I början av veckan presenterade Dagens Industri och Morningstar ”Årets stjärnförvaltare” 2014. Därmed har vi delat ut utmärkelsen 15 gånger och stora förändringar har under tiden skett i fondbranschen.
När vi hösten 2000 bestämde reglerna för utmärkelsen så var fondförvaltning en mer enhetlig verksamhet än idag. Det fanns också större optimism att små team med förvaltare baserade i Stockholm skulle kunna överträffa stora organisationer baserade i London och New York. Då dominerade aktiv förvaltning baserad på fundamental analys nästan helt, där individ med ovanligt stor kunskap om börsföretag och marknader kunde få skyhöga löner.
Sedan dess har fond-i-fond tillkommit, som i första hand kräver kompetens att hitta duktiga aktiva förvaltare, i andra hand att pricka rätt övergripande allokering. Vi i juryn bestämde redan hösten 2001 att inte ge priset ”Årets stjärnförvaltare” till någon som lyckats bra med en fond-i-fond, eftersom det inte är förmågan att välja fonder vi vill belöna.
Vissa år har storbolagens aktier varit vinnare och då har indexfonder utvecklats bättre än de flesta aktivt förvaltade fonder. Första gången det blev aktuellt var 2003 och då bestämde juryn att inte heller indexfonder kan vinna. Förklaringen är att vi vill uppmärksamma aktiva förvaltare som tar tydlig ställning och vågar avvika från mängden, inte de som har hjälp av lägst avgifter.
Datorer som sorterar nyckeltal
De senaste två åren har ytterligare en ny typ av förvaltning dykt upp i toppen av resultatlistorna, som låter datorer sortera nyckeltal för att peka ut köpvärda aktier. Exempel på utländska fondföretag som satsat på så kallad ”kvantitativ förvaltning” är Axa Rosenberg, Candriam, Goldman Sachs (som bland annat förvaltar Skandias USA-fond), Invesco, Lyxor, Robeco och Schroders. Några av dem började experimentera med att låta datorer välja aktier redan för tjugo år sedan.
Bland svenska fondföretag är kvantitativ förvaltning numera störst hos SEB. Efter lanseringen för fyra år sedan har omfattningen snabbt ökat till 30 fonder (mer om detta i ”QPM nyhet från SEB:s fondfabrik”, länk ovan till höger).
Skickligheten hos en kvantitativ aktiefond, dess förmåga att välja aktier som ger högre avkastning än snittet, finns lagrad i ett datorprogram. Fondbolaget äger datorprogrammet, inte den enskilde förvaltaren. Det betyder att om förvaltaren slutar och börjar jobba på ett annat fondbolag, så kan individen inte ta med sig den skicklighet som skapat fondens avkastning.
En annan skillnad är att kvantitativ förvaltning baseras på information som finns tillgänglig som numerisk data, vilket begränsar analysen till nyckeltal som är tillgängliga för alla investerare på marknaden. Detta ger samma problem som när investerare jagar ”momentum”, nämligen att ju fler som använder samma modell, ju mer framgångsrik blir modellen på kort sikt. Så på längre sikt finns risk att ett ökat kvantitativt fokus skapar en bubbla.
Fondförvaltare i USA med kvantitativ förvaltning som AQR och Rob Arnott har de senaste åren valt att till småsparare enbart erbjuda strategiskt beta EFT indexfonder. Det visar att när väl förvaltarna har bestämt vilka regler som gäller för datorernas sortering av nyckeltal så går det att skapa index som kvantitativ förvaltning passivt följer (mer om detta i ”Aktiv eller passiv avgör inte fondavgiften”).
Människor som använder sin egen logik
Därför är vi överens i juryn att personer som arbetar med kvantitativ förvaltning inte ska få utmärkelsen ”Årets stjärnförvaltare”. Istället vill vi hålla fast vid det ursprungliga syftet att peka ut skickliga fundamentala förvaltare, människor som använder sin egen logik för att utvärdera olika argument och försöker förutsäga den framtida utvecklingen hos börsföretag och marknadspriser.
Poängen är att peka ut individer som verkar ha kunskap och förmåga utöver det normala, skicklighet som gör det troligt att de kommer att fortsätta lyckas bättre än snittet. Avgörande är också att det är deras egen kunskap, som de tar med sig varje dag när de går hem. En äkta stjärnförvaltare ska det vara värt att låta sina pengar följa med om personen byter jobb och börjar förvalta en annan fond.
Verkligheten är förstås som vanligt komplicerad och det är ibland svårt att säga var gränsen går. Till exempel använder många förvaltare datasystem för att göra en första grovsortering av aktiemarknaden och få fram en kortare lista med potentiellt köpvärda aktier. Så länge de även gör en individuell analys med en egen bedömning av enskilda företags framtidsutsikter tycker jag att förvaltningen fortfarande är förenlig med titeln ”Årets stjärnförvaltare”.
Däremot om urvalet aktier normalt avgörs av datorprogrammets sortering av diverse nyckeltal, då återstår för lite av den fundamentala förvaltning som vi vill uppmärksamma och belöna. Avgörande är om förvaltaren får investera i en aktie trots att datorprogrammet inte pekar ut den som köpvärd, samt om förvaltaren får avstå från att köpa en aktie trots att datorprogrammet säger tvärtom.
Xförvaltare Xstjärnförvaltare
