Hittills under 2013 är uppdelningen ovanligt tydlig: aktiefonder som placerar på de stora etablerade börserna har stigit rejält, medan aktiefonder inriktade på tillväxtmarknader har fallit.
Besvikelsen är stor bland alla de svenska småsparare som trodde att gamla mönster skulle hålla, att när världsindex för aktier stiger så är det tillväxtmarknader som stiger mest. Den dominerande förklaringen till den dåliga utvecklingen för aktiefonder som placerar i BRIC-länderna men även på andra tillväxtmarknader är att tillväxten där har varit en besvikelse under 2013. Frågan nu är om detta är en tillfällig besvikelse, eller om avmattningen av tillväxten i Asien, Latinamerika och Östeuropa kommer att visa sig bli långvarig.
USA och Tyskland
Som utgångspunkt behövs en summering av läget idag. Handelsbanken publicerade i förra veckan en bra genomgång av läget i världsekonomin, med detaljerade diskussioner av situationen i de viktigaste länderna (länk till höger) och prognoser för de närmaste två åren. Bland industriländerna ser bankens nationalekonomer bara en tydlig vändning uppåt i USA och Tyskland, medan Kina och Indien trots inbromsning lyckas vidmakthålla tillväxt över 5 procent per år.
Fast värderingen av aktier på tillväxtmarknaderna styrs av förväntningar betydligt längre in i framtiden. För att pricka rätt bland aktiefonderna skulle det vara stor hjälp att veta vilka tillväxtländer som lyckas. Bara ett fåtal länder hittills har lyckats hålla farten uppe i flera decennier, vilket krävs för att omvandla ett fattigt land till ett etablerat industriland.
Min favorittidning The Economist hade förra veckan en debatt på sin sajt om frågan ”Is the fastest period of emerging-market growth behind us?” (länk ovan till höger). Där presenteras och diskuteras många kloka argument för och emot att tillväxtländerna kommer att lyckas genomföra de reformer som behövs för fortsatt ökat välstånd. 59 procent av läsarna röstade "Ja" (tillväxten blir lägre framöver).
Osynlig extra skatt
Ett växande problem i många länder är mutor och annan korruption. Jag tycker att det verkar osannolikt att aktieägare i längden ska kunna få bra avkastning i länder med omfattande korruption. Mutor och missbruk av offentliga uppdrag fungerar som en osynlig extra skatt på alla delar av ekonomin.
I mitten på juli skrev jag en krönika om att min favoritskribent är tillbaka på Morningstars amerikanska sajt: ”Rekenthaler is back”. Förra veckan gjorde han en intressant analys med rubriken “Honesty Did Pay” av sambandet mellan aktiemarknadernas avkastning de senaste 20 åren (MSCI index) och hur stora problem länderna har med korruption (Transparency International).
Mönstret är tydligt, de nordiska länderna ligger i topp både när det gäller ärlighet och avkastning från aktier, medan andra länder har problem på båda områden. Mycket av rapporteringen i media om länder som Brasilien och Kina handlar om att regeringen försöker minska korruptionen genom att statuera exempel och införa nya regler.
Tyvärr visar historien att det är svårt och tar lång tid att få bukt med en tradition av att utnyttja ämbetspositioner för personlig vinning, samtidigt som utrymmet för att kräva mutor och andra olagliga fördelar ökar när ett lands ekonomi växer kraftigt. Jag tycker att risken verkar stor att vissa länder når en kritisk gräns där hela ökningen av företagens produktion på olika sätt försnillas, så att anställda och ägare går miste om hela värdet av tillväxten.
Det talar för att hellre välja fonder som investerar i tillväxtländer som Estland, Sydkorea och Turkiet där korruptionen enligt Transparency International är mindre utbredd. Och undvika länder som Ryssland och Indien där problemen är betydligt mer omfattande. Men kanske allra helst välja en Nordenfond, som köper aktier i den delen av världen där korruptionen är minst.
