Häromdagen hittade jag en gammal bok i bokhyllan, som har en fascinerande historia och ger ökat djup i förståelsen av framgångsrikt sparande. ”The Intelligent Investor” av Benjamin Graham publicerades första gången 1949 och därefter kom en reviderad utgåva ungefär vart femte år fram till 1972.
Efter sin död 1976 har Benjamin Graham hyllats som fadern av ”value investing” och världens mest framgångsrika värdeinvesterare Warren Buffett har sagt att Graham är den som har påverkat honom mest näst efter hans egen far. ”The Intelligent Investor” läste Buffett redan 1950 när han var 19 år och tyckte att det var den klart bästa boken om investeringar som någonsin skrivits. 1954 var Buffett först en av Grahams studenter och tjatade sig sedan till ett jobb som assistent på hans investmentbolag.
Köp av pessimister och sälj till optimister
Jag har den här veckan läst boken igen och den innehåller verkligen många kloka tankar. Fast det är väldigt stor skillnad vilken kunskap som krävs för att lyckas som professionell aktieplacerare jämfört med en fondsparare. För att lyckas bättre än konkurrenterna med aktieanalys krävs minst heltid för att förstå företagens verksamhet och stor erfarenhet av att genomskåda deras finansiella rapportering. För att lyckas bättre än snittet med att välja fonder räcker det att hålla fast vid några enkla principer som att årsavgiften ska vara låg, förvaltarna erfarna och fondens historiska resultat helst stabilt bättre än snittet.
Fast även fondsparare tjänar på att känna till vad som krävs av en duktig aktieförvaltare. Avgörande är enligt Benjamin Graham att se aktier som andelar i en verklig affärsverksamhet som har ett underliggande värde som inte alls bestäms av aktiekursen. Aktiemarknaden svänger mellan optimism och pessimism, vilket gör att den intelligenta aktieförvaltaren kan köpa av pessimister och sälja till optimister. Men oavsett hur noggrann och försiktig förvaltaren är så finns risken att ha fel, vilket gör att analysen behöver visa att dagens aktiekurs ger en betryggande säkerhetsmarginal.
Mellan 25 och 75 procent aktier
Några avsnitt i boken vänder sig direkt till passiva fondsparare, även de som enbart fokuserar på låga kostnader och därför väljer indexfonder. Särskilt tänkvärda är hans argument för att risknivån inte ska bestämmas av din ålder, utan av dina sparmål, din familjesituation och hur trygga dina inkomster är.
Graham har också bra argument för att även långsiktiga investerare i genomsnitt ska investera 50 procent i aktier, men variera andelen mellan 25 och 75 procent beroende på aktiemarknadens nivå. Han varnar för att försöka spå den framtida börsutvecklingen, istället gäller det att avgöra om dagens aktiekurser är tillräckligt låga för att lämna utrymme för värdeökning långsiktigt även om oväntade negativa händelser tillfälligt sänker börsföretagens lönsamhet.
Den upplaga jag läst kom 2003 och är utökad med dels texter av Warren Buffett, dels kommentarer till varje kapitel av Jason Zweig. I kommentarerna till kapitlet om fonder listar han orsaker till att fonder inte fortsätter att vara vinnare: när de byter förvaltare, kraftigt ökar storlek, dopas vid starten, höjer avgifter, eller blir framgångsrika och ändrar fokus till att bevara sitt försprång.
Varningstecken i de fonder du redan äger är enligt Zweig om de plötsligt byter strategi, om den årliga avgiften ökar eller om avkastningen svänger mer än normalt. Men aktiemarknadens trender varierar, så fondsparare ska vara beredda att tåla upp till tre år i rad då en tidigare framgångsrik förvaltare tappar en del av sitt försprång därför att spekulanter driver upp kurserna på andra typer av aktier.
Ibland har jag funderat på att själv försöka skriva något mer tidlöst om fondsparande. Men oväntade händelser kan snabbt göra mycket av kunskapen föråldrad. Min kärna av gamla sanningar har jag summerat för fyra år sedan i ”Om jag skrev en bok om sparande” (länk ovan till höger).
Xböcker
