Att välja fördelning mellan olika typer av investeringar, som aktier och räntebärande – allokera – är den viktigaste delen av att välja en strategi för sitt sparande. Alla experter på sparande verkar vara överens om att allokeringen troligen har större effekt på framtida avkastning än övriga fondval.
Efter över 5 år i rad med stigande aktiekurser har risktagandet blivit för stort för många fondsparare, inte bara för att uppgången ökat andelen aktier i portföljer utan ofta även för att återstående spartid börjar bli kort. Ingen vet i förväg om uppgången fortsätter ett tag till eller om någon oväntad kris ger ett börsras.
Rebalansera
Men från dagens nivå är det rimligt att börstrenden blir platt, så att fondsparare i snitt tjänar på att gå mot strömmen. Även proffsen har svårt att hinna pricka aktiemarknadens toppar och bottnar, men att rebalansera med jämna mellanrum är en enkel strategi som ger alla möjlighet att öka sin avkastning lite genom vanligt bondförnuft: att köpa billigt och sälja dyrt.
Enklast nu är att vänta med att köpa till efter en nedgång, samt att sälja aktier gradvis under uppgångar. En mer genomtänkt lösning är att försöka hålla ett visst intervall placerat i aktier (antingen direkt eller via fonder), till exempel 55-65 procent aktier, resten räntebärande (bankkonto eller räntefonder). Det betyder att när aktier stiger kraftigt i värde, så att andelen aktier stiger över 65 procent, då säljer du gradvis. Om aktiekurserna sedan faller kraftigt, så att andelen aktier sjunker under 55 procent, så köper du tillbaka aktierna billigare än du sålde dem.
Dessutom kommer vi varje år ett år närmare sparmålet och det är därmed klokt att sänka risktagandet. Men mer avgörande blir ofta att skillnader i avkastning mellan olika fonder gör att allokeringen ändras rejält på ett enda år. För att behålla sin strategi är det därför nödvändigt att med jämna mellanrum återställa den ursprungliga fördelningen vilket motverkar att risktagandet ändras.
Tabellen nedan visar ett exempel på behovet i en enkel fondportfölj. Från början är 40 procent placerat i en obligationsfond, 20 procent i en globalfond och 40 procent i fyra högriskfonder. Avkastningarna är genomsnitt enligt Morningstars fondindex. Förändringen av allokeringen från 60 procent aktiefonder år 2012 till 73 procent idag beror på att räntorna har varit låga medan de flesta typer av aktiefonder stigit kraftigt.
Ökad risk efter 5 år | |||
Andel juni 2012 |
Fondkategori | Fondindex avkastning 5 år, % |
Andel idag |
40% | Obligationsfond | 13 | 27% |
20% | Globalfond | 96 | 24% |
10% | Brasilienfond | -12 | 5% |
10% | Branschfond, ny teknik | 160 | 16% |
10% | Indienfond | 127 | 14% |
10% | Sverigefond | 127 | 14% |
100% | 100% | ||
60% | Aktiefonder | 73% |
Resultatet är att andelen högrisk på bara fem år har ökat tydligt. Trots dålig avkastning i Brasilien så ökar därför andelen placerat i aktiefonder kraftigt och andelen i obligationsfonden minskar från 40 till 27 procent. Behovet att återställa rätt risknivå ger dessutom ett bra tillfälle att byta till bättre fonder. De gamla fonderna har kanske onödigt höga avgifter eller har bytt förvaltare. När pengar ändå ska flyttas ger det chans att hitta framtidens vinnare: kanske billiga indexfonder, kanske det senaste årens förlorare som kan få revansch, eller en stjärnförvaltare som fortsatt imponera.
Slutligen kan tankar kring semestern ha skapat nya planer och prioriteringar, som ger avgörande argument att byta till andra fonder. Pengar som tidigare sparades inför pensionen kanske ska användas redan inom något år – till exempel för att familjen har beslutat att i år sälja den gamla båten och nästa vår köpa en som passar familjens behov bättre.
Det händer inte så ofta att prioriteringarna ändras, men när tillvaron ändras så kan det vara rejält. Alltså är det viktigt att ibland tänka efter om dina sparmål är samma som tidigare: Har något hänt i ditt liv som gör att dina planer för hur sparkapitalet ska användas har ändrats? I så fall behövs kanske en större översyn av vilka fondtyper du har valt. Om till exempel återstående spartid är betydligt kortare än du tidigare tänkt, så talar det för sänkt risktagande.