I senaste numret av Privata Affärer blev Didner & Gerge ”Årets fondbolag” och fick utmärkelser för två av sina fonder. 18 sidor längre fram i samma tidning får det nya investeringssparkontot också en hyllning: ”Ska man börja spara idag är ISK bäst”.
Tyvärr nämner Privata Affärer där inte alls att sparande via ISK även ger stora nackdelar för fristående fondbolag som Didner & Gerge och deras kunder.
Svenska folket har historiskt till stor del reagerat på skatteregler när de valt sparformer. Belånade premieobligationer och 2-årsinnehav var populära på 80-talet, sedan kom dyra allemansfonder och utländska kapitalförsäkringar. Ibland passade dessa placeringar bra ihop med spararens behov, men ofta blev både risktagandet och avgifterna för höga. När lägre skatt lockar är det lätt att glömma andra aspekter och göra dumma affärer.
Problemen som skapas av ISK märks inte för den enskilda fondspararen, eller är åtminstone inte uppenbara i förväg. För fondbolagen är huvudproblemet desto tydligare: de får inte erbjuda ISK. Bara banker och liknande mellanhänder (värdepappersbolag) har tillstånd enligt den nya lagen som trädde i kraft i januari förra året.
Tre negativa effekter
1. Den mest påtagliga nackdelen för Didner & Gerge och andra fristående fondbolag är att när deras fonder förmedlas via ISK hos banker och andra mellanhänder, så kräver dessa ungefär hälften av den årliga förvaltningsavgiften i provision. Det är rimligt att betala för administrationen, men fondbolagen har redan egna system för att hantera andelsägare.
När allt större del av fondsparandet placeras via mellanhänder som kräver ungefär hälften av fondbolagens intäkter, så ändras kalkylen för nya fonder så att fler startas med höga årsavgifter. Kunderna märker inte detta eftersom det nya kontot normalt saknar årsavgift, men på sikt får vi alla betala för ISK via högre förvaltningsavgifter.
2. Dessutom berättar mellanhänderna inte vilka de individuella kunderna är för fondbolagen, som tappar möjligheten att skicka årsrapporter, månadsbrev och annan information. Detta är en nackdel för aktiva fondsparare som vill hålla koll på hur deras fonder utvecklas.
Och när fonderna har resultatbaserade avgifter, då kan fondbolaget inte göra en individuell beräkning. Det betyder att andelsägare som råkar ha köpt in sig via ISK i en hedgefond nära en topp kommer att betala mer i resultatbaserad avgift än de borde.
3. Om spartiden är lång, över 20 år, så är det troligt att resultatet efter skatt blir sämre med ISK jämfört med ett direktägt sparande, särskilt om fonden behålls och enbart ger reavinstskatt vid spartidens slut. Orsaken är främst att det i längden är en stor nackdel att betala skatt varje år, jämfört med att få skattekredit som ger extra avkastning. Dessutom räknas schablonskatten i ISK på hela sparkapitalet, även de år marknadsvärdet minskat. Just nu är statsskuldsräntan låg, men när den återvänder till mer normala nivåer blir skatten på ISK högre. Om statslåneräntan stiger till 6 procent så kostar ISK hela 1,8 procent av hela kapitalet varje år, vilket gånger 20 år blir en betydligt större skattebelastning än att betala 30 procent av enbart reavinster.
Visst är det under branta börsuppgångar möjligt att betala betydligt lägre skatt med ISK. Och det är en nackdel med direktägande att det skattemässigt sett lönar sig att inte byta fonder, eftersom detta gör att sparare behåller dåliga fonder. Men i praktiken behåller ändå de flesta fondsparare sina fonder hela spartiden och tyvärr kommer nog bara en liten andel sparare att lyckas flytta sina pengar från ISK nära toppen av börsuppgångar.
Samma tre nackdelar gäller kapitalförsäkringar. Det är mer uppenbart när ett försäkringsbolag står som ägare av fondandelarna, medan ISK påstås vara ett "konto" trots att det faktiskt är en depå hos en mellanhand.
Vad göra?
Som jag påpekat tidigare är det viktigt att försöka flytta pengar till ISK efter börsnedgångar (se ”Bra tillfälle flytta till ISK”, länk ovan till höger). Men efter ett starkt år som 2012 och fortsatt uppgång nu under januari så ökar risken att man sätter in pengar i ISK på en hög börsnivå och sedan betala skatt trots att marknadsvärdet minskar. Personligen tycker jag bättre om att betala skatt på inkomster jag faktiskt har haft och reavinstskatten på 30 procent tycker jag är en rimlig andel.
Om sparbeloppet är stort så blir även fondavgiften i kronor mycket pengar. Då tycker jag att det är värt att fundera på vem du helst betalar – ska hela beloppet gå till fondens förvaltare, eller ska hälften gå till en mellanhand som administrerar ISK?
Xfondavgifter Xskatt
.jpg)
