Nya PPM-fonder har ofta väldigt höga förvaltningsavgifter. Högst ligger Indecap med två fond-i-fond som startade i juni och kostar 3,2 procent per år. Flera andra PPM-förvaltare som Svensk Fondservice, FPB och Independent har lanserat fonder för premiepensionen med årsavgifter uppåt 3 procent.
Ibland startas även en fondklass med extra hög årsavgift just för att lansera hos Pensionsmyndigheten. Det nystartade svenska fondbolaget Life Funds Emea har separata D-klasser av sina fonder där den fasta förvaltningsavgiften är 3,0 procent, medan de övriga fondklasserna kostar 1,5 procent per år. Alla klasser har samma resultatbaserade avgift och samma villkor i övrigt, det finns vad jag kan hitta ingen fördel med D-klasserna, bara nackdelen att den fasta årsavgiften är dubbelt så hög. Ändå är det D-klasserna som nu är PPM-fonder.
Rabattsystemet hos Pensionsmyndigheten gör att Life-fondernas D-klasser ”bara” kostar 1,12 procent per år netto, men självklart skulle A-klasserna vara ännu billigare för PPM-spararna. Detta liknar att ett flygbolag skapar en separat kategori biljetter med samma villkor men dubbelt så högt pris, som kunderna sedan får rabatt på av sin resebyrå.
Hög avgift ger lägre Rating
Nackdelen för fondbolagen med extra dyra PPM-fonder är att deras värdeutveckling sett över långa tidsperioder blir mycket sämre och därmed kommer att straffas i jämförelser som Morningstar Rating. Det beror på att Morningstar och andra utvärderare granskar fondernas rapporterade avkastning, utan att ta hänsyn till de rabatter som Pensionsmyndigheten kräver av fondbolaget.
När fonder har extra hög förvaltningsavgift så får de i längden väldigt svårt att lyckas lika bra som andra fonder i samma kategori, särskilt om det är i kategorier med lågt risktagande. Sett över 5 år är det en avgörande nackdel om hög årsavgift gör att fonden tappar 2 procent extra av kapitalet varje år. Dessa fondklasser kommer ofta att hamna bland de sämsta 10 procent i sin kategori och få lägsta Morningstar Rating, 1 stjärna.
Tvärtom förr
När PPM startade år 2000 gjorde fondbolagen tvärtom: De lanserade nya fonder med extra låga årsavgifter, ofta bara en tredjedel av förvaltningsavgiften i den gamla fonden med samma inriktning.
Orsaken då var främst att fondbolagen förväntade sig att människor själva skulle granska fonderna och att de flesta skulle välja någon av de fonder som hade lägst årsavgift. Dessutom gjorde PPM:s dåvarande rabattsystem att fondbolagen skulle få behålla väldigt lite av den extra intäkten från fonder med höga avgifter. Banco, Folksam, Länsförsäkringar, Nordbanken, Swedbank och SEB startade därför nya ”spegelfonder” som hade samma innehav som en äldre fond, men lägre årsavgifter.
Att starta nya PPM-fonder visade sig dock ha en stor svaghet: Väljarna tittade även på historiska prestationer och särskilt på snittavkastningen under 5 år som hade en framträdande plats i informationsmaterialet från Premiepensionsmyndigheten. De fonder som inte ens hade avkastning för kalenderåret 1999 (som var ett år då börserna steg väldigt kraftigt) fick bara streck under rubriken ”Värdeutveckling” i valbroschyren.
Telefonsäljare
Skillnaden idag mot när PPM startade är främst att nykomlingarna är små fondbolag som startat enbart eller främst för att tjäna pengar på att förvalta premiepensionen. Dessa fondbolag använder telefonsäljare eller andra typer av övertalning för att få kunder. Deras målgrupp är inte människor som själva jämför och väljer fonder, istället riktar de sig till människor som helst vill slippa välja och som låter sig övertalas av en säljare att betala för att få rådet att ta just den fond som säljaren tjänar mest på att sälja.
Och så länge människor inte jämför sina PPM-fonder med andra liknande alternativ, så lönar det sig att ta extra betalt där. När en extra hög årsavgift gör att fonden tappar 2 procent extra av kapitalet varje år så är det som sagt stor risk att den får lägsta Morningstar Rating, 1 stjärna. Men trots att fondbolagen vet att fondernas resultat kommer att jämföras med andra så väljer vissa som sagt väldigt höga årsavgifter just för PPM-fonderna.
Förklaringen är troligen att det är envisa telefonsäljare som kommer att tjata in nästan alla andelsägare i dessa nya dyra PPM-fonder. Då spelar det ingen roll hur hög förvaltningsavgiften är, så länge kunderna inte jämför den. Telefonsäljarna har större makt än Morningstar Rating och andra jämförelser.
Tak eller förbud
I första hand verkar det dags att Pensionsmyndigheten stoppar de onödigt höga årsavgifterna. Mest rättvist är att inför ett tak för hur hög den ordinarie fondavgiften i fond-i-fond får vara, men ett alternativ är att kräva att PPM-fonden ska vara den inom varje kategori hos fondbolaget som har lägst årsavgift.
Fast den avgörande frågan är om det är rimligt att telefonsäljare och liknande ”rådgivare” får övertala människor att välja så uppenbart onödigt dyra alternativ. Politiskt verkar det finnas en allt starkare enighet att helt stoppa telefonförsäljning av finansiella tjänster som till exempel PPM-rådgivning, och kanske även att förbjuda provisioner till finansiella rådgivare. Mitt intryck är grundproblemet inte går att lösa utan förbud.
