De som säljer börshandlade fonder framhåller ofta att de erbjuder en mer modern, högteknologisk lösning. Ändå verkar intresset bland sparare i Sverige vara litet och svenska media skriver nästan aldrig om ETF (engelska ”exchange traded funds”).
I Sverige finns nästan bara Xact fonder kvar. Både Carnegie, Nordea, SEB och Swedbank har genom åren lanserat egna ETF, men lagt ned nästan alla efter några år på grund av för få köpare. Varför är intresset så litet? Den här veckan har jag granskat utbudet av ETF och försökt förstå varför intresset i Sverige verkar vara så svagt, samtidigt som de förvaltade volymerna internationellt växer brant.
Dålig statistik
En förklaring är att börshandlade fonder passar bäst på de största aktiemarknaderna som New York och London, där likviditeten är bättre och skapar en positiv spiral som ökar intresset. Rent ekonomiskt behövs bara en enda ETF som följer varje index, så även när lönsamheten är hög skapas inte utrymme för mer än ett par konkurrenter globalt. Att antalet ETF globalt ändå fortsatt att öka och passerat 5000 beror på att finansbranschen är uppfinningsrik och skapar allt fler index, som säljare försöker övertyga kunder är bättre alternativ än de gamla etablerade.
En annan förklaring till att intresset verkar svagt kan vara att statistiken är dålig. Vanliga fondbolag har koll på sina andelsägare och rapporterar via Fondbolagens Förening. Pensionsmyndigheten ger exakt statiskt varje månad vilka fonder PPM-spararna har valt. Men för ETF saknas en källa som summerar det svenska sparandet.
Rent praktiskt så finns även begränsningen att tvångssparandet i fonder, alltså PPM och den kollektivavtalade tjänstepensionen, inte går att placera i ETF. Det beror troligen främst på att mellanhänder som Pensionsmyndigheten och Collectum kräver att slippa transaktionskostnader, men kanske också på att mellanhänderna ger så stor tidsfördröjning att börshandel bara skulle ge nackdelar.
Få fördelar
Fast att de flesta svenskar struntar i att flytta sitt sparande från vanliga fonder till ETF beror nog främst på att fördelarna i praktiken är få och sällan uppväger nackdelarna. Proffs har nytta av att ETF handlas varje minut som börsen är öppen och att de ger fler alternativ. Men för vanliga människor på lång sikt, till exempel pensionssparande, så finns redan tillräckligt med alternativ och de långsiktiga bryr sig inte om att följa börsutvecklingen.
För aktiva fondsparare som byter ofta ger ETF en tydlig nackdel, eftersom de förutom att betala courtage för varje affär behöver bevaka att de inte gör affärer till dålig kurs. Både likviditetsgaranter (”market makers”) och robothandlare lever på att andra gör affärer till en sämre kurs. Säkrast är att limitera varje order, men då finns risk att affärer inte genomförs alls.
0,5 procent extra kostnad per affär kan verka försumbart, men det är sant främst om innehaven är långsiktiga. För aktiva fondsparare som byter en gång per månad skulle det i längden bli förödande. Grovt räknat ger 0,5 procent per månad en extra kostnad på 6 procent per år och inräknat förlorad avkastning så skulle mer än hälften av sparkapitalet försvinna efter tio år.
Den fördel som främst återstår är att ETF ger tillgång till många flera typer av billiga indexfonder. Men för de flesta sparares behov så räcker det fåtal kategorier indexfonder som till exempel erbjuds inom PPM.
