Tre förmågor krävs för att automatiserad rådgivning (engelska ”robo-advice”) ska få tillstånd i Sverige, berättade Finansinspektionen (FI) vid ett fullsatt seminarium igår på Nalen i Stockholm: Datorsystemet ska samla in tillräckligt med information om kunden, klara att hantera motstridig information och ge kunden relevanta förslag. Två har redan fått tillstånd av FI.
Nya regler för provisioner till rådgivare kommer snart (SOU 2015:2) och gör att de som vill ge oberoende råd kommer att behöva ta betalt av kunden eller kundens arbetsgivare. Men betalningsviljan kommer troligen att vara lägre än idag (när kostnaden är dold via högre fondavgifter som delvis betalas vidare som provisioner till rådgivare), så tjänsten behöver effektiviseras. Det experterna hoppas på är att automatiserade rådgivare ska klara uppgiften med mycket lägre kostnad.
Bra råd via dator
Om det går att lagra det bästa av kunskapen hos några erfarna finansiella rådgivare i ett datorprogram, så kan datorn samla in svar på ett stort antal frågor och sedan ge kunden bästa möjliga förslag. Och datorn kan hantera tusentals kunder per dag, vilket gör att tjänsten kan bli mycket billigare.
Här på Morningstars svenska sajt har jag skött en automatiserad rådgivare under 15 år, ett PPM-test som ställde ett halvt dussin frågor och sedan föreslog en av sex PPM-portföljer. Denna tjänst avslutades dock i januari (mer om detta i ”Morningstars PPM-test upphör”). En lärdom av detta är att det är mycket lättare att skapa rådgivning för en tydligt avgränsad situation som PPM-valet. Det mest är redan bestämt: alla måste investera, sparbeloppet är 2,5% av lönen, spartiden är lång, och Pensionsmyndighetens fördelar (ingen skatt, stora rabatter på aktiesparande) gynnar högt risktagande.
En helt generell finansiell rådgivare skulle kanske gå att skapa genom att kombinera ett stort antal delar som PPM-testet för olika situationer, men de svåraste valsituationerna återstår. Rådgivaren kan inte välja vilket sparmål som ska prioriteras, eller göra avvägningen mellan konsumtion nu och sparande för framtiden. Dessa frågor måste individen själv besvara, rådgivaren kan främst bidra med att tala om vad som är ”normalt”, att göra kalkyler som visar hur stora belopp per månad som behövs för att nå olika mål, samt att peka ut några av de alternativ som finns.
Alla partiska
Dessutom kommer alla finansiella rådgivare att vara partiska. Även om de är oberoende enligt FI:s definition (de ger inte råd om några sparprodukter som de själva säljer), så kommer de precis som andra företag att vilja öka sin egen försäljning, av rådgivning. Deras råd blir därför partiska, eftersom de tjänar på ett stort och komplext sparande som kräver fortsatt rådgivning. Även automatiska rådgivare kommer därför att konstrueras så att de binder kunden till tjänsten genom att föreslås komplexa lösningar som behöver övervakas. Robo-advice i USA tar normalt betalt i procent per år, samma typ av avgift som fonder har.
Detta liknar att en finansiell dagstidning som Dagens Industri är partisk, även när den är oberoende. Tidningen har inget ekonomiskt intresse av att du väljer en viss aktiefond istället för en annan. Eller en viss aktie. Men däremot så har tidningen ett starkt partsintresse att läsarna köper egna aktier, för de som enbart sparar i fonder klarar sig bra utan att läsa DI (de betalar ju för en konkurrerande tjänst, som innebär att det räcker att deras fondförvaltare läser DI).
Även oberoende rådgivare kommer alltså att undvika de enklaste lösningarna. De kommer knappast att ge rådet ”Det du ska göra är att amortera dina kreditkortsskulder och sedan bygga ett buffertsparande på ett bankkonto” eftersom fortsatt rådgivning då skulle bli onödig.
Samma sak med det klart största sparandet vi redan har, pensionssparandet via PPM och tjänstepensionen. Det finns enkla lösningar där allt sparande placeras i en enda fond med lagom risknivå, som rimligen uppfyller FI:s krav att vara relevant och tillräckligt bra. Men för att välja dem krävs bara rådgivning vid ett enda tillfälle.
Ny bil eller Thailand?
Dessutom är andra val ofta mer avgörande för individen. De som just lämnat gymnasiet och börjat jobba väljer mellan att köpa en bil och att spara till kontantinsatsen för en lägenhet. Senare i livet kanske valet står mellan att åka på semester jorden runt eller flytta till Thailand som pensionär. Vad är viktigast? Hur ska en automatisk rådgivare kunna svara på det?
Och även när valsituationen är mer begränsad, som pensionssparande, så kanske rådgivningen presenterar olika alternativ för att leva hyfsat bekvämt som pensionär i Sverige. Men däremot kanske alternativet att flytta utomlands och bosätta sig i Spanien eller Thailand inte alls finns med. Då blir rådgivningen snedvriden.
Slutsatser
Alltså är det orealistiskt att tro att en finansiell rådgivare, vare sig det är en människa eller ett datorprogram, kan ge dig svar på de avgörande frågorna. Mina slutsatser av ovanstående är att du måste fortsätta skaffa egen kunskap och tänka själv.
När du behöver specifika råd om valet mellan olika sparprodukter så är oberoende rådgivning en klar förbättring. Men försöka att köpa rådgivning vid ett enda tillfälle, acceptera inte att binda dig för ett långvarigt avtal. Och kom då ihåg att även oberoende rådgivare är partiska eftersom de vill öka behovet av de tjänster de säljer, så de frestas att överdriva behovet att spara, samt föreslår troligen onödigt komplexa lösningar.
Syftet med sparande är att flytta konsumtion i tiden för att totalt sett kunna leva ett lyckligare liv. Men då är det även viktigt att inte låta sig luras av reklam för ökad konsumtion och istället fokusera på det som faktiskt gör oss lyckligare: Ta kontroll över din tid, prioritera nära vänskap, var fysiskt aktiv och träna upp din förmåga att känna lycka (mer om detta i ”Fyra sätt att bli lyckligare”, länk ovan till höger). Dessa fyra råd får du knappast av en automatiserad rådgivare.
