I fredags presenterade Stefan Engström sin PPM-studie ”Vägval för premiepensionen”. Den ger två alternativa förändringar som underlag för politikerna i riksdagens pensionsgrupp att försöka komma överens.
Alternativ 1 behåller merparten av nuvarande 800 fonder, men ger förslag för att försöka begränsa nackdelarna. Alternativ 2 inför maximalt 10 nya breda fonder, vilket enbart ger möjlighet att välja risknivå.
Jämför med annat
Stefan Engström fokuserar i studien på nackdelar med valfrihet inom just PPM-valet, som att ett stort utbud är dyrare, kräver kunskap för att överblicka och ger stor spridning i resultat. Men de politiker som ska fatta beslutet kommer rimligen att jämföra med andra delar av samhället som staten har inflytande på. Här är tre exempel:
Utbildning – Eleverna tillåts skaffa sig kunskap på många olika sätt och vissa lyckas mycket bättre än andra. Idag finns minst 800 källor till kunskap, men det skulle både bli mindre spridning i kunskapen och billigare om endast 10 statligt redigerade skolböcker vore tillåtna för all skolans kunskapsförmedling. Och det skulle även bli mycket lättare för elever och lärare att välja läroböcker.
Bilar – Vi tillåts idag välja mellan minst 800 sorters motorfordon, varav vissa är farligare än andra (särskilt motorcyklar). Kostnaderna för samhället blir onödigt stora, jämfört med om vi endast valde mellan 10 statligt utvalda extra säkra bilar.
Medicin – Det är onödigt dyrt att apoteken säljer 800 olika mediciner, plus att det är svårt för människor att välja. Genom att socialstyrelsen tar fram 10 generella mediciner med bred effekt för förbättrad hälsa hos olika åldersgrupper, så skulle mycket pengar sparas.
Men våra politiker tillåter valfrihet när det gäller kunskapskällor, motorfordon och medicin. Varför tycker vissa att det finns en avgörande skillnad med PPM-sparandet?
Den avgörande skillnaden jag ser är att riksdagen med bred majoritet har valt att tvinga svenska folket att spara 2,5 procent av lönerna i fonder till vår framtida pension. Riksdagens tvingar oss inte att köpa mediciner eller att köra bil. Däremot tvingar riksdagen alla barn att gå minst 9 år i skola, så liknelsen mellan PPM-val och elevernas val av böcker att läsa är kanske mer rättvis.
Politikerna i pensionsgruppen känner alltså ett större ansvar för att premiepensionen ska ge ett bra resultat till alla, eftersom de har tvingat alla att spara 2,5 procent av sin lön där. Fast är det rimligt med en logik som gör att ett första tvång måste följas av mer tvång?
Valfrihet kvar
Nej, det tror jag åtminstone inte att den borgerliga alliansens pensionsansvariga tycker. Utgångspunkten är att människor i genomsnitt sparar för lite frivilligt till sin ålderdom. Första ingreppen är därför att staten tvingar alla att pensionsspara extra, vare sig individen behöver det eller inte.
Sedan följer de senaste årens kritik mot det statliga pensionssparandet: valfriheten mellan 800 fonder kostar för mycket och den gör att det uppstår stora skillnader i avkastning. Men om vi svenskar hade haft kvar vår grundläggande valfrihet att pensionsspara eller inte, då hade vi självklart fått välja bland alla fonder på marknaden precis som vi får välja mellan alla motorfordon som finns till salu. Och på de flesta andra områden (partner, bostad, jobb, semester) har vi också valfrihet utan statligt tvång.
Så var finns det rimliga i att först starta ett tvångssparande och sedan efter 13 år även tvinga oss att välja mellan enbart 10 olika alternativ? Nej, det skulle bli politiskt dyrt att nu begränsa den valfrihet vi vant oss vid. En viss utrensning så att vi istället får kanske 600 PPM-fonder är förstås möjligt. Men rätt huvudinriktning är istället att förbättra den information som PPM-väljarna får, både om risktagande i allmänhet och om de enskilda fonderna.
Andra fördelar
Jag skrev redan i september mina tankar kring att förbättra PPM i ”Fem förslag som ger bättre premiepension” (länk ovan till höger). Jag kan inte hitta några spår av dessa förslag i Stefan Engströms studie, men hoppas att de kan hjälpa till att förbättra kommande remissvar.
Slutligen tycker jag det är konstigt att Stefan Engström vad jag kunnat hitta helt avstår ifrån att nämna andra indirekta fördelar för Sverige med dagens fria PPM-val: Ökar kunskapen hos svenska folket om effekten av låga fondavgifter och skickliga fondförvaltare, som stimulerar en ökad konkurrens och därmed minskar kostnaderna för andra typer av fondsparande, främst tjänstepensionen. Gör det lättare att starta nya konkurrenter till de fyra storbankerna. Öppnar för utländska konkurrenter att lätt etablera sig på svenska marknaden.
