En ny omgång av kritiken i media mot storbankernas aktiefonder för att de inte är tillräckligt aktivt förvaltade har blossat upp efter en intervju i Svenska Dagbladet. Där säger Swedbank Roburs VD Tomas Hedberg om sina två stora aktiefonder Kapitalinvest och Allemansfond Komplett: ”När det gäller de här fonderna kan man fråga sig om vi inte har varit för nära index och därmed gett oss själva chansen att ha en bra avkastning. Och då är svaret nej, det har vi inte.”
Intervjun följdes av många kritiska kommentarer. Den här veckan har Aktiespararna trappat upp genom att VD Carl Rosén sagt att föreningen funderar på att stämma Swedbank.
Jag tror inte att det blir någon domstolstvist, när väl Aktiespararna har kollat fakta. För vad är det fondspararna har köpt, är det verkligen aktiv förvaltning?
Skattefria reavinster
De två fonder som kritiseras innehåller främst gamla pengar. De som ursprungligen satte in pengar i Robur Kapitalinvest på 1970-talet eller i någon av allemansfonderna på 80-talet gjorde det främst för att staten där bjöd på skattefria reavinster. När skattefördelarna togs bort och aktiemarknaden fortsatte upp skapades en inlåsning, eftersom ett byte till en annan fond utlöser reavinstskatt. Många låter nog också pengarna stanna för att de är nöjda med den värdeökning de fått eller för att de tycker det är svårt att välja en annan placering.
Däremot är jag övertygad om att väldigt få kunderna väljer att stanna i dessa fonder för att de gjort ett aktiv val att Swedbank Robur är bäst på aktiv förvaltning. Därför tycker jag att det tvärtom hade varit oansvarigt om Swedbank Robur hade anställt en förvaltare som chansade vilt med pengarna och därmed skapade stora avvikelser från index. Kunderna har valt att placera på aktiemarknaden, men de flesta vill rimligen ha försiktig förvaltning.
Även Handelsbanken, SEB och AMF
Swedbank Robur är dessutom den största aktiva ägaren på Stockholmsbörsen och äger ungefär 3 procent av hela börsvärdet. Fondlagen begränsar därför kraftigt förvaltningen av den svenska delen av de två fonderna (Kapitalinvest har placerat hälften i Sverige medan allemansfondernas andel sänktes från 67 till 35 procent när de gick ihop i ”Komplett” i april 2012). Tidigare fick ett fondbolag max äga 5 procent av rösterna i ett börsbolag och i den nya fondlagen 2004 (femte kapitlet 20§) ändrades detta till att fondbolag inte får ha rösträtt ”som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.”
Lagen har alltså gjort att den aktiva risken hos storbankerna och övriga stora Sverigeförvaltarna måste vara ganska låg. Även om Swedbank ville det, så får förvaltarna inte placera alla pengar i små- och medelstora börsbolag (vilket de mest aktiva konkurrenterna gör) eftersom ägarmakten då skulle bli för stor.
Tänkvärt är att även de andra stora svenska fondbolagen har samma profil på sina fondinnehav. En genomgång jag gjorde i maj 2013 visar att de andra svenska storbankerna Handelsbanken och SEB plus AMF har samma låga aktivitet i sina Sverigefonder, innehaven speglar till mer än 75% jämförelseindex (exakta andelar finns i ”Tabell active share Sverigefonder”, länk ovan till höger).
Lågt tracking error bra
Svenska Dagbladet ger dessutom en felaktig bild av hur nyckeltalet ”tracking error” ska tolkas. Swedbank Robur har rapporterat aktiv risk mot jämförelseindex på över 4 procentenheter fram till 2001, men därefter föll tracking error och de två fonderna ligger strax över 1 procentenhet de senaste åren. Vad är en rimlig tolkning av detta?
Det Roburs kritiker verkar ha missat är att tracking error kan vara lågt även om fonden överträffar sitt jämförelseindex rejält. Definitionen av ”tracking error” är volatiliteten (standardavvikelse omräknad till årstakt) hos skillnaden mellan fondens avkastning och jämförelseindex enskilda månader. Så om förvaltaren överträffar index med lika mycket varje månad, då blir tracking error noll.
Ett lite mer realistiskt exempel är en fond som varannan månad utvecklas lika som index och varannan månad överträffar index med 1 procentenhet. Då blir tracking error bara 1,8 procentenheter, men efter ett år har fonden överträffat index med över 6 procentenheter. Det betyder att lågt tracking error är bra, så länge förvaltaren överträffar index, eftersom förvaltarens prestation är stabil. Ett exempel på en strategi som tenderar att ge lågt tracking error är att fonden har samma branschvikter som index och att förvaltaren fokuserar på att välja rätt bolag inom varje bransch.
Onödigt höga avgifter
Slutligen har kunderna faktiskt fått information att fonderna har förvaltats försiktigt i förhållande till index, både i årsrapporter och i andra jämförelser. Alla som varit det minsta intresserade har vetat att storbankernas stora fonder de senaste tio åren har följt index ganska nära och har höga avgifter. Det har stått i tidningarna många gånger, även i Svenska Dagbladet.
Visst verkar det som att VD Tomas Hedberg i intervjun som SvD publicerade 21 november överdrev hur exakt information nyckeltal som tracking error ger. Min gissning är att han ville framhäva fördelarna med de förändringar i förvaltningen som genomförts efter att han tog över som VD för ett år sedan (se ”Ny förvaltning hos storägaren Robur”).
Men Aktiespararna har övertolkat honom. Försiktig förvaltning är inte brottslig. Den är försiktig.
Problemet med de två fonderna Kapitalinvest och Allemansfond Komplett är helt enkelt att deras årsavgifter är onödigt höga. Men informationen om avgifterna har varit tydlig, med gott om jämförelser i media. Många kunder har ändå valt att stanna. Jag har förklarat orsakerna många gånger (till exempel i ”Bankrånet är folkets fria val”, länk ovan till höger).
Xactiveshare Xfondavgifter Xförvaltare
