Den här veckan slumpar det sig så att både Aktiespararna och SEB väckte frågan om gränsen mellan aktiv och passiv fondförvaltning.
Förenklat är svaret enkelt. Antingen har fonden passivt samma fördelning som ett börsindex, eller också görs ett aktivt försök att förbättra avkastningen i förhållande till index. Men många fondbolag har avdelningar för ”riskkontroll” som tvingar förvaltarna att begränsa sin aktivitet, vilket betyder att många aktiva förvaltare till stor del måste välja samma fördelning som jämförelseindex.
Smart beta indexfonder
Och de senaste åren har intresset ökat för indexförvaltning där en sortering av olika nyckeltal (till exempel lägst volatilitet, högst direktavkastning eller störst vinstökning) skapar egna fundamentala index som avgör vilka aktier fonden ska köpa. Sådan regelbaserad förvaltning erbjuds främst av börshandlade indexfonder (ETF) och brukar av säljarna kallas ”smart beta”. 18 september lanserade Morningstar en ny sortering och klassificering av 673 börshandlade indexstrategier som innehåller nästan 400 miljarder dollar.
När SEB i tisdags berättade om sin QPM-förvaltning, ett team som 2011 började förvalta de flesta av bankens stora aktiefonder, så lät beskrivningen märkligt bekant: ”erfarenhet av indexförvaltning… började med att minimera varians… backtest av faktorer och nyckeltal… datorer letar bra bolag med lågt värderade aktier… rebalanseras en gång per månad…”
SEB tar dubbelt betalt
På väg tillbaka till kontoret insåg jag att denna beskrivning lika gärna kunde ha gällt en smart beta ETF indexfond. Så nu när SEB låter över 30 fonder skötas med QPM-teamets regelbaserade förvaltning, då kan man se det som att andelen ”smart beta” i Sverige växt kraftigt.
Skillnaden jämfört med ”smart beta” via en ETF är främst att SEB tar dubbelt så mycket betalt. Årsavgiften som tas ur en ETF är normalt under 0,7 procent per år, medan aktiefonderna hos SEB i snitt kostar 1,4 procent per år.
Detta exempel visar att fondavgiften inte avgörs av hur fonden förvaltas. SEB tog lika mycket betalt för fonderna innan QPM-teamet tog över – och skulle de framöver byta igen till en helt annan typ av förvaltning, så kommer det knappast att påverka fondavgifterna. Det är mellanhandens säljstrategi som avgör fondavgiftens nivå, precis som det i många andra branscher går att hitta väldigt olika priser för samma vara eller tjänst.
Samma SEB-fonder finns mycket billigare via PPM eller i en tjänstepension via Collectum, vilket visar att det som SEB-kunden i första hand betalar extra för är att besöka bankkontoren och ha personliga möten med bankens säljare.
Fondväljaren
Aktiespararna vill dock ändra på detta. De har lanserat en tjänst för sina medlemmar som heter Fondväljaren, där Sverigefonder sorteras baseras på ”active share” i fondernas portföljer (ett mått som jag skrev om i maj 2013, länk till tabellen finns ovan till höger). Deras budskap är att höga fondavgifter bara är OK om fondens innehav avviker väldigt kraftigt från index.
I förrgår frågade Aktiespararna om min åsikt om den danska Finansinspektionens krav att active share ska vara över 60 procent för att en fond ska få kallas "aktiv". Jag svarade att det beror på hur många aktier förvaltaren har att välja på. Aktiefonder som följer EU-reglerna måste köpa minst 16 olika aktier och får äga max 5 procent av ett börsbolag. Det är inget problem för förvaltaren av en USA-fond, som har över 1000 stora börsbolag i New York att välja mellan.
Mer passiva i Turkiet
Men EU-reglerna tvingar förvaltare av smalare fonder att till stor del spegla index. Till exempel måste Turkietfonder investera i den handfull stora banker som dominerar börsen i Istanbul. Turkietfonder kommer därför att ha lägre active share, men jag tycker inte att det betyder att investerare ska avstå från att köpa dessa, eller att det är rimligt att kräva att de ska vara lika billiga som en indexfond.
Och det menar nog inte Aktiespararna heller. Men de planerar att utvidga Fondväljaren och om de håller fast vid att aktiefonder med en normal förvaltningsavgift bara är köpvärda om de uppfyller den danska Finansinspektionen krav att active share ska vara över 60 procent, då blir effekten att mycket fler USA-fonder, Europafonder och andra breda fonder får godkänt.
Och jag är skeptisk till slutsatsen att breda fonder generellt skulle vara mer köpvärda eller bättre förvaltade bara för att förvaltarna har fler aktier att välja på. Tvärtom är det normalt smala fonder som blir vinnare, vilket lockar många aktiva fondsparare. Och det verkar också rimligt att det är lättare för förvaltare att överträffa konkurrenterna i ett enda land, eller genom att till exempel bara fokusera på småbolag.
Xactiveshare Xfondavgifter Xindexfonder
