Alltför hög avgift, dålig information, låg avkastning jämfört med en globalfond och inget officiellt jämförelseindex – kritiken har varit hård mot Söderberg & Partners fond Trygghet 75 i SvD Näringslivs granskning den senaste veckan (länkar ovan till höger).
Jag håller med om kritiken. Men den svåraste och mest avgörande frågan för kunderna har Svenska Dagbladet inte tagit upp: Om denna typ av kapitalskyddande fond hade haft låg avgift, bra information och jämförelseindex – är den ens då en bra lösning för långsiktigt pensionssparande?
Onödigt skydd som kostar…
Mitt svar är nej. Skyddet är onödigt vid riktigt långsiktigt sparande, plus att det finns dolda kostnader för skyddet som bara är värt att betala för vid kortsiktigt sparande. Ett liknande typ av kapitalskydd finns i aktieobligationer (som numera ofta kallas ”strukturerade produkter”) som utlovar att betala tillbaka ett lägsta "garanterat" belopp efter till exempel 3 år. Det kan vara rimligt att acceptera en lägre förväntad avkastning om spartiden är så kort och spararen planerar att använda pengarna efter 3 år.
Men för långsiktigt pensionssparande spelar värdeförändringar enskilda år ingen roll, aktierna finns kvar och det som avgör den faktiska avkastningen är aktiekurserna när de till slut säljs. I de flesta falla sätts nya pengar in varje år vilket betyder att börsras är en fördel, då får de långsiktiga spararna fler aktier för pengarna. Avgörande när du väljer pensionssparande ska inte vara värdet om 12 månader, utan prognosen för värdet långt in i framtiden då pensionen ska betalas ut.
Kapitalskydd kan skapas på olika sätt. En variant är att köpa derivat (som ingår i aktieobligationer), en annan att ha datorsystem som säljer vid branta börsras (brukar kallas ”stop-loss”). Oavsett hur skyddet skapas så kostar det, om inte annat genom att investeraren tar extra risker att sälja vid fel tillfälle och missa branta återhämtningar.
… ger säljarna argument
Många försäkringsmäklare och andra säljare älskar däremot ”kapitalskydd” som ger dem ett av deras favoritargument, nämligen att först skrämmas med att visa värdeminskningen vid börsras som 2002 och 2008 för att sedan påstå att deras egen sparprodukt skulle ha begränsat nedgången. Därför har det redan funnit gott om andra fonder som liknat Söderberg & Partners Trygghet 75, 80, 85 och 90.
Fast nästan alla är nedlagda. Handelsbanken Click 90 dog i december 2009. Swedbank Robur Protect 90 försvann i mars 2015. Carnegie hade tre: Safety 90 Global fanns fram till oktober 2012, Safety 90 BRIC fram till maj 2013 och Safety 90 Sweden fram till april 2015. Likadant utomlands, det har funnits över tusen liknande fondklasser i Europa, men nästan alla är nedlagda. Förklaringen är i de flesta fall att de säljer bra de första åren, men sedan gör dåliga resultat att befintliga kunderna blir besvikna och nya kunder blir skeptiska. En avgörande nackdel är ofta att efter branta börsras har kapitalskyddade fonder svårt att hänga med tillbaka uppåt. Detta problem varnade jag för i 2008 i ”Dags att sälja garantifonderna” (länk ovan till höger).
Dålig rådgivning
Erfarenheten av denna typ av fonder finns alltså och den är tydlig. Dessa kapitalskyddade fonder har varit dyra och i de flesta fall dåliga för långsiktigt sparande. Många kunder har blivit missnöjda och lämnat dem. Alltså är det rimligen dålig rådgivning att locka in nya kunder i liknande nystartade fonder.
Det gäller som sagt särskilt vid riktigt långsiktigt pensionssparande. AP7 Aktiefond, Sveriges största aktiefond som är det statliga alternativet för premiepensionen fram till 55 års ålder, ger extra exponering mot aktiemarknaden och kommer under ett börsras att tappa mer än världsindex och mer än Söderbergs trygghetsfonder. Men åter igen: för långsiktigt pensionssparande spelar värdeförändringar enskilda år på vägen ingen roll, aktierna finns kvar och historisk erfarenhet visar att när det blir bättre tider och optimismen ökar återhämtar sig aktiekurserna. Det avgörande är vad värdet är långt in i framtiden då pensionen ska betalas ut. Mot slutet av spartiden, då pensionen närmar sig, är det viktigt att minska risktagandet. Det görs från 55 års ålder i den statliga Såfa-förvaltningen och många andra fondföretag har generationsfonder med liknande avtrappning av andelen aktier.
Visst finns även riktigt långsiktigt sparande då en placering som liknar AP7 Såfa skulle ge för stort risktagande. Om investeringen ska täcka hela eller en väldigt stor del av av den framtida pensionen så är det klokt att ta lägre risk. Men då är riskspridning på räntebärande, hedgefonder, fastigheter och andra tillgångsslag bättre. Fortfarande är det tveksamt att betala för kortsiktig säkerhet, som Söderbergs lösning att begränsa värdeminskningen under de kommande 12 månaderna. En börsnedgång kan ju pågå tre år i rad, som 2000-2002.
Vid normala inkomster ska premiebaserat pensionssparande i Sverige ge ett begränsat tillskott, tjänstepensionen kommer att ge mindre än den statliga pensionen. Dessutom har människor ofta ett stort sparkapital i sin bostad. Då borde finansiell rådgivning, särskilt till de under 40 år, fokusera på att argumentera för att sannolikheten för ett bra slutresultat ökar med full exponering mot aktiemarknaden och låg kostnad.
Dålig information
Informationen som ges om Trygghet 75 och de andra fonderna på Söderbergs hemsida är dessutom irriterande dålig. Väldigt mycket av alla de detaljer som svenska fondbolag berättar om saknas eller är svår att hitta. Främst saknar jag årsredovisningar med hög kvalitet och relevant information om de människor som förvaltar.
Slutligen är det värt att nämna att Söderbergs trygghetsfonder är fond-i-fond. Att investera via andra fonder ger extra kostnader och erfarenheten generellt de senaste 12 åren är att detta inte har lönat sig långsiktigt (mer om detta i ”Fond-i-fond är ett dåligt val”, länk ovan till höger).
