Olika faktorer hjälper till att skapa en bra fond. Några är uppenbara, som att den ska ha låga avgifter och en skicklig förvaltare. Andra är mer svårfångade, som hur fondbolag bäst ska vara organiserade. Och går det att mäta om förvaltarna har rätt motivation?
Bäst för spararna är om förvaltaren delar deras målsättning och intresse, alltså att långsiktigt nå högsta möjliga avkastning men samtidigt bara ta risker som har goda odds att vara lönsamma. Tyvärr domineras många fondföretag istället av marknadsavdelningar som fokuserar på att med höga avgifter och förenklade argument istället maximera bankens eller försäkringsbolagets lönsamhet. Ofta har förvaltarna dessutom ett mer kortsiktigt intresse att prestera extremt bra ett enskilt år för att få uppmärksamhet och bonus, vilket lockar till onödigt risktagande.
Stewardship
Morningstar i USA har granskat hur väl fondbolag och fondernas förvaltare har gemensamma intressen med kunderna, fondspararna. Konkreta faktorer som går att mäta och jämföra är fondernas avgifter och långsiktiga resultat, förvaltarnas anställningstid, belöningssystem, deras ägande i de fonder de förvaltar, samt om fondbolaget ofta lägger ned fonder och startar andra i ”heta” kategorier. Den term som Morningstar använder för att beskriva bra fondförvaltning är ”stewardship”.
På svenska är ”steward” ett annat yrke, med ansvar för servering av mat och dryck ombord på ett flygplan. Historiskt har termen benämnt någon som en kung eller landägare har anställt för att ha ansvaret för att sköta egendomen, vilket på svenska heter ”förvaltare”. På engelska har kapitalförvaltning däremot sett som ett chefsjobb bland många andra och fondförvaltare heter därför ”fund manager”.
Därför är det bättre att använda den engelska termen ”stewardship” för att fånga den speciella typen av långsiktigt ansvar, ibland livslångt, som ökar chansen att fondsparare får ett långsiktigt utmärkt resultat. Spartiden har nämligen avgörande betydelse för vilka egenskaper som har störst betydelse. Under en enskild månad eller ett enda år är det främst tur som avgör vilka aktiefonder i en kategori som utvecklas bäst, medan skillnader i avgifter och omsättningshastighet har liten betydelse. Tvärtom när ett sparande pågår i 20-30 år, då är låga avgifter och långsiktiga innehav extremt viktiga för slutresultatet.
Fonder har normalt enbart avgifter som är en bestämd procent per år av förvaltat kapital. Det är en bra konstruktion för att uppmuntra att fondföretagen tänker långsiktigt och fokuserar på att avkastningen ska vara hög så att nya kunder lockas till fonden och det förvaltade kapitalet växer i storlek. Därför finns inbyggt i fonders grundläggande regler ett slags ”stewardship”, som dock kan drunkna i kortsiktigt tänkande inom organisationen.
Problemet är främst att enskilda individer kan har andra kortsiktiga mål, baserade på att de räknar med att byta jobb inom några år och därför inte behöver bry sig om resultat 20-30 år in i framtiden. Marknadschefer kan därför använda reklam och provisioner som lockar kunder att ta onödigt höga och dyra risker. Förvaltare kan ta extrema risker för att öka sin chans att få bonus som är kopplade till resultatbaserade fondavgifter. Rådgivare kan övertala sina kunder att välja enbart de fonder som ger rådgivaren störst provision.
Nyckeltal
Därför har Morningstar i USA försökt att utvärdera stewardship hos fondföretagen, för att peka ut de där ledning och förvaltare är bäst i fas med investerarnas långsiktiga intresse. De största fondföretagen har fått Stewardship Grade på en skala från A till F. Flera olika nyckeltal hjälper till i bedömningen, bland annat genomsnittlig fondavgift, hur stor del av förvaltarna som byter jobb, hur stort ägande förvaltarna har i sina egna fonder, samt hur stor andel av fondföretagets fonder som överträffat kategorisnittet.
Det sistnämnda kallas ”framgångskvot” (success ratio) och tar även hänsyn till om fondbolaget har lagt ned fonder med dåliga resultat genom att beräkningen görs genom att summera hur många fonder som har överträffat kategorisnittet dividerat med det totala antalet fonder som fondbolaget hade vid mätperiodens början. Nedlagda fonder räknas alltså som misslyckade, vilket är rimligt eftersom fonder med bra historiska resultat sällan blir nedlagda.
Ägandet av fondandelar i just den fond som förvaltare sköter är det mest direkt måttet på gemensamt intresse med fondspararna. Dock är det ibland orimligt att kräva att förvaltaren ska investera allt sitt sparande i sin egen fond, om det är en smal fond som ger hög risk eller tvärtom är en lågriskfond som inte passar för långsiktigt sparande.
Rapportera motiv
För snart tio år sedan kom regler i USA som tvingar fondbolagen att rapportera hur mycket förvaltarna har investerat i sin egen fond. Här i Sverige är det något som nämns ibland, men ofta mer diffust som till exempel att en förvaltare av en hedgefond har större delen av sin egen förmögenhet investerad i fonden. Det kan även vara svårt att jämföra motivationen, eftersom yngre förvaltare med lägre lön helt naturligt har mindre belopp att investera. En bra lösning vore om fondbolagen rapporterade förvaltarnas investering i den egna fonden i procent av deras årslön.
Men kanske mest klargörande vore om fondbolagen började diskutera och rapportera vad som är förvaltarnas innersta motiv. Människor har väldigt olika drivkrafter, allt ifrån att hjälpa andra eller tävla till att försöka bli berömda eller skapa ett stort arv till efterlevande (mer om detta i ”Kräv svar om din förvaltare”). Och för kunderna vore denna information värdefullt eftersom drivkrafterna påverkar risktagande och graden av långsiktighet. Det finns inget självklart rätt eller fel, för fondsparare har olika behov, så sanningen tål vårsolens ljus.
Xförvaltare Xspartid
