Det samlade fondsparandet i Sverige har i år fortsatt växa och nådde per 30 september nytt rekord, 2324 miljarder kronor enligt ett pressmeddelande i dag från Fondbolagens Förening.
Storleken hos fondsparandet är viktigt, särskilt i de enskilda fonderna. En ytterlighet är USA där fondsparandet började växa kraftigt redan på 1960-talet och där fonderna idag i snitt innehåller drygt 10 miljarder kronor. En motsatt extrem är den unga fondmarknaden Spanien, med över 5000 fonder som i snitt bara innehåller 300 miljoner kronor.
Här i Sverige finns i dag 750 svenskregistrerade fonder med en snittstorlek på 2,8 miljarder kronor, tio gånger större än snittet i Spanien men bara drygt en fjärdedel av snittstorleken i USA. Störst i Sverige är AP7 Aktiefond som innehåller 140 miljarder kronor, minst är ett dussin nystartade fonder som förvaltar mindre än 10 miljoner kronor vardera.
Stora fonder ger större stordriftsfördelar och ökad konkurrens som kan gynna spararna via lägre förvaltningsavgifter, åtminstone längre i procent av kapitalet. Fondbolagens intäkter blir förstås större när fonderna är stora och därmed även resurserna för att anställa många analytiker och duktiga förvaltare.
Och eftersom stora fonder ofta har funnits lång tid så är det större chans att organisationen har förvaltare med lång erfaren, fast säkert är det inte eftersom förvaltarna byter arbetsgivare. Många erfarna förvaltare med bra resultat startar egna fondbolag, så små nystartade fonder kan ha de mest erfarna förvaltarna. Dock är det inte självklart att förvaltaren klarar sig lika bra på egen hand, för den stora organisationens resurser och globala täckning kan vara avgörande.
Stor och trög?
I marknadsföringen lyfts ofta fram att nystartade fonder med litet förvaltat kapital är lättfotade och snabbt kan byta inriktning eftersom de har fler småbolag att välja på. Gamla stora fonder framställs som trögrörliga bjässar som främst investerar i de största börsbolagen. Delvis stämmer detta, men skillnaden är mycket större för småbolagsfonder som enbart investerar på en enda liten marknad, till exempel Stockholmsbörsen. Globalfonder som väljer mellan många tusen aktier och har tillgång till derivat är lättrörliga även om de är stora.
Förvaltaren kan även frestas till extrem förvaltning om fonden har ett litet förvaltat kapital och därmed dålig lönsamhet, för att kanske lyckas hamna i toppen av någon resultatlista och kunna locka nya kunder. Stora fonder är däremot redan väldigt lönsamma och förvaltaren fokuserar istället på att undvika misstag för att inte tappa sina kunder. Problemet med små våghalsiga fonder är att kunderna kanske inte är medvetna om att chansningar i ungefär hälften av fallen misslyckas.
Många säljare?
Stora institutionella placerare som kommuner och fond-i-fond vill helst att deras placering bara är några få procent av en fond, så att de kan sälja sina andelar utan att skapa problem i fonden. Därför finns fonder som fortsätter vara små trots fina historiska resultat. Däremot gäller inte det omvända att stora fonder behöver ha lyckats bra historiskt för att locka till sig alla sina kunder.
Intresset från övriga placerare är mer eller mindre avgörande, beroende på vilken typ av försäljningsmetod som har dominerat. En fond som ingår i en storbanks bassortiment eller som har hårdsålts av telefonsäljare kan ha många miljarder i förvaltat kapital men få kunder som faktiskt har utvärderat fonden jämfört med dess konkurrenter. Men omvänt finns små fondbolag som inte har några resurser för marknadsföring och där nästan alla kunder har baserat sitt val på en genomtänkt utvärdering.
Om en fond har ökat eller minskat storlek väldigt kraftigt, kan det betyda att den förvaltningsstil som tidigare varit framgångsrik nu fungerar sämre. Detta problem gäller främst för småbolagsfonder och smala branschfonder, där brant ökad förmögenhet gör att förvaltaren hindras att köpa tillräckligt stora positioner i köpvärda bolag eftersom en fond bara får äga 5 procent av ett börsbolag. Men det omvända kan också vara ett problem, om förvaltningen behöver vara stor för att kunna hålla nere transaktionskostnaderna eller för att ha råd att skaffa tillräckligt bra information.
Stora fonder har ofta bra fondbetyg, vilket delvis beror på att fondbetygen baseras på historiska resultat och bra historiska resultat har lockat fler kunder. Därför räcker dagens fondbetyg inte för att bevisa att stora fonder ger bättre förvaltning. Snarare är sambandet det omvända, att fonder med bättre förvaltning har större chans att växa sig stora.
Slutsats
Min slutsats är att stora fonder normalt är ett bättre val än de små i samma kategori, åtminstone så länge de kan visa upp bra långsiktiga historiska resultat jämfört med konkurrenterna. Undantag är främst de fonder som nyligen har bytt ansvarig förvaltare. Stor fondförmögenheten kan även vara en nackdel om fonden investerar på en liten del av aktiemarknaden, till exempel enbart i svenska småbolag.
Xfondfakta Xköptips Xstatistik
