Vi håller på med uppdateringar av Portföljhanteraren. Den blir tillgänglig igen så snart som möjligt. Tack för ditt tålamod.

Lita på 114 års erfarenhet

Sedan 1964 har Stockholmsbörsen varit bäst i världen, upp i snitt 8,5 procent realt per år. Tillväxtmarknaderna föll dramatiskt efter andra världskriget men sedan 1950 har deras årsavkastning varit 1,7 procentenheter bättre. Lärdomen sedan 1900 är att inte bry sig om svängningar enskilda år.

Jonas Lindmark 2014-02-13 | 16:33
Facebook Twitter LinkedIn

Världens mest ambitiösa undersökning av vilken avkastning det är rimligt att förvänta sig från aktier görs av tre professorer på London Business School: Elroy Dimson, Paul Marsh och Mike Staunton. 2001 publicerade de sin första årsbok som täckte 1900-talet och de har sedan uppdaterat sin studie varje år med nya aspekter och jämförelser (jag har skrivit om studien både 2005, 2007, 2008 och 2013, länkar ovan till höger).


Numera sponsras årsboken av Credit Suisse och årets upplaga ”Global Investment Returns Yearbook 2014” offentliggjordes igår. Den innehåller specialstudier av tillväxtmarknader, BNP-tillväxtens betydelse och av hur investerarnas beteende påverkar avkastningen.


Hög tillväxt negativ för framtiden


Tillväxtmarknaderna lockar många fondsparare, som hoppas att hög tillväxt i ländernas ekonomi ska ge större utrymme för stigande aktiekurser.


Årets upplaga av årsboken visar tydligt att tillväxt är långsiktigt bra för investerarna, vilket tydligast syns i att USA sedan 1792 (då New York Stock Exchange startade) har ökat sin andel av världens sammanlagda aktiemarknad från 0 till 48 procent. Men lika tydligt är att aktiekurserna innehåller förväntningar om framtiden som ofta är överdrivna, vilket i årsboken resulterar i att historisk ekonomisk tillväxt har haft ett negativt samband med framtida avkastning från landets aktiemarknad.


Totalt sett har avkastning från tillväxtmarknader sedan år 1900 varit lägre än avkastning från de rikaste ländernas aktiebörser. Årsboken har använt real BNP per capita på 25.000 dollar som gräns för vilka länder som räknas som tillväxtmarknader och därmed var Finland en tillväxtmarknad fram till 1932, Japan fram till 1967 och Spanien fram till 1974. 23 länder ingår i databasen från starten år 1900 och Brasilien och Indien ingår som tillväxtmarknader från 1955, Korea och Hongkong är med från 1966, och så vidare.


Men det är dramatiska förluster efter andra världskriget i främst Japan och Kina, men även Spanien och Sydafrika, som gör att tillväxtmarknaderna inte hängt med uppåt totalt sett under 1900-talet. Räknat sedan 1950 har avkastningen från tillväxtmarknader i snitt varit 12,5 procent per år, medan industriländernas börser i snitt stigit 10,8 procent realt (justerat för inflationen). Skillnaden är alltså bara 1,7 procentenheter per år, vilket lätt kan ätas upp av högre fondavgifter och dolda kostnader som valutaväxling.


USA och Europa bäst från 1980 till 2000


Bakom dessa genomsnitt finns dramatiska skillnader mellan årtionden. 60-talet, 70-talet och 00-talet har tillväxtmarknaderna varit klart bättre. Men både under 80-talet och 90-talet var det istället industriländerna med Sverige och USA i spetsen som gav högst avkastning. Även de senaste fyra åren har tillväxtmarknaderna varit en stor besvikelse.


Resultaten är intressanta på många sätt. Vi svenskar kan vara stolta över att Stockholmsbörsen har varit bäst av de 23 ländernas aktiemarknader under de senaste 50 åren, med en snittavkastning på 8,5 procent realt per år. Men räknat ända sedan 1900 är Australien och Sydafrika vinnare (+7,4%) och även USA har under dessa 114 år i snitt haft en högre snittavkastning (6,5% per år realt, jämfört med 5,8% för Sverige).


Stockholmsbörsen utvecklades väldigt svagt från 1920 till 1982 och det sänker totalresultatet dramatiskt. Efter 1982 är å andra sidan svenska aktier ohotad vinnare.


5,2% per år


Tyvärr blir många fondsparare lockade att byta till de fonder som har stigit mest det senaste året. Och många säljer också vid fel tillfälle, strax efter ras. Detta gör att fondsparare i USA i genomsnitt får 1-2 procent per år sämre avkastning än det långsiktiga genomsnittet. Dessutom tar fondavgifter ytterligare mellan 1 och 1,5 procent per år, vilket gör att nettot bara blir mellan 60 och 80 procent av aktiemarknadens bruttoavkastning.


Slutsatsen i årsboken är att investerare skulle tjäna på att försöka strunta i aktiemarknadens växlingar enskilda år, och instället basera sina beslut om investeringar på genomsnitten under väldigt långa tidsperioder. Ur det perspektivet är Sverigefonder en bra investering, liksom aktier i länder som lyckats hålla sig långt borta från alla krig.


Men snittet från aktier under dessa 114 år med fantastiska framsteg i världsekonomin är en avkastning på bara 5,2 procent per år realt. Och det snittet är före avgifter, före förvaltningstjänster, före valutaväxling och före skatt – så vill du få ut värdeökning netto gäller det att hålla koll på kostnaderna.

NYCKELORD
Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar