Jag har haft fel. Ända sedan 2010 har jag trott att Mats Qviberg hade en stor del av ansvaret för att HQ Bank kraschade. Även efter den friande domen i tingsrätten i juni i år så har jag misstänkt att bankens ledning avsiktligt tillät ökade risker i optionshandeln under 2010 för att försöka tjäna igen förluster under 2009, samt att en spekulativ kultur behövde stoppas av Finansinspektionen.
Men nu har jag läst ”HQGATE, den okända dramatiken bakom Sveriges mest uppmärksammade bankkrasch” av Jenny Hedelin och Christen Ager-Hanssen. Boken ger en övertygande summering av fakta som blandar exakta detaljer med häpnadsväckande avslöjanden. Ansvaret för HQ-kraschen finns uppenbart i första hand hos tradingchefen Fredrik Crafoord, i andra hand hos Finansinspektionen. Även andra nyckelpersoner, som HQ:s riskchef Agneta Norgren och den andra huvudägaren i Öresund Sven Hagströmer, har rimligen större ansvar för kraschen än Mats Qviberg.
Dåliga affärer inte brottsligt
Visst är ledningen ansvarig för kulturen i ett företag. Mats Qviberg var dessutom stjärnmäklare under många år i början sin karriär och har lång erfarenhet av de risker som finns i trading. Ledningen hade även ansvaret för att Fredrik Crafoord fick fortsätta sköta sin optionsportfölj trots att den uppenbart hade problem.
I en annan väldigt bra bok som kom på svenska i början av 2016, ”Simma med hajar” av holländaren Joris Luyendijk, beskrivs bland annat hur finansbranschens kultur nedvärderar administration och riskkontroll. När företagsledningen skyddar handlare mot kritisk granskning från riskkontrollen så straffar det sig förr eller senare.
Handel med optioner är ett nollsummespel, minus transaktionskostnader. Alltså måste andra göra dåliga affärer för att HQ Bank långsiktigt ska kunna tjäna pengar på trading. Det verkar naivt att ledningen på HQ Bank trodde att en ensam tradingchef i Stockholm hade fördelar som gjorde att han skulle överträffa team med handlare hos de största internationella bankerna. Men det är inte brottsligt att göra dåliga affärer. Och svenska banker förlorar ibland pengar, men tidigare har Finansinspektionen (FI) inte dragit in deras tillstånd.
Finansinspektionen gjorde fel
Hedelin och Ager-Hanssen argumenterar övertygande för att FI:s beslut att dra in HQ Banks tillstånd var pinsamt dåligt underbyggt. De ansvariga tjänstemännen hos FI hade löpande granskat HQ men inte upptäckt några problem med optionsaffärerna. När HQ rapporterade att optionsportföljen måste avvecklas så gjorde tjänstemännen en egen analys, helt utan att ta hjälp av externa experter på redovisningsreglerna. De drog slutsatsen att optionsportföljen hade varit felvärderad, vilket är fel enligt tingsrättens dom. Och FI:s styrelse tog 27 augusti 2010 det dramatiska beslutet att dra banktillståndet, trots att HQ redan under sommaren hade genomfört drastiska åtgärder.
Visst är det lätt att tycka att HQ:s riskavdelning tidigare borde ha upptäckt att det fanns förluster som rullades framåt i tiden genom att nya optioner systematiskt fick högre värden i bokföringen än deras inköpspris. Men å andra sidan är det normalt att bara köpa värdepapper som man anser är undervärderade.
Mest spännande i boken är beskrivningen av hur Mats Qviberg hade fantastisk tur som fick hjälp av norrmannen Christen Ager-Hanssen och de minst sagt kreativa metoder som han använde för att gräva fram information till hjälp åt försvaret av HQ:s ledning. Utan hjälp av denna ”mullvad”, som under drygt ett halvår gav sken av att arbeta fram en förlikning mellan Qviberg och de nya ägarna av HQ, hade kanske inte Mats Qviberg orkat fortsätta kämpa.
Svenska Dagbladet får i boken hård och i mitt tycke rättvis kritik. Journalister som uppenbart är jäviga på grund av närståendes relationer eller egna ekonomiska intressen borde inte få rapportera om en så svårbedömd och viktig fråga som konflikten mellan Finansinspektionen och HQ.
Det var länge sedan jag blev så fångad och fascinerad av innehållet i en bok som ”HQGATE”. Efter att ha läst klart den och sedan bläddrat igenom den en gång till för att förstå hur pusselbitarna hänger ihop, så ser jag att nyckeln är den stora mängden dolda relationer mellan människor med makt. Min slutsats är att media borde ta intryck av den förödande kritiken av Finansinspektionen som indirekt finns i tingsrättens friande dom och döpa om HQ-kraschen till FI-skandalen.
Xböcker Xfinansinspektionen
