Finansbranschen har väntat länge. I fredags, snart två år efter den statliga värdepappersmarknadsutredningen (SOU 2015:2), kom regeringens lagrådsremiss om att införa EU-reglerna MiFID II i Sverige. De innehåller många nya lagregler som påverkar den svenska finansbranschen, men viktigast för fondspararna är de nya reglerna för provisioner.
Som väntat får finansiella rådgivare som kallar sig ”oberoende” i framtiden inte ta emot provisioner. Nytt i regeringens lagförslag är att de inte alls får ge råd om egna fonder. Detta gäller dock bara en liten grupp företag, för de flesta fondsäljare kommer säkert att avstå från att kalla sig ”oberoende”.
Provision måste höja kvaliteten
Den stora förändringen som gäller alla företag som säljer fonder i Sverige är att de bara får ta emot provisioner från en tredje part om de kan visa att detta gagnar kunden. Det spelar ingen roll om företaget sysslar med förvaltning, rådgivning, marknadsföring eller försäljning – provisioner som går mellan olika företag är förbjudna om de inte gör nytta för fondspararen.
Mer exakt står i den nya versionen av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden i 9 kapitlet 21 §: ”Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller en investeringstjänst eller sidotjänst till en kund får betala eller ta emot en ersättning eller tillhandahålla eller ta emot en förmån till eller från någon annan än kunden bara om ersättningen eller förmånen a) är utformad för att höja kvaliteten på tjänsten till kunden, och b) inte försämrar institutets förutsättningar att uppfylla sina skyldigheter att agera hederligt, rättvist och professionellt i enlighet med kundens intresse”. Dessutom måste kunden, innan tjänsten tillhandahålls, har informerats om ersättningen.
De nya reglerna ska träda i kraft om knappt ett år, 3 januari 2018. Fortfarande är det dock oklart exakt hur de kommer att tolkas. Regeringen ger i uppdrag till Finansinspektionen att bestämma kriterierna för vilka typer av provisioner som blir tillåtna.
Fondtorg tvingas ändra
Till exempel tycker jag det verkar tveksamt om mellanhänder som Avanza och Nordnet kan fortsätta att ta emot provisioner från fondbolagen när de förmedla fonder. Deras argument att fortsätta skulle kunna vara att deras kunder är nöjda idag och utan provisioner skulle fondtorgen inte få några intäkter att driva den nuvarande tjänsten vidare. Att tjänsten existerar är högre kvalitet än att den inte finns.
Dagens provisioner sänker dock uppenbart kvaliteten på fondtorgen, eftersom bara de fondföretag som går med på att betala provisioner finns med (åtminstone utan extra köpavgifter) och de allra billigaste fonderna kan nekas tillträde eftersom billiga fonder har litet utrymme att betala provisioner. En mellanhand som får provisioner har ett intresse att få så höga provisioner som möjligt och därmed att begränsa sitt utbud så att det domineras av de alternativ som ger högst provisioner.
Det som borde tvinga fram en ny affärsmodell för fondtorg är dels att de oberoende rådgivarna kommer att erbjuda samma fonder med lägre avgifter. Dels kan fondtorg ta betalt direkt av kunden, genom transaktionsavgifter (samma som courtage för aktieaffärer) eller en fast kontoavgift som täcker de administrativa kostnaderna, till exempel 500 kronor per år.
Oberoende rådgivare tvingas som sagt av de nya lagreglerna att ta betalt enbart av sina kunder. För att kompensera detta kommer de att behöva erbjuda fondsparande med lägre avgifter. Precis som i Storbritannien och Nederländerna, där provisionsförbud redan införts, kommer därför de svenska fondbolagens att behöva starta nya andelsklasser utan utrymme för provisioner och därmed lägre förvaltningsavgifter.
Dagens situation med enbart avgifter i procent av kapitalet gynnar småsparare, medan förmögna kunder betalar väldigt mycket för fondtorgens tjänster. Om kunden har fondandelar värda en miljon kronor och mellanhanden får en provision på i snitt 0,7 procent per år så betyder det att kunden betalar 7000 kronor per år. Med tanke på att fondtorget accepterar andra kunder med mycket mindre sparande och alla kunder får samma kvalitet på tjänsten, så är det uppenbart att 7000 kronor per år är orimligt dyrt. Fondtorget ger ju inte högre kvalitet om kunden ökar sitt fondsparande så att provisionerna stiger.
Fast årsavgift
Det som återstår att se är vad ett fondkonto som ger tillgång till de nya billigare fondklasserna kommer att kosta. Jag gissar att bästa lösningen för fondtorgen är en fast årsavgift, eftersom fondsparare klarar sig bra med få transaktioner och en årsavgift ger mer stabila intäkter. Antalet konkurrerande fondtorg idag i Sverige är litet, men inträdesbarriären för utländska konkurrenter verkar ganska låg. Min gissning är att priserna i början hamnar ganska högt, kanske uppåt 1000 kronor per år, men att de sedan pressas nedåt.
