I mars 2012 ville dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman att Morningstar skulle börja beräkna ett lättbegripligt mått på fonders kostnader. När vi träffades berättade han att idén att granska ett månadssparande på 1000 kronor per månad under tio år kom från hans statssekreterare Erik Thedéen, som pluggade på Handels samtidigt som jag. Och jag berättade om min idé att kalla resultatet för Norman-belopp.
Arlanda
Nu fyra år senare är Norman-beloppet fast etablerat och när jag ett par gånger under hösten mött Finansinspektionens nye generaldirektör här på Birger Jarlsgatan har jag velat tacka honom. Men avstått eftersom han verkat så stressad. Så jag blev glatt överraskad i måndags när Erik Thedéen stod lugnt mitt på golvet, då jag kom runt ett hörn på väg till min gate på Arlanda. Och jag hälsade:
– Hej Erik.
(tystnad)
– Jag är Jonas Lindmark på Morningstar. Vi gick tillsammans på Handels…
– Då har vi inga gemensamma intressen nu?
– Jaaa… Bara att hjälpa till att förbättra för investerarna.
(tystnad)
Stenansikte. Så jag vände mig om och drog min rullväska vidare, häpen. Försökte förstå hans problem, tänkte “Aj då, det är nog jobbigt att Stockholm är fullt av folk i finansbranschen som vill ge synpunkter. Stackarn. Eller kanske hade han tandvärk? Flygrädd? Ambition att likna Carl Bildt?”
Trevlig behöver han inte vara. Men hövlighet tror jag även Erik skulle tjäna på. Nu tre dagar senare ser jag min upplevelse som ett dåligt tecken. Hans jobb kräver inte bara chefskap, utan även att lyckas politiskt. Om Erik Thedéen inte orkar vara hövlig en minut på Arlanda, med eller utan tandvärk, då kommer han knappast att bidra till att Finansinspektionens lyckas nå sina betydligt svårare mål.
[2016-01-29: OBS jag förväxlade person, se "Erik var inte på Arlanda"]
Orsaker
Fast vi vet sällan vilka tankar som egentligen avgör vad människor säger och gör. Vare sig miljoner investerare eller en generaldirektör. Och tre dagar senare vet de sällan ens själva de djupaste orsakerna. Även människor vi känner väl kan vara svåra att förstå. Är en viss reaktion rationell eller en impuls?
Att fråga hjälper ofta inte, människor tar sig sällan tid att svara ärligt. I efterhand minns de kanske inte, eller väljer att bortförklara för att dölja sina misstag. Därför är det bättre att fokusera på fakta och vara skeptisk till de som påstår att de vet varför investerarna på aktiemarknaden har agerat som de gjort.
Både hos fondbolag och i media finns ändå experter som tvärsäkert uttalar sig om orsakerna till att aktiemarknader rört sig. Men deras påståenden håller sällan vid en närmare granskning (mer om detta i dagens marknadskommentar ”Nu är New York undervärderat”, länk ovan till höger). För en analytiker är det lättare att beräkna om en viss typ av aktier är dyra eller billiga fundamentalt sett jämfört med historiska genomsnitt, samt att peka ut förvaltare som har stora resurser och goda historiska resultat.
Börsras fördel
Det är också märkligt att så mycket fokus ofta hamnar på att ifrågasätta och försöka förklara börsras, medan brant stigande aktiekurser normalt ses med glädje utan att ifrågasättas. Samma brist på rationell förklaring finns ju om köparna betala mycket mer än två månader tidigare utan att några stora oväntat positiva nyheter inträffat.
För långsiktiga investerare som fortsätter sätta in pengar, till exempel via PPM eller tjänstepensionen, så ger börsras dessutom en fördel. Lägre aktiekurser betyder att insättningar ger fler aktier. Ändrade aktiekurser i år påverkar inte värderingen 10 eller 20 år in i framtiden. Alltså är det rimligt att strunta i orsakerna varför, nöj dig med att försöka hitta information som talar om ifall aktier just nu är dyra eller billiga.
Och av samma skäl är det bäst att strunta i varför Erik Thedéen var ohövlig. Det räcker att konstatera faktum och gå vidare.
