusk. Fondbolag kan byta jämförelseindex till ett liknande som har haft lite sämre utveckling eller till och med jämföra fondens resultat med index som har ett helt annat innehåll (ett exempel på detta skrev jag om för en månad sedan i ”Snart får räntefonder inte fuska med index”, länk ovan till höger).

 

Fram till för tio år sedan var det vanligaste fusket att aktiefonder jämförde sig med prisindex, som enbart baseras på ändringar i aktiekurserna men utan justering för aktieutdelningar. Om direktavkastningen från börsbolagen i snitt är 3 procent per år medan fondens förvaltningsavgift är 1 procent per år, betyder det att förvaltaren varje år har 2 procentenheter avkastning till god. Längre tillbaka var det dessutom vanligt att indexleverantörerna bara hade prisindex. Därför var det när fondsparandet började i Sverige normalt bland fonder att jämföra sig med vanliga prisindex, vilket hjälpte förvaltarna att framstå som bättre än de var. Jämförelsen med ett index som i snitt utvecklas sämre frestar dessutom förvaltaren att välja ungefär samma fördelning av innehaven som index, för då ökar sannolikheten att lyckas. I januari 2008 inledde dock de svenska storbankerna en avgörande förändring och accepterade att börja jämföra sina aktiefonder enbart med index där aktieutdelningarna ingår (”Nordea och Robur höjer ribborna, på olika sätt”).

 

Ökade kostnader

 

De senaste årens ökade krav att fonderna ska redovisa jämförelseindex går hand i hand med ett ökat utbud av index och ökade kostnader för att få information om index. Summeringar gjorda av indexexperter visar att det numera finns fler börsindex i världen än det finns enskilda aktier. Bakgrunden är att både institutioner och förvaltare allt oftare betalar för att få helt egna index beräknade, som speglar just deras placeringsregler. Nackdelen är att företagen som beräknar index tar rejält betalt och de ökade kostnaderna belastar förr eller senare fondspararna i form av högre avgifter.


Xactiveshare Xfondfakta

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar