Människor är olika intresserade av nya produkter, beroende på område. En biofilm har normalt flest biljettköpare första helgen, vilket är logiskt eftersom många redan sett de äldre filmer som visas.
En ny modell mobiltelefoner säljer också extra bra vid premiären, men främst om varumärket redan har en serie med storsäljare. Däremot har ett okänt nytt varumärke svårt att övertyga, eftersom kunderna föredrar förbättringar av beprövad teknik. Intresset för nya versioner är rimligt, eftersom teknisk utveckling ger förbättringar.
Bindningen vid gamla modeller är ännu tydligare bland bilar. Tillverkarna lanserar ofta helt nya konstruktioner under gamla modellnamn för att behålla gamla kunder och övertyga nya kunder att modellen är pålitlig. Även bland bilar har nya konstruktioner ofta nya finesser, men å andra sidan finns en större skepsis mot förändring eftersom konstruktionsfel ibland inte upptäcks förrän efter några år. Gamla beprövade modeller har dessutom ofta starkare andrahandsvärde och bättre tillgång till service, vilket ger lägre driftskostnader.
Säljarna gillar nya fonder
Fondsparande fungerar väldigt annorlunda än mobiltelefoner eller bilar, men ändå är det tydligt att fonder ofta säljer bäst första året. De flesta kunder låter gammalt sparande stanna kvar i samma fond och ändrar sällan sitt månadssparande, men när de fattar nya beslut hamnar pengarna ofta i nystartade fonder.
En avgörande orsak till att nya dyrare fonder lockar är säljarnas makt, som förstärks om en fond är nystartad och påstås ha nya egenskaper som inte finns hos gamla fonder. Det är helt enkelt lättare för säljaren att övertyga kunden att en fond ger en fördel om fonden är ny och har någon ny finess i sin inriktning som andra fonder saknar. Säljarna gillar nya fonder.
Tyvärr är det just denna metod att övertyga fondsparare som orsakar mycket av fondspararnas problem med höga kostnader och dåliga resultat. Det skulle ge bättre avkastning om fondsparare agerade mer som bilköpare och höll fast vid de gamla fonder som tack vare låga avgifter och bra förvaltningsresultat har höga fondbetyg.
Helt nystartade fonder kan förstås ha någon väsentlig ny egenskap som gör dem unika och som värdesätts av en liten grupp kunder, precis som bland bilar eller mobiltelefoner. Men för 99 procent av fondsparare finns fullt tillräckligt med alternativ som ger rätt risknivå bland de fonder som har funnits fem år och som tack vare låga avgifter och skicklig förvaltning har presterat bra resultat. På en sunt fungerande fondmarknad borde därför minst 99 procent av nysparande hamna i gamla fonder och de nystartade fonderna skulle först behöva investera minst 5 år i olönsam förvaltning innan de hade bevisat sitt existensberättigande.
Rensa bort 30.000 fonder
Många svenska politiker verkar anse att dagens 851 PPM-fonder är ett så stort antal att det uppenbart är omöjligt för vanligt folk att överblicka. Men det verkliga problemet är att totalt i hela Europa finns drygt 40.000 fonder och bara en tredjedel av dem har ett förvaltat kapital i senast rapporterad portfölj över en miljard svenska kronor. Två tredjedelar är mindre och därmed troligen olönsamma. Och i hela Europa startades 2688 nya fonder enbart under år 2016.
Bland de 739 fonder som finns registrerade i Sverige är situationen lite bättre. 54 procent har mer än en miljard kronor i senast rapporterad portfölj. Bara 3 procent av de nya fonderna i Europa under förra året är svenska, men det betyder ändå 80 nya fonder.
En miljard kronor brukar i branschen användas som en ungefärlig gräns för när en fond blir lönsam för fondbolaget. I snitt behåller fondbolagen ungefär 1 procentenhet av fondernas avgifter efter avdrag för provisioner till mellanhänder, vilket ger 10 miljoner kronor per år om förvaltat kapital är 1 miljard. Det räcker kanske till att bekosta förvaltarens lön, administration och kringtjänster – men ger inte mycket kvar till vinstmarginal.
I vissa kategorier kan det vara en fördel för kunden att fonden har litet förvaltat kapital, till exempel om fonden är inriktad på svenska småbolag så gör liten fondförmögenhet att förvaltaren blir mer snabbrörlig och kan välja mellan fler börsbolag. Men de allra flesta fonder placerar på en så stor marknad att det är mer värt att förvaltningen har råd med egna analytiker och avancerade datorsystem, vilket kräver stora intäkter.
Uppenbart vore det därför en stor besparing för befolkningen i Europa om antalet fonder kunde minska. Väldigt många fonder är extremt lika och om det gick att rensa bort 30.000 fonder skulle besparing i form av minskade administrativa kostnader kunna ge många miljarder kronor som via lägre fondavgifter kunde ge högre avkastning till kunderna.
Välj billiga gamla fonder
Men för att detta ska ske måste konkurrensen fungera bättre, vilket till att börja med kräver att en mycket större andel av fondspararna kräver att fonder ska kunna visa både bra historiska resultat under minst 5 år och låga avgifter.
Det är förstås möjligt att en ny fond har mycket lägre avgifter än de gamla. Men det är ologiskt, för rent ekonomiskt är det lättare för en stor gammal fond att kunna förvaltas även med en låg avgift. En ny fond ska däremot både tjäna in lanseringskostnader och behöver en högre avgift för att balansera den mindre volymen förvaltat kapital. Alltså borde de äldsta största fonderna vara billigast, om konkurrensen fungerade.
Om du tycker att fondsparandet är för krångligt, gör som en bilköpare och välj en gammal beprövad modell. Ta ställning mot slöseri med resurser, säg nej till onödiga små fonder. Vägra köp nya fonder och leta istället upp de billigaste bland de gamla.
