För att lyckas som aktiv fondsparare behöver du ekonomisk kunskap, inte bara information om de senaste nyheterna på kapitalmarknaden.
Det räcker inte att ha koll på fondsparande och fonder. För att kunna avgöra vilka fonder som troligen ger hög avkastning i framtiden räcker inte heller kunskap om villkoren för företagens produktion av varor och tjänster. Mycket av de avgörande nyheterna gäller hela länders ekonomi eller till och med hela världsdelar, som de senaste årens finanskris och eurokris.
Bästa läroboken
För att förstå alla begrepp, hur de hänger ihop och få överblick över de komplexa sambanden, hjälper det inte alls med de små snuttar information som TV och dagstidningar ger. Betydligt mer heltäckande information finns i böcker och på internet. Den bästa läroboken i grundläggande samhällsekonomi jag känner till är ”Vår Ekonomi” av Klas Eklund.
Första upplagan kom 1987, tyvärr ett par år efter att jag läste grundkurserna på Handels. Men min pappa köpte tredje upplagan 1992 eftersom han ville försöka förstå vad som hänt med Sveriges ekonomi. Denna bok har jag kvar på en hylla med mina favoriter.
Igår jämförde jag innehållet med den trettonde upplagan av ”Vår Ekonomi” som den här veckan – 21 år senare – lanseras av Studentlitteratur. Nästan alla kapitel finns kvar, men texten har fått tydligare struktur och illustreras med fler diagram och intressanta personporträtt.
Helt nytt är bara de sista 30 sidorna som täcker både den svenska kronkrisen 1992, IT-bubblan 2000 och finanskrisen 2008. Men ännu viktigare för en fondsparare är att greppa den kunskap som finns långt tidigare i boken, i de kapitel som handlar om prisbildning, konkurrens, kapitalmarknad, utrikeshandel, tillväxt, inflation och penningpolitik. Då blir det uppenbart att många av de argument som används för att sälja fondsparande (Kina för att befolkning är så stor, eller Afrika för att där finns mycket råvaror) är helt irrelevanta för att förutspå fonders framtida avkastning.
Fast allra viktigast är det första kapitlet i ”Vår Ekonomi” som förklarar varför nationalekonomer använder modeller och varför ekonomer ofta är oeniga. För att du som är aktiv fondsparare ska ha rimlig chans att utvärdera fondsäljarnas argument behöver du känna till och förstå de vanligaste ekonomiska modellerna inklusive deras begrepp och hypoteser.
Kina sysselsatt eller trögare?
Ett aktuellt exempel är den avtagande BNP-tillväxten i Kina. Många investerare är oroliga att en långsammare ökning av produktionen där kommer att sänka börsföretagens lönsamhet i hela Asien. Men om detta är sant eller falsk beror på hur orsaksambanden ser ut och det beror i sin tur på vilken modell som är relevant.
The Economist påpekar i senaste numret (”A bubble in pessimism”, länk ovan till höger) att ekonomerna drar helt olika slutsatser av den långsammare tillväxtökningen i Kina. Utgångspunkten är gemensam: att investeringar står för en orimligt hög andel (48%) av kinesisk BNP, samt att skuldsättningen brutto är hög (200% av BNP).
Många ekonomer ser därför svagare tillväxt i Kina som ett allvarligt hot eftersom de anser att orsaken är att Kina har förbrukat sitt överskott av arbetskraft som hittills har flyttat från landsbygden till städerna, så de förutspår att investeringarnas lönsamhet därför kommer att falla brant och därför minska dramatiskt. Om alla kineser redan är sysselsatta så behövs inte fler fabriker och då krymper efterfrågan i Kina och en djup lågkonjunktur börjar.
Detta sätt att se på utvecklingen i Kina och spå framtiden utgår från en ofta använd modell där det är brant ökad (utländsk) efterfrågan av varor och tjänster som har orsakat mer investeringar, medan minskad efterfrågan nu gör att investeringarna krymper vilket i sin tur (i en ond cirkel) ger minskad efterfrågan. I så fall är investeringar en väldigt instabil faktor i ekonomin.
Men andra ekonomer pekar på statistik som de anser visar att bara en liten del av tillväxten i Kina har orsakats av att arbetskraft har flyttat från jordbruket till andra mer produktiva sektorer, istället beror tillväxten de senaste tio åren främst på ökad produktivitet inom industrin. Den höga andelen investeringar anser de beror på att kapitalmarknaden är reglerad med konstgjort låga räntor, vilket ger en stabilt hög andel. Ännu viktigare är att investeringarna har blivit allt mer ineffektiva, eller med andra ord: i Kina krävs det allt mer pengar för att fortsätta öka kapaciteten att producera varor och tjänster.
I denna alternativa modell är orsaken omvänd: Den lägre tillväxten i Kina beror på att det krävs allt större investeringar för att skapa en viss tillväxttakt, eftersom effektiviteten hos investeringarna har sjunkit. Det spelar ingen roll om förklaringen är slöseri som beror på korruption eller om ökad produktivitet faktiskt blir allt dyrare att åstadkomma – lägre tillväxt i Kina kräver ändå lika mycket investeringar som tidigare.
Många samband avgör fondernas avkastning
Den andra delen av Kinas ekonomiska problem är den höga skuldsättningen. Motsvarande utveckling i USA gav finanskrisen 2008 och vissa ekonomer använder en modell som säger att samma lågkonjunktur kommer att uppstå i Kina. Men en avgörande skillnad är kanske att i en enpartistat kan statskassa svälja alla dåliga lån. I en alternativ ekonomisk modell där regeringen styr investeringarna kommer både efterfrågan och sysselsättning att fortsätta att vara höga.
Fast oavsett vilken modell som korrekt beskriver orsakssambanden, så behöver den inte betyda att avkastningen för svenska fondsparare blir hög, för fondernas utveckling avgörs även av många andra samband. Jag skrev för drygt 6 år sedan ”Varning för Kinafonder” med en summering av argumenten för och mot (länk ovan till höger) Sedan dess har avkastning för svenska fondsparare svängt kraftigt, men i snitt varit nära noll.
Xböcker
