Värdepappersmarknadsutredningen (SoU 2015:2) blev offentlig förra veckan och berättar om de nya EU-regler i Mifid II som Sverige måste införa från 3 januari 2017, bland annat någon form av förbud mot att finansiella rådgivare får provisioner från fondbolag.
Och våra politiker litar i första hand på sin egen övervakningsmyndighet Finansinspektionen (FI), vilket betyder att förbudet blir utformat som FI vill ha det. Detta och mycket annat förklarar dock inte de svenska dagstidningar som skrivit om förändringen. Felaktiga beskrivningar i media verkar bero på att varken journalisterna eller de chefer hos mellanhänder som uttalar sig har läst vad som faktiskt står i utredningen om provisionsförbud på sidorna 413-450.
Jag har läst flera gånger och diskuterat med erfarna människor i fondbranschen om effekterna av det provisionsförbud som utredningen föreslår. Min slutsats är att effekterna kommer att bli stora på fondsparandet i Sverige.
Tre parter idag
Fram till idag har rollfördelningen varit stabil, med tre parter: Kunderna sätter i de flesta fall in ganska små belopp, men det finns även en liten grupp förmögna privatpersoner, stiftelser och liknande som placerar många miljoner kronor i fonder. De rika kunderna är väldigt eftertraktade, eftersom nästan alla avgifter är fasta procent av sparkapitalet. Mellanhänder har skapat fondtorg eller utvalda sortiment fonder och äger de flesta kundrelationer, vilket ger dem makt att kräva rabatter och provisioner. Nästan alla rådgivare är anställda av mellanhänderna eller styrda av provisionernas storlek. Fondbolagen sköter själva förvaltningen, men har sällan direktkontakt med kunderna utan betalar mellanhänder för både administration och marknadsföring.
Svenskregistrerade fonder har idag en enda heltäckande förvaltningsavgift som täcker tre olika tjänster: rådgivning om vilka fonder kunden ska välja, administration av kundens fondaffärer och förvaltningen av fondens kapital.
Provisioner och rabatter
Fondbolagen tar hela förvaltningsavgiften ur fonden, men för över 90 procent av fondandelarna betalar fondbolagen sedan provisioner till mellanhänder eller rabatter till stora kunder. Pensionsmyndigheten dominerar när det gäller rabatter som går tillbaka till kunderna, men även Collectum och andra valcentraler kräver rabatter. Istället tar dessa mellanhänder separat betalt för administrationen.
Provisioner används både internt, till exempel till enskilda bankkontor, och till mellanhänder som fondförsäkringsbolag (t ex Folksam och Skandia), nätmäklare (Avanza och Nordnet) och rådgivare.
Redan idag finns alltså konkurrens och förhandlingar om hur mycket av förvaltningsavgifterna som ska betalas i rabatter och provisioner. Fristående rådgivare har ofta avtal som innebär att nätmäklare betalar en del av sina provisioner vidare som rabatter till rådgivarnas kunders konton. Men hittills har mellanhänder som Avanza och Nordnet kunnat använda säljargumentet att deras fonder inte kostar mer än om kunden köper fondandelarna på något annat sätt. Detta ändras av provisionsförbudet.
Nederländerna och Storbritannien har redan infört provisionsförbud, som medfört att fondbolagen har startat nya fondklasser med lägre förvaltningsavgifter för kunder med rådgivare. Istället tar rådgivarna betalt enbart av kunden och kan därmed ge sina råd utan att påverkas av skillnader i provisioner.
Rådgivarna blir en fjärde part
Utredningen föreslår att de nya lagreglerna ger Finansinspektionen rätt att bestämma de exakta reglerna för provisionsförbudet och även att justera och förtydliga reglerna när finansbranschen uppfinner sätt att kringgå förbudet eller när oförutsedda nackdelar visar sig. Men oavsett de exakta detaljerna så kommer provisionsförbudet att göra att rådgivarna även i Sverige träder fram som en fjärde part med kraftigt ökad makt. Tidigare har de flesta rådgivare varit styrda av vilka som erbjuder störst provisioner, men nu kommer de istället att bidra till priskonkurrens.
Diskussionen i utredningen är ganska detaljerad och förklarar hur lagtexten ska förtydligas för att skydda kundernas intressen, till exempel på sidan 435: ”Provisionsförbudet bör utformas så att det är provisioner som betalas ut i samband med rådgivning eller portföljförvaltning som ska kunna förbjudas. Om en kund får rådet att placera i ett visst finansiellt instrument, och rådgivaren därefter bistår kunden med att köpa det aktuella instrumentet, får rådgivaren inte ta emot någon provision från någon annan än kunden. Visserligen innebär köpet att rådgivaren tillhandahåller en annan investeringstjänst än investeringsrådgivning – rådgivaren utför kundens order eller tar emot och vidarebefordrar ordern till någon annan för utförande – men tjänsten har samband med rådgivningen och rådgivaren ska därför kunna vara förhindrad att ta emot någon provision. För att förhindra kringgåenden bör samband tolkas extensivt. Man ska inte kunna kringgå ett provisionsförbud genom att kunden efter rådgivningen ombeds att själv genomföra köpet, t.ex. via en internettjänst.”
Den grundläggande förändring som skapas av utredningens förslag är att fondbolagen kommer att behöva skapa nya fondklasser för rådgivarna. Orsaken är att fondbolagen betalar olika stora provisioner vilket ger risk att rådgivningen blir snedvriden, så därför kommer FI att kräva att rådgivare med ett brett sortiment tar betalt enbart av kunderna. Och dessa rådgivare kommer så klart att vilja ge ett så bra erbjudande som möjligt till kunderna, vilket betyder att de kommer att omförhandla dagens avtal med fondbolagen och deras mellanhänder. Rådgivarna kommer att kräva att svenska fondbolag ska göra som sina utländska konkurrenter och erbjuda institutionella fondklasser med låg förvaltningsavgift.
Vi kommer därför även i Sverige att få en uppdelning där fonderna har minst två fondklasser med olika förvaltningsavgifter. Stora kunder och mellanhänder som förmedlar många kunder kommer att kunna investera i de billigaste fondklasserna.
De rikaste får lägre totalkostnad
Därmed kommer det att bli mycket mer synligt än idag att det finns möjlighet att spara billigare i fonderna och priskonkurrensen kommer att öka. Fondbolagen själva och informationskällor som Morningstar kommer att visa även de billiga fondklasserna, så att rika kunder ser att de kan få lägre avgifter. Även rådgivarna kommer att göra reklam där de påpekar att alla som investerar via dem får lägre fondavgifter. De rikaste kunderna kommer att kunna välja rådgivning för en fast avgift i kronor och därmed minska sin totalkostnad.
Ökad information om att det går att spara billigare även i svenska fonder kommer i nästa steg att påverka villkoren hos fondtorg som inte ger någon rådgivning, till exempel Avanza och Nordnet. De kommer troligen att fortsätta sälja de dyraste fondklasserna till småsparare, men även sälja bättre fonddepåer som mot en fast avgift ger tillgång till fondklasserna med lägst avgifter.
Utredningens förslag är inte lagstiftning ännu och fortfarande är det oklart exakt vilka detaljregler som Finansinspektionen kommer att välja. Men kravet från EU att genomföra Mifid II innebär att det måste komma någon ny lagstiftning. och det verkar troligt att FI får de regler de vill ha (mer om dessa i ”Finansinspektionen svingar basebollträ mot provisioner”, länk ovan till höger).
