Missnöje ligger bakom mycket av mänsklighetens framsteg, från stenåldern till i dagens Sverige. Och fortfarande år 2013 är vi inte nöjda, utan vill ha mer av det goda eller bättre lösningar på våra problem.
Fast det betyder inte att vi som individer faktiskt tjänar på att alltid vara missnöjda. Pengar gör dilemmat särskilt tydligt: Varför ska vi spara? Hur stor förmögenhet är tillräcklig? Vad ska vi använda pengarna till? Vilka mål är viktigast att nå?
Människor är olika, så mina svar på dessa frågor gäller inte för andra. Men alla som sparat pengar kommer förr eller senare till en tidpunkt när de borde byta fokus till att använda pengarna på rätt sätt. Inte fortsätta att försöka bli ännu rikare.
99 bästa investerarna
Dessa tankar dyker upp när jag bläddrar genom den nya boken ”Världens 99 bästa investerare” av Magnus Angenfelt, tidigare förvaltare av Brummers hedgefond Manticore. Han har letat efter de bästa långsiktiga investerarna på varje marknad och valt ut de 99 som skapat högst avkastning bland ett par tusen kandidater.
Fyra av dem talar svenska: Kent Janér som förvaltar den svenska hedgefonden Nektar, Mikael Randel som förvaltat Carnegie Worldwide, Laszlo Szombatfalvy som flydde från Ungern 1956 och utvecklade en egen värderingsmodell som spreds av tidningen Affärsvärlden, Björn Wahlroos som genom att köpa och sälja vid rätt tidpunkt fått finska Sampo att växa snabbt.
Boken domineras av människor som fortsätter jobba trots att de är väldigt rika, bara 35 av 99 är under 65 år. Jag förstår att det är lockande att fortsätta jobba när man är framgångsrik, men har de inga andra mål i livet än att tjäna mer pengar?
Visst verkar det ologiskt att människor fortsätter att jaga mer pengar när de har uppnått en miljard, framför allt om de fortsätter att jobba 60-70 timmar per vecka. En rimlig förklaring som jag skrev om för några år sedan är att de som fortsätter kämpa för att bli ännu rikare är fast i ett religiöst och kapitalistiskt arv. Mentaliteten inom en bransch ändras mycket långsamt, vilket beror på att de unga människor som tillkommer tvingas att anpassa sig och acceptera det tänkande som finns bland de äldre (se ”Fonderna skapar nya kapitalister”, länk ovan till höger).
Inga kvinnor
Märkligt är också att det är 99 män och inga kvinnor med på topplistan. Magnus Angenfelt skriver att han har hittat tre kvinnor som nästan platsar i boken, men att han är övertygad om att fördelningen kommer att se annorlunda ut om 25 år.
Fast när jag funderar på detta så känner jag att förklaringen till frånvaron av kvinnor bland de 99 kanske är just att finansmarknaderna varit dominerade av män, så att minoriteten kvinnor alltid har setts som annorlunda och avvikande. Därmed har kvinnorna kunna behålla sina egna värderingar och mål, medan männen ofta påtvingats det kapitalistiska tänkande som gör att människor frivilligt fortsätter att jobba 60-70 timmar per vecka med att tjäna pengar trots att de redan tjänat en miljard kronor.
Många män har förstås också lämnat finansbranschen när de tycker att de tjänat tillräckligt, även några av de 99 i boken. Det tycker jag är mer imponerande, särskilt om de istället spenderar sina pengar på något positivt för omvärlden. Laszlo Szombatfalvy har till exempel startat stiftelsen ”Global Challenges Foundation” vars mål är att skapa bättre förutsättningar för effektiva åtgärder mot globala faror där politikerna har misslyckats.
Är jag nöjd?
Även vanliga människor som under många år månadssparat och sett sin bostad öka i värde kan fråga sig själva: Är jag nöjd nu? Är det dags att byta fokus till att spendera mitt sparkapital på ett bra sätt? Det är svårt att byta attityd och tänka i nya banor, men som jag skrev om för två veckor sedan (”Flera tankar om lycka”) kan det vara avgörande för att må bättre.
Xförvaltare Xlycka
