Det kan verka frestande att satsa på råvarufonder nu, för medan globalfonderna i snitt stigit 78 procent de senaste 5 åren så har råvarufonderna i snitt backat 9 procent. Relativt sett är det alltså halva priset jämfört med andra aktier.
Dålig avkastning har gjort att många råvarufonder lagts ned. Den enda svenskregistrerade som finns kvar är Swedbank Robur Råvarufond, näst sämst av alla bankens fonder de senaste fem åren (sämst är Rysslandsfonden). För fyra år sedan skrev jag ”Fortfarande dyra råvaror” och varnade för råvarufonder (länk ovan till höger). Det visade sig rätt, men gäller de argumenten fortfarande?
Drömmar
Först är det viktigt att förlänga perspektivet till 10 och 15 år, för att få med den branta värdeökningen fram till 2008. Då syns att råvarufonderna visserligen tappat rejält de senaste åren jämfört med resten av aktiemarknaden, men att tidigare var optimismen stor och värdeökningen extremt brant.
Igår träffade jag Michael Hulme som förvaltar råvarufonder åt franska Carmignac. Han är positiv till välskötta företag inom guld-, koppar-, jordbruk- och oljesektorerna, men varnar att förväntningarna allmänt sett fortfarande är höga. Problemet är många företagsledningar baserar sina investeringar på drömmar om stigande efterfrågan, särskilt på blanka metaller som guld, men de har ingen kontroll över prisutvecklingen. De flesta råvaruföretag är pristagare, de kan styra sina kostnader men har ingen kontroll över marknadspriserna utveckling. Kvalitetsskillnader spelar liten roll för de flesta köpare av råvaror, vilket gör leverantörerna utbytbara.
Få med wide moat
Morningstars aktieanalytiker fokuserar främst på att hitta just företag med tydliga och uthålliga konkurrensfördelar, som vi benämner ”moat”. Begreppet kommer från den välkända amerikanska investeraren Warren Buffett, som brukar beskriva framgångsrika företag som slott med en djup och bred vallgrav (”moat” på engelska). Tanken är att företag är olika bra på att uthålligt hindra konkurrenter från att ta marknadsandelar och Morningstars analytiker försöker peka ut de som har så stora fördelar att de kan behålla sin höga lönsamhet i minst 20 år framåt (”wide moat”).
De branscher som har högst andel företag med wide moat är läkemedel och bioteknik. Den andra ytterligheten är råvarubranschen där leverantörerna i hög grad är utbytbara och bara några få är tillräckligt specialiserade för att kunna undvika priskonkurrens.
Inom PPM finns fem generella råvarufonder (som placerar i företag som levererar både metall, energi, skogs- och jordbruksprodukter) och de tio mest populära innehaven i dessa är Exxon Mobil, Glencore, Goldcorp, Royal Dutch Shell, First Quantum Minerals, BHP Billiton, Dow Chemical, Alcoa, Lundin Mining och Newmont Mining. Den enda av dessa som enligt Morningstars analytiker har wide moat är Exxon Mobil, tack vare energitillgångar med låga produktionskostnader, integration mellan raffinaderier och kemikalietillverkning, samt starkt förtroende på kapitalmarknaden.
Fortsätt undvika
Långsiktigt finns därför argumenten kvar mot råvaruföretag. Teknologiska framsteg och ökad tillgång på kapital gör att den långsiktiga trenden för råvarupriser troligen kommer att vara fortsatt nedåtriktad. Även om tillgången på vissa råvaror som olja är ändlig, så visar de senaste årens utveckling tydligt att människan är bra på att hitta substitut. Investeringar som är baserade på kalkyler som innehåller stigande priser i framtiden på grund av ökad efterfrågan kommer därför troligen även i framtiden att visa sig vara drömmar.
Min slutsats är att fortsätta undvika råvarufonder, så länge den nuvarande optimistiska trenden på aktiemarknaden fortsätter. Men nästa gång det kommer ett rejält börsras globalt, då tycker jag det verkar som ett bra tillfälle att leta efter välskötta råvarufonder.
