Historiskt har sparande i någon form varit nödvändigt för att inte riskera att leva i misär mot slutet av livet när orken tryter. Men i Sverige idag finns både statligt och fackligt tvångssparande för uttag efter 61 års ålder, så stort att det ibland blir överdrivet (mer om detta i ”Dags att skrota det fackliga tvångssparandet”). Ändå har vi haft kvar skatteregler som gör bundet privat pensionssparande avdragsgillt och extra lågt beskattat.
Men 20 februari föreslog regeringen att avdragsrätten helt ska försvinna 2016, vilket efter vårpropositionen har varit ute på remiss.
Det enda bra argument som finns för bundet pensionssparande är att många människor annars inte kan motstå de frestelser som ibland dyker upp att spendera sparkapitalet. Men visst är det sorgligt – som att be om att bli satt i fängelse för att inte riskera att begå brott. Varför ska staten uppmuntra det?
Bankerna särintresse
Ett starkt särintresse som är extremt positivt är banker och försäkringsbolag. Det syns senast i Fondbolagens Förenings remissvar i måndags, som accepterar att avdragsrätten försvinner men vill ha kvar den lägre avkastningsskatten.
Den verkliga orsaken till att banker och försäkringsbolag är så positiva till skatteregler som låser in pengar till efter 55 års ålder är att deras säljare då kan övertala människor att sätta in pengar i sparformer som belastas med olika avgifter under många fler år. Inlåsta pengar som inte kan flytta till en billigare förvaltning. Och ju längre kalkylperiod, ju mer provision lönar det sig att ge till säljarna.
Jag har i över 20 år envist argumenterat för att unga människor normalt har större nytta av att prioritera sparmål som ligger närmare i tiden: bostad, familj, sommarstuga och liknande. Generellt är det småbarnsföräldrar som har svårast att få ekonomin att gå ihop, inte pensionärer.
Dessutom blir 55 år allt mer orimligt som gräns för pension. Medellivslängden i Sverige har passerat 80 år och det är ur samhällets synvinkel slöseri att uppmuntra människor att hoppas eller till och med planera för att gå i pension när de i snitt har mer än 25 år kvar att leva. När gränsen 55 år lanserades i skattelagstiftningen för snart hundra år sedan såg verkligheten i Sverige helt annorlunda ut – nu är det hög tid att regeringen anpassar reglerna så att rätt incitament skapas. Lägre skatt för ungdomar som sparar till sin första bostad vore betydligt bättre att prioritera.
Amortera bättre
Ett bra exempel på hur den nuvarande avdragsrätten och reglerna om inlåsning till efter 55 års ålder snedvrider konkurrensen och skapar extra vinster för bankerna är kombinationen räntesparande och bolån. Idag sparar de flesta till sin pension åtminstone delvis i alternativ med låg risk (livbolag eller blandfonder) som placerar en stor del av kapitalet i statsobligationer och liknande säkra räntepapper med väldigt låg ränta. Samtidigt har många bolån eller andra lån där de betalar högre ränta. Bankerna är de enda säkra vinnarna på att vi inte istället amorterar lite extra och ser bostaden som en del av pensionssparandet – de enda säkra förlorarna är vi pensionssparare.
Xamortera Xpensionssparande Xskatt
