Förra veckan kom nyheten att Skandia har beslutat att helt sluta sälja aktieobligationer och andra strukturerade produkter. Bakgrunden är att Finansinspektionen gav böter sommaren 2014 (mer om detta i "Skandia visar ännu ett fel med aktieobligationer") och från januari 2018 gäller nya EU-regler som ytterligare ska öka konsumentskyddet.
Fler än Skandia kommer troligen också snart att sluta, eftersom försäljningen till stor del har varit driven av att säljarna har fått dolda provisioner från utgivarna (som ingår i den kostnad som vissa säljare kallas "arrangörsarvode"). Dessa provisioner kommer rimligen inte att bli tillåtna under de nya EU-reglerna MiFID II som börjar gälla i januari, eftersom det saknas argument för att kvaliteten på aktieobligationer skulle bli högre av att de belastas med kostnader för dolda provisioner, tvärtom gör provisionerna att det blir mindre pengar kvar att satsa i optioner och därmed sämre uppräkningsfaktor.
Bankerna gömmer dem
Även de svenska storbankerna har minskat sina utbud och Nordea har just nu ingen ny till salu. För tio år sedan presenterade de svenska storbankerna aktieobligationer jämsides med fonder i både marknadsföring och på hemsidor. Men numera är det fonderna som syns klart mest. Aktieobligationerna, som ofta missvisande kallas "kapitalskyddade placeringar", är undangömda och svåra att hitta.
Att de alls fortsätter säljas beror till stor del på att när gamla aktieobligationer förfaller och pengarna ska betalas ut så vet bankerna att det enklaste sättet att fortsätta tjäna pengar är att sälja nya aktieobligationer till dessa kunder. Men extremt låga marknadsräntor räntor har gjort det omöjligt att konstruera aktieobligationer som har ett äkta kapitalskydd och samtidigt ger lika bra avkastning om index stiger.
Obligation plus option
Jag fokuserar i dagens krönika på den klart vanligaste typen av strukturerade produkter där avkastningen är beroende av utvecklingen hos index för aktiemarknader eller kursutvecklingen hos en grupp av aktier, och kallas dem därför inte "strukturerade produkter" eller "kapitalskyddade placeringar" utan använder den mer korrekta benämningen "aktieobligationer".
En aktieobligation är ett paket som består dels av en obligation som på förfallodagen betalar tillbaka det nominella beloppet, dels en option vars värde på slutdagen beror på hur ett förutbestämt index utvecklas, plus dolda avgifter. Indexändringen beräknas baseras på hur aktieindex utvecklas eller på den genomsnittliga ändringen av aktiekursen hos en korg med aktier. Deltagandegraden avgör hur stor del av index förändring som blir avkastning.
Vilseledande villkor
Dagens paket innehåller nästan alltid nackdelarna överkurs, index utan utdelningar och utdraget slutindex, vilket gör att aktieobligationer är svåra att jämföra med sparande i aktiefonder. Deltagandegraderna är ofta strax över 100 procent och ger intrycket att aktieobligationerna ger högre avkastning än motsvarande aktiefond, vilket är vilseledande.
Numera är det nämligen nästan standard att aktieobligationer har 10 procent överkurs. Det gäller 10 av 11 som de svenska storbankerna just nu emitteras. Detta innebär inte bara att drygt 10 procent investeringen kan gå förlorad, utan även att avkastningen bara beräknas baserat på nominellt belopp. Överkursen ingår inte när avkastningen beräknas. Detta gör att avkastningen blir klart lägre än hos motsvarande aktiefonder om aktiemarknaden står still eller stiger svagt, vilket är de mest troliga utfallen.
Huvudargumentet för aktieobligationer brukar vara att förlustrisken begränsas, eftersom nominellt belopp betalas tillbaka på förfallodagen även om underliggande aktieindex fallit så att optionsdelen har blivit värdelös. Men när de säljs med 10 procent överkurs och ett courtage på 2 procent, riskerar investeraren ändå drygt 10 procent av satsat kapital vilket är en betydande förlust.
Dessutom ingår sällan aktiernas utdelningar i beräkningen av det index som ger avkastning. Enbart aktiekursernas förändring ingår, medan den som investerar i en aktiefond även får utdelningar varje år. Skillnaden i avkastning varierar beroende på marknad, men ett index där utdelningar ingår stiger normalt 2-3 procent mer per år. Nästa trick som är gemensamt för alla svenska storbanker är att slutindex baseras på genomsnittet för aktiekurserna under en lång tidsperiod, mellan 6 och 12 månader. En utdragen mätperiod gör att chansen till ett ovanligt bra utfall minskar och blir i de flesta fall en nackdel.
Ytterligare ett trick är att välja ett index som troligen kommer att ha en platt utveckling, eftersom optionen då kan ges en högre deltagandegrad och därmed se mer attraktiv ut. När index är en utvald korg med ett fåtal aktier har de normalt haft en platt kursutveckling eftersom bolagen har en stabil vinstnivå och ger hög kontant utdelning. Ett extremfall är Swedbank som för aktieobligationen Norden Hållbar använder ett Istoxx index som baserar sig på ett börsindex där utdelningar ingår men med ett avdrag på 4,5 procent per år, vilket innebär att under löptiden på 6 år så ger index utan avdrag 30 procent extra värdeökning.
Bättre med hälften indexfond
Jämfört med alternativet att hälften investeras på samma aktiemarknad via en billig indexfond och hälften placeras i en räntefond som förväntas ge låg avkastning men ändå högre än indexfondens avgift, så betyder ovanstående att aktieobligationer kommer att vara sämre inom ett stort intervall. Nackdelarna med överkurs och att börsbolagens utdelningar inte ingår gör att en aktieobligation med 115% uppräkningsfaktor bara ger ett bättre slutresultat än hälften av pengarna i en indexfond om index efter tre år har fallit mer än 20 procent eller stigit mer än 40 procent. En sparprodukt som ger sämre resultat vid alla mer normala utfall däremellan behövs inte, så det bästa vore om aktieobligationer försvann helt.
Learn more about how Morningstar can help financial professionals prepare for MiFID II.
