Räntorna på 10-åriga statsobligationer runt om i världen är extremt låga. USA ger 2,1 procent per år och nästan alla andra industriländer ligger lägre. Tysklands och Japans tioåringar ger bara 0,4 procent avkastning nominellt per år.
Räntefonder har dessutom avgifter och andra kostnader, så väldigt lite avkastning blir kvar netto. Alltså är det fullt rimligt att fondsparare avskräcks av de extremt låga obligationsräntorna och väljer andra alternativ.
Samtidigt har aktiebörserna stigit kraftigt och många aktiefonder har mer än fördubblats i värde de senaste fem åren. Enbart det senaste året är värdeökningen i snitt 30 procent. Uppenbart beror en stor del av aktiekursernas uppgång på de låga obligationsräntorna, för låg avkastning från räntepapper gör att det går att motivera att betala mer för att få aktiernas utdelningar.
Fast högre aktiekurser betyder allt annat lika att avkastningen framöver från aktier blir lägre. Så hur låg avkastning är det rimligt att förvänta sig från aktier framöver?
0,6% per år mer från aktier
Experter som utgår från grundläggande ekonomiska samband som BNP-tillväxt, företagens vinstmarginaler och nuvarande utdelningar har det senaste året varnat att det framöver är troligt att aktier de närmaste tio åren ger mindre än 3 procent real avkastning per år.
Det kan verka extremt pessimistiskt, men stämmer faktiskt bra med resultaten i ”Credit Suisse Global Investment Return Yearbook”, som kom för ett några veckor sedan. Den har utökats med ytterligare tre länder och innehåller nu aktiers avkastning i 26 länder sedan år 1900.
Jag har skrivit om dessa forskningsresultat tidigare (senast i ”Lita på 114 års erfarenhet”) men det är väl värt att en gång om året återvända till denna summering för att få perspektiv på aktiefondernas kortsiktiga svängningar. Numera är det Credit Suisse som sponsrar de tre forskarna Elroy Dimson, Paul Marsh och Mike Staunton vid London Business School, men precis som när ABN Amro stod bakom publiceringen är fokus på att visa aktiernas faktiska överavkastning jämfört med statsobligationer och rensat för inflation.
Den globala aktiemarknaden såg helt annorlunda ut år 1900, till exempel stod järnvägsindustrin då för hälften av börsvärdet i London och två tredjedelar av börserna i New York. De två världskrigen och 30-talsdepressionen skapade extrema utfall, så jag tycker det är bättre att försöka bedöma vad som är rimligt framöver genom att granska den betydligt stabilare perioden sedan 1965.
Sverige extremfall
Tankeväckande är att i flera länder i Europa har aktier de senaste 50 åren inte gett något extra betalt alls jämfört med statsobligationer. Trots att vi haft fred och många nya möjligheter för företagen tack vare den fria inre marknaden och många nya medlemsländer, så har risktagandet med att placera sparkapitalet i aktier har inte alls lönat sig i Frankrike, Italien, Tyskland och Österrike.
Sverige är ett extremfall med hela 8,5 procent real avkastning per år från aktier sedan 1965 och 4,1 procent från statsobligationer. Italien är det land i undersökningen där aktier har varit sämst de senaste femtio åren, bara 1,3 procent real avkastning från aktier medan obligationer levererat 3,3 procent per år.
Börserna i USA står idag för drygt hälften av det globala börsvärdet och har även världens största obligationsmarknad. Men det var under 1900-talet som USA tog över från Storbritannien som dominerande ekonomisk stormakt, så det är viktigt att skilja på den avkastning som beror på framgången för ett enda land och vad som är normalt i övrigt. Avkastningen från aktier i USA de senaste femtio åren är precis som i Sverige nästan dubbelt så hög från aktier, 5,7 procent realt per år jämfört med 3,4 procent från obligationer.
Men snittet för resten av världen, övriga 25 länder exklusive USA, visar en förvånande liten skillnad. Aktier har i snitt gett en real avkastning på 5,5 procent per år sedan 1965 medan obligationer levererat 4,9 procent.
Dessutom är dessa avkastningar beräknade på index som inte tar hänsyn till fondavgifter och andra förvaltningskostnader. Aktiefonder har normalt högre avgifter och den lilla skillnaden i avkastning på 0,6 procentenheter per år kan alltså ätas upp av högre avgifter.
Spara mer eller mindre
Det är inte alls självklart vilken slutsats som är bäst att dra av detta. Om det stämmer att aktiefonder också kommer att ge extra låg avkastning framöver och det är väldigt viktigt att nå ett visst sparmål, så blir slutsatsen att det är bäst att öka insättningarna så att målet nås även om avkastningen blir låg. Å andra sidan betyder en mindre förväntad belöning till de som sparar att frestelsen borde öka att istället konsumera pengarna nu.
Valet att spara mer eller mindre tycker jag ska avgöras av vilken ekonomisk situation just du och din familj har. Jag har tre barn mellan 12 och 18 år, så mina kostnader kommer att bli mycket lägre när de har flyttat hemifrån. Därför väljer jag att reagera på de extremt låga räntorna med att konsumera mer nu. Andra som just nu har ett stort sparbehov, till exempel för att de vill öka sin möjlighet att konsumera som pensionärer, har anledning att reagera tvärtom och öka insättningarna till sitt sparande.
Skillnaden beror på att låg sparränta även betyder låg låneränta. Tonåringar är dyra och min familj konsumerar i år mer än vi tjänar, vilket betyder att vi ökar våra bostadslån för att ha råd med investeringar och resor. Låga räntor betyder att lånen blir billigare att betala tillbaka och alltså har vi råd att konsumera mer idag.
