Fondavgifterna ligger kvar på en hög nivå visar den senaste rapporten från AMF, som kom i början av veckan. Oförändrade procentavgifter betyder att bankernas intäkter ökar i samma takt som förvaltad volym.
Svenskregistrerade aktiefonder kostar i snitt 1,21 procent per år, medan de utländska fonder som säljs i Sverige i snitt kostar 1,89 procent. De utländska fonderna är många fler, så snittet är 1,83 procent enligt det nya EU-måttet ”årlig avgift” (förvaltningsavgift plus övriga kostnader i fondens resultaträkning, men exklusive resultatbaserade avgifter).
Spridningen är stor, från de billigaste som kostar 0 procent till de dyraste som kostar 3,2 procent per år. Men hur mycket ska man bry sig om fondernas avgifter och vilka slutsatser är rimliga att dra?
Mest uppenbart är att avgifternas betydelse beror på hur stort fondsparande du har. Om du vill sätta in 10.000 kronor i en fond betyder 1,83 procent en årskostnad på 183 kronor. Det tror jag de flesta tycker är en billig tjänst, särskilt om det är en fond som innehåller aktier från fjärran länder. Men du som har byggt upp ett sparkapital på en miljon har kanske inte lust att betala 18.300 kronor per år, åtminstone inte om det finns likvärdiga alternativ som är mycket billigare.
Väldigt olika spartid
Minst lika avgörande är spartiden. Den ena extremen är ”spelare” som gillar spänningen och vill försöka öka sin avkastning genom att byta fonder många gånger varje år. Även de tjänar på om förvaltningen är billig, men det är viktigare att det inte finns dolda kostnader för att byta fonder och att utbudet av fonder med olika inriktningar är stort. För att skapa rättvisa i förhållande till övriga sparare borde kostnader för extra transaktioner inte belasta fonden, men i praktiken är det istället ofta mellanhänder som tjänar på fondbyten medan de långsiktiga andelsägarna förlorar.
Den andra extremen är pensionssparare som vill behålla samma fond under hela spartiden. Det går inte att veta vilka som kommer att förvalta en fond långt in i framtiden eller hur skickliga dessa förvaltare kommer att vara. Inte heller vet vi vilka aktiemarknader som kommer att ge högst avkastning, det enda som är känt i förväg är vilka avgifter fondbolagen och mellanhänder tar ut. Och att då betala 1 eller 2 procent extra per år i 30 eller 40 år – det blir i längden väldigt dyrt.
Fast lösningen är inte heller då självklart att välja den billigaste fonden, åtminstone inte för alla pengar. Första steget i fondvalet är att tänka efter vad målet är med sparandet och bestämma vilken risknivå som är lagom. De alternativ som ger hyfsad chans till avkastning med låg risk, som hedgefonder och företagsobligationsfonder, kräver mer av förvaltaren och är dyrare än indexfonder som enbart investerar i storbolag. Men om sparkapitalet är stort eller spartiden ganska kort så väger det tyngre att minska förlustrisken.
Fast avgift
Jämför man med andra områden, så kan det verka rimligt att få betala en fast avgift för fondsparandet. Antingen ett fast belopp per år, eller en fast engångsavgift i procent av insatt belopp.
Hösten 2005 skrev jag om ”Tusenkronorsfonden”, en idé att det borde finnas en fond som det kostar 1000 kronor per år att spara i oavsett storleken på insatt belopp. Min slutsats då var att en sådan fond aldrig kommer att startas i Sverige (”Svårt att få betala lika per person”, länk ovan till höger), och hittills har jag haft rätt.
Men fast pris kan även vara enbart vid insättningen. Så fungerade gamla tiders VPC-konto och idag finns det flera banker som erbjuder gratis aktiedepå, där enda synliga kostnaden är det courtage som banken tar när du köper och säljer aktier. Fast om man köper någon typ av portfölj på börsen, till exempel aktier i investmentbolag eller börshandlade fonder (ETF), så finns ändå extra kostnader i börsbolaget även om de inte redovisas lika tydligt. Och de kostnaderna belastar alla aktier/andelar lika mycket, vilket motsvarar en fondavgift i procent.
Det som återstår är att köpa enskilda aktier och obligationer själv, som sedan kan ligga kvar i aktiedepån helt gratis. Detta ger dock en del extra arbete med att skaffa information och välja innehav, vilket också kan ses som en kostnad. Och bankerna brukar ha minimicourtage, så det lönar sig inte för månadssparande eller små insättningar.
Kalkyl
Ett steg på vägen för att avgöra om det lönar sig att lägga ned en tid på att själv välja aktier är att skaffa information om vad sparandet kostar totalt under hela spartiden. Morningstar försökte förra året underlätta genom att skapa och räkna ut nyckeltalet Norman-belopp (kostnaden för att spara 1000 kronor per månad i 10 år). Men spartid och belopp är som sagt väldigt olika så ännu bättre är att göra en individuell kalkyl.
På Analys-delen av Morningstars sajt finns i menyn under Verktyg något vi kallas ”Kalkyl”. Där kan du själva ange dina förutsättningar och direkt se i ett diagram en förenklad beräkning av både den totala kostnaden och slutresultatet.
