Årets mest väntade händelse på finansmarknaden blev till sist verklighet. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve (Fed) började igår höja de korta räntorna i USA, efter sex år med nollränta.
Redan under 2012 började ekonomiska experter diskutera när Fed skulle börja höja och för två år sedan spådde många en höjning hösten 2014. Arbetslösheten i USA har fortsatt stadigt nedåt, men inflation nära noll har gjort att Fed kunnat prioritera att fortsätta stimulera ekonomin maximalt.
Även gårdagens höjning med 0,25 procent och Feds prognos att det blir ytterligare fyra lika stora höjningar nästa år ger dock bara en styrränta strax under 1,5 procent i slutet av nästa år, vilket fortfarande är en låg ränta som uppmuntrar till konsumtion och investeringar. Dessutom verkar många investerare tvivla på att räntehöjningarna håller den takten, baserat på nuvarande marknadsräntor för olika löptider blir uppgången långsammare än Fed förutspår.
Onormalt förlopp
Ändå har både aktiemarknaden och räntemarknaden svängt oroligt de senaste veckorna. Intresset för risktagande verka har minskat rejält trots att räntehöjningar i USA i grunden är positiva, eftersom de är tecken på att bättre tider är på väg.
Den omvända reaktionen beror troligen på att Fed inte alls är i fas med andra delar av den globala ekonomin, som råvarupriser och fastighetspriser. Baserat på tillgångsprisernas utveckling borde Fed ha börjat höja redan för flera år sedan, och många investerare verkar bli oroade av det motsägelsefulla i att Feds höjning inte stämmer med det normala händelseförloppet när ekonomier pendlar mellan hög- och lågkonjunktur.
Det tydligaste exemplet är att råvarupriserna har backat brant det senaste året, och att industriproduktionen i USA har bromsat in. Normalt brukar Feds räntehöjningar tvärtom sammanfalla med tecken på överhettning i tillverkningsindustrin och stigande råvarupriser.
Börsutvecklingen brukar också ha varit starkt positiv under året närmast innan Fed börjar höja räntorna, men istället har börsindex som S&P500 och MSCI USA bara stigit 2 procent det senaste året. Inflationen brukar ha tagit fart, för det främsta skälet för Fed att höja räntorna är att det fasta penningvärdet annars skulle hotas.
Förklaringen till dessa motsägelser är främst att effekterna av finanskrisen 2008 har varit mycket mer långvariga och svårlösta än omställning under en normal lågkonjunktur. Dessutom har globaliseringen och tillväxtmarknadernas snabbt ökade andel av den globala produktionen pressat ned priserna och satt normala samband ur spel.
Topp i maj 2014
Sverige har hittills klarat av finanskrisen bättre än de flesta andra länder, delvis tack vare att svenska kronan när vår ekonomi behövt draghjälp har fallit brant i värde mot USA-dollarn. De senaste två åren har dollarn stigit 31 procent, vilket gör att vi svenskar upplevt en värdeökning hos både aktier och bostäder som till stor del är en illusion orsakad av att vår valuta och våra löner har förlorat i köpkraft.
Den verklighet som majoriteten investerare i omvärlden ser är att Stockholmsbörsen räknat i dollar passerade toppen redan i maj 2014. Sedan dess har MSCI Sweden börsindex backat 18 procent och är tillbaka på samma nivå som i januari 2013. Ändå är Sverige bland vinnarna när det gäller till exempel BNP-tillväxt och sjunkande arbetslöshet.
Motsägelsefullt 2016
Även nästa år ser den ekonomiska utvecklingen ut att bestämmas av förändringar som inte är normala för ett år med stigande räntor i USA. Det finns gott om hot som kan sänka konsumenternas framtidstro och få Fed att höja räntorna långsammare än väntat. Samtidigt ser Sverige ut att vara på väg mot överhettning (se förra veckans krönika ”Flyktingarna ger starkare krona och stigande boräntor”). Tillsammans betyder det att svenska kronan borde återhämta sig rejält mot både dollarn och andra valutor, vilket gör att utländska aktier blir mindre värda räknat i svenska kronor.
I övrigt ser 2016 precis som 2015 ut att bjuda på en motsägelsefull blandning av förändringar som brukar inträffa under helt olika delar av konjunkturcykeln. Lägg därtill hot som att Storbritannien lämnar EU, att Donald Trump blir president i USA eller att inbördeskriget i Syrien sprider sig. Den osäkerhet som detta skapar påverkar troligen aktiemarknaden negativt.
Då är det viktigt att komma ihåg att för alla långsiktiga sparare som fortsätter att sätta in pengar, till exempel via PPM eller tjänstepensionen, så är börsnedgång ett enskilt år enbart en fördel. Under ett börsras ger både återinvesterade utdelningar och nysparande fler aktier, vilket betyder ökad chans till ett bra slutresultat om 10 eller 20 år när pengarna ska användas.
