En återkommande fråga är hur starkt sambandet är mellan fonders avgifter och resultat. En ny undersökning med titeln ”Predictive Power of Fees” (länk till höger) gjord av Russel Kinnel, en av Morningstars fondexperter i USA, visar ett väldigt tydligt samband för alla typer av fonder att ju högre årsavgifterna är, desto mindre chans att förvaltarna lyckas bättre än snittet i sin kategori.
Att avkastningen i snitt blir lite högre om kostnaderna är låga är logiskt, eftersom fonders avkastning beräknas efter att avgifterna är avdragna.
Framgångskvot
Men den riktigt stora skillnaden syns när beräkningen tar hänsyn till nedlagda fonder och att det är vanligare att dyra dåliga fonder läggs ned. För en fondsparare som blickar framåt är det intressanta hur stor andel av de fonder som finns idag och överlever som lyckas överträffa genomsnittet i sin kategori. Detta mått kallas framgångskvot (success ratio) och Russel Kinnels analys av fonder i USA visar ett mycket tydligt samband att de fonder som har lägst kostnader har en mycket högre framgångskvot, samt att andelen framgång stadigt minskar ju högre avgifterna är.
Bland de stora svenska fondbolagen är det fem som har lagt ned mer än en tredjedel av sina fonder de senaste fem åren: Catella, Coeli, Nordea, Skandia och Swedbank Robur. Catella Fondförvaltning har lagt ned eller fusionerat 7 av 14 fonder (50%) sedan maj 2011. Coeli har inte längre kvar 5 av 11 (45%). Nordea har dödat 19 av 51 svenskregistrerade fonder som fanns för fem år sedan (37%). Skandia 13 av 32 (41%). Swedbank Robur har dödat 61 av 125 (49%). Och med så hög andel nedlagda fonder blir även framgångskvoten låg.
Döda fonder försvinner ur de flesta jämförelse, eftersom fokus är på de fonder som finns kvar att välja på. Det ger en snedvridning på flera sätt, men den främsta är att de som överlever brukar ha bättre historiska resultat (”survivalship bias” på engelska) och därför i snitt kommer att ha högre avkastning och därmed bättre fondbetyg. Därför ger det inte en rättvis bild av fondföretagens framgång om enbart de överlevande fondernas avkastning utvärderas.
Få som lyckas bra
Fast att det har funnits gott om dyra dåliga fonder, det betyder inte att de billigaste fonderna alltid är bäst. Och att det är vanligt att fondbolag lägger ned de fonder som lyckats sämst betyder inte att alla fondbolag beter sig så.
Det finns även några få som både har fonder som har lyckats leverera bra avkastning och dessutom aldrig har lagt ned en fond. I vårt analysverktyg Morningstar Direct hittar jag tre svenska fondföretag som är mer än 15 år gamla och vars fonder har lyckats så bra att de aldrig lagt ned en fond: AMF, Didner & Gerge och Lannebo.
Ett ovanligt bra exempel på långsiktigt framgångsrik aktiv förvaltning är Didner & Gerge Aktiefond (mer om detta i ”Vilken är rätt slutsats av Didner & Gerge?”). Förra veckan tog jag ännu en gång med den som en av mina fem fonder hos Pensionsmyndigheten (se ”Mer Sverige i min PPM-portfölj”). En extra fördel är att för PPM-sparare kostar fonden bara 0,31 procent per år – jämfört med 1,23 procent ordinarie årlig avgift – vilket gör den nästan lika billig som en indexfond.
Rabatten tack vare Pensionsmyndigheten är alltså 0,92 procent per år och det blir mycket pengar. Den här veckan har PPM-spararna fått tillbaka de rabatter som gäller 2015 och enbart från Didner & Gerge Aktiefond är återbetalningen nästan 200 miljoner kronor, eftersom PPM-spararna i snitt förra året hade ungefär 20 miljarder kronor placerat i fonden.
