Ofta kan människors beteende verka obegripligt. Ibland kanske de är galna, men ofta beror annorlunda beteende på att människor har andra värderingar och attityder.
Värderingar är våra åsikter om vad som är viktigt eller oviktigt. Vi har till stor del fått dem av våra föräldrar och vidareutvecklat dem under uppväxten. Dessa åsikter är kärnan i vår personlighet och beroende på vår förmåga till introspektion är de omöjliga eller åtminstone svåra att ändra. Till exempel tycker jag att det är mycket viktigt att hjälpa till att förbereda mina barn för vuxenlivet.
Attityder är känslomässiga vanor som liknar åsikter, men de gäller snarare hur vi reagerar i vissa typer av situationer genom att till exempel utan eftertanke känna att något är trist eller spännande. Till exempel att tycka att det är tråkigt att hjälpa barnen träna glosor. Eller spännande att tjäna mer pengar.
Och det är lättare att ändra attityder. En syssla som jag tycker är viktigt men tråkigt, den kommer jag inte att göra tillräckligt ofta. Men om jag tänker till och granskar min attityd, så kan jag komma på att jag missat att det finns sätt att tänka som gör sysslan spännande. Och något som är både viktigt och spännande, det har större chans att bli fixat. Mer om detta i slutet av ”Fler tankar om lycka” (länk ovan till höger).
Peters starka värderingar
Styrkan i värderingar är extra tydlig i en bok som lanseras den här veckan, ”Den förlorade sonens återkomst” av Ronald Fagerfjäll som berättar om Peter Wallenbergs liv från 1926 till 2015. Återkommande i beskrivningen är att envishet är en fantastisk kraft, människor som envist kämpar vidare ett årtionde eller mer kan överraska tvivlarna och åstadkomma mer än till och med de själva trodde var möjligt.
Men vad var det som drev Peter Wallenberg att arbeta så hårt för att lära sig mer och utvidga familjestiftelsens makt?
Revansch på fadern lyfts fram i boken, pappa ”Dodde” som orättvist gav honom stryk när hans storbror startade bråk och därefter så länge han levde tvivlade på Peters förmåga. Men nog fanns det många alternativa vägar till lycka som vore både säkrare och snabbare än att försöka ta över imperiet efter fadern.
Tydligt är att Peter inte kunde undkomma sina fars värderingar av vad som är viktigt och oviktigt. Annars tycker jag att det blir obegripligt varför han jobbade vidare så hårt, även efter faderns död 1982. Då fick han makten över stiftelserna och Investor, 56 år gammal. Det borde ha varit frestande att då trappa ned och välja ut vilka tjänstemän som skulle sköta det dagliga arbetet. Men Peter fortsatte slita hårt, sov enligt honom själv bara 4 timmar per natt i 30 år och lämnade inte den operativa makten förrän han fyllde 70 år.
Sverige annorlunda 1982
Vad är det som driver en kapitalist som Peter Wallenberg att fortsätta kämpa för att de företag han har makten över ska tjäna mer pengar? En förklaring finns i ett historiskt arv från det religiösa tänkande som skapades inom kalvinismen på 1600-talet och den mentalitet som människor inom finansbranschen fostras till (mer om detta i ”Fonderna skapar nya kapitalister”).
Men förklaringen är också att Sveriges politik och ekonomi fortfarande var väldigt annorlunda 1982. Ronald Fagerfjäll ägnar därför en stor del av boken åt att förklara maktspelet i dåtidens Sverige, som hotet på 70-talet att förstatliga både banker och resten av det privata näringslivet.
Ett exempel är att Peters pappa Dodde har berättat att han upplevt tre stora besvikelser under sitt liv och att en av dessa tre var att den nya borgerliga regeringen 1976 inte stödde Wallenbergarna när de försökte övertala USA att få sälja 20 Viggen-plan till Indien, som istället köpte ryska MIG. Ansvaret gällde både arbetstillfällen inom Saab och det svenska försvaret under kalla kriget.
Boken ger också en påminnelse om att det bara är 20 år sedan Stockholmsbörsen blev en del av den globala, kapitalistiska aktiemarknaden. Fram till slutet av 80-talet hade vi valutareglering som hindrade svenskar att investera utomlands och först 1993 togs de bundna aktierna bort, som enbart svenskar fick köpa.
Försök ifrågasätta
Det ger en annan viktig lärdom av Peter Wallenbergs liv. Sverige under 1970- och 1980-talet var på många sätt extremt annorlunda mot idag, särskilt för nyutbildade som söker sitt första arbete. Och förändringarna inom teknik och ekonomi sker ännu snabbare idag, så vi kan mycket väl få uppleva lika stora förändringar de närmaste 30 åren.
Min slutsats är att det är viktigt att försöka uppdatera sina värderingar och att ibland ta sig tid att ifrågasätta attityder. Tack vare sin envishet lyckades Peter Wallenberg hjälpa familjens stiftelser att öka i värde från 2 till 85 miljarder kronor på 33 år och enligt boken verkar han mot slutet ha varit väldigt nöjd med sitt liv.
Men Peter var nära att dö flera gånger långt tidigare, både i Rhodesia och av hjärtinfarkter. Jag gissar att han valde bort många andra möjliga vägar under sitt liv, där sannolikheten att leva långt och lyckligt var betydligt större.
Xböcker Xlycka