Normalt lönar sig riskspridning, eftersom det då går att få samma förväntade avkastning med lägre risk. Enklaste sättet att lyckas hyfsat bra är därför breda fonder med låga avgifter.
Effekten gör även att det genom att kombinera riskspridning och belåning går att öka den förväntade avkastningen med oförändrad risk. Ett bra exempel på det är ”icke-väljarnas” AP7 Aktiefond, som har utväxling och därmed tar mer risk än en vanlig globalfond.
I samband med börsras som 2001-2002 och 2008 så har dock världens aktiemarknader rört sig mer likartat än tidigare, vilket minskat fördelarna av att sprida fondsparandet internationellt. Men de senaste fyra åren har fördelarna med riskspridning åter blivit mer tydliga, när börsutvecklingen varit mer olika på tillväxtmarknaderna jämfört med USA och Europa.
Välj land som pensionär
Ett starkt argument för att ändå placera en stor del av sparandet i ett visst land är om du planerar att flytta dit som pensionär helt eller delvis, så att mycket av din framtida konsumtion kommer att ske i det landet. Poängen är att prisnivån i ett land och dess aktiemarknad till stor del följs åt, vilket beror på att går det bra för landet så stiger både priser och aktiekurser mer. Alltså minskar risken att pensionskapitalet inte räcker till om sparandet sker i samma land som den framtida konsumtionen.
Normalt för svenska sparare så kommer den framtida konsumtionen att ske i Sverige och därmed är det logiskt att ha en hög andel svenska tillgångar i sparandet. Så som svenskt pensionssparande är uppbyggt så gäller detta dock redan eftersom inkomstpensionen är knuten till svensk ekonomisk utveckling, plus att alla som äger sin bostad har en stor tillgång vars värde styrs av hur det går för Sverige.
Om du planerar att flytta utomlands som pensionär så blir istället slutsatsen att försöka minska beroendet av Sverige. Det gäller särskilt om du redan valt vilket land du vill flytta till, för då minskar risktagandet om en stor del av pensionssparandet är placerat i just det landet.
Och det gäller många. Dels är Thailand och Spanien populära resmål för svenskar som vill komma bort från svenskt mörker och kyla. Dels är det en stor del av Sveriges befolkning som har rötter i till exempel Finland eller Turkiet.
Ojämnt utbud PPM-fonder
Alltså vore det logiskt att Pensionsmyndigheten skulle ge svenska folket tillgång till ett brett utbud landfonder för sin premiepension, med fokus på de länder som vi svenskar har störst anknytning till. Men någon sådan ambition verkar fortfarande inte finnas, det är enbart fondbolagen själva som väljer vilka PPM-fonder de erbjuder.
Rysslandsfonder var för fyra år sedan den största kategorin landfonder, och de har fortfarande 15 valbara alternativ. Men den branta uppgången på börserna i New York har lockat och idag finns hela 40 olika USA-fonder i PPM-utbudet. Där finns även 23 Japanfonder, följt av 17 Kinafonder. Med tanke på att amerikanska aktier dominerar globalt och ungefär hälften av kapitalet i en normal globalfond är USA-aktier så är det logiskt att intresset har ökat för att hitta duktiga USA-förvaltare, även bland sparare som inte planerar att flytta till USA.
Och det verkar inte troligt att särskilt många svenskar tycker att Japan, Ryssland eller Kina är det bästa landet att bosätta sig i som pensionär. Snarare finns där stor osäkerhet om den framtida värdeutvecklingen vilket lockar sparare som av någon anledning söker ökat risktagande. Mer rimligt är kanske att PPM erbjuder 10 Indienfonder, 7 Finlandsfonder, 4 Norgefonder och 3 Turkietfonder.
De senaste åren har lite fler länder blivit representerade med en enda landfond: Australien, Brasilien, Filippinerna, Kanada, Pakistan, Storbritannien, Thailand, Tyskland och till och med Vietnam. Men det finns även flera andra länder som borde vara intressanta för många svenskar men som helt saknas i PPM-utbudet, till exempel Danmark, Frankrike, Italien, Schweiz och Spanien.
Placera i samma land
En tröst kan vara att kopplingen inte alls är 100 procent mellan ett lands aktiebörs och utvecklingen av de reala priserna. Börsföretag har ofta största delen av både tillverkning och försäljning i andra länder. Beroendet varierar mellan branscher, till exempel är fastighetsbolag och banker mer beroende än läkemedelsföretag och IT-bolag.
Men om du planerar att tillbringa en stor del av din tid som pensionär i ett visst land så är ändå mitt tips att försöka placera en motsvarande stor del av ditt pensionssparande i samma land eller åtminstone samma världsdel. Förutom att detta ger hjälp att balansera risktagandet, så kan fondförvaltarens val av aktier ge inspiration att lära sig mer om landet via dess börsföretag.
Fem fonder per land
Ett återkommande inslag i diskussionen om PPM har varit debattörer som påstår att det är omöjligt för vanligt folk att välja mellan 800 olika fonder, eller att det stora utbudet försvårar fondvalet. När jag får frågor om detta brukar jag jämföra med en normal mataffär. Där finns också över 800 varor att välja på, men det är nog få som tycker att det totala antalet förstör möjligheten att välja middagsmat.
Visst kan jag hålla med om att det kan finns onödigt många likartade alternativ. På min närmaste Coop fanns senast jag kollade 17 sorters honung och ännu fler sorters kaffe. Det tycker jag gör mitt val svårare eftersom jag inte bryr mig så mycket om skillnaderna. Men å andra sidan kan jag bli irriterad när det bara finns 2 sorters lingonsylt och helt saknas plommonmarmelad.
Med ett liknande perspektiv så verkar det för mig onödigt att Pensionsmyndigheten erbjuder 23 Japanfonder och 15 Rysslandsfonder. Och mitt intryck är att många om de hade råd gärna skulle tillbringa vintrarna vid Costa del Sol eller Rivieran. Så både Frankrikefonder, Italienfonder och Spanienfonder borde ingå med åtminstone ett alternativ. Helst ska det även finnas konkurrens mellan några förvaltare och gärna även en småbolagsfond. Min slutsats är att ungefär fem fonder som placerar i var och ett av ovan nämnda länder vore rimligt.
