Förra veckan kom ett uttalande från Etiska Nämnden för Fondmarknadsföring (ENF) som startats av Fondbolagens Förening för att följa upp att fondbolagen i sin information och marknadsföring följer lagar och riktlinjer. Där kritiseras användningen av orden ”absolutavkastande” och ”småbolag” i fondnamn. Orden anses inte ge en rättvisande bild av den förvaltning som fonderna erbjuder, eftersom människor lätt kan tolka dem som en garanti att avkastningen inte blir negativ, samt att pengarna ska investeras i verkliga småföretag (medan de börsbolag som kallas ”små” ofta har flera tusen anställda).
Men fokus borde inte bara ligga på fondnamnen (mer om det i "Dags att stoppa myglet"). När vilseledande ord används i fondbolagens beskrivning av en fonds placeringsinriktning eller i mellanhändernas huvudargument för att investera i fonden så är problemet minst lika stort.
Målet förväxlas med fonden
Det svårbegripliga ordet ”absolutavkastande” används ofta som adjektiv i beskrivningen av främst hedgefonder men även fond-i-fond. Ett aktuellt exempel som lanserats under november är Lancelot Global Select som i första meningen på fondbolagets sajt påstås vara ”en absolutavkastande global fond-i-fond med relativt stora frihetsgrader”.
Brummer & Partner skriver så här om Sveriges äldsta hedgefond: ”Zenit är en absolutavkastande fond, även kallad hedgefond, med inriktning mot aktier”. I båda fallen är det oklart vad fondbolaget egentligen menar med ”absolutavkastande”. Konsumentverket och ENF varnar att ordet lätt missuppfattas: ”Ordet kan för många konsumenter felaktigt ge intrycket av att en avkastning garanteras.”
Varför används adjektivet då om fonder? Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Begreppet kommer från engelska ”Absolut Return” och är från början ett alternativ hur förvaltningen ska utvärderas. Normal aktieförvaltning brukar jämföras med ett börsindex för samma marknad och förvaltningen bedöms alltså relativt, jämfört med ett rörligt mål. Förvaltare som istället har som mål att tjäna pengar varje år oavsett börsutvecklingen vill slippa jämförelsen med börsindex och betonar därför att deras förvaltning är ”absolutavkastande”.
Så långt är beskrivningen rimlig och väsentlig för kunden. Det vilseledande i marknadsföringen uppstår när målet för förvaltningen av fonden förväxlas med själva fonden. Även om förvaltningen har som mål att vara ”absolutavkastande”, så betyder det inte att fonden är det. Därför borde ENF gå ett steg längre och uttala att ordet inte alls ska användas för att beskriva fonder när det saknas en extern garanti mot förlust.
Avanza passiv?
”Passiv” är ett annat ord som kan verka lättbegripligt men som har flera betydelser och därför är diffust. Bland fonder är den vanligaste användningen att förvaltarens val av innehav är passivt genom att helt följa fördelningen i fondens jämförelseindex. Men en annan vanlig användning är att förvaltaren undviker transaktioner och att fonden är passiv genom att ha låg omsättningshastighet.
Ett aktuellt exempel är Avanza som under oktober lanserade tre egna fond-i-fond som beskrivs så här: ”Fonden är en passivt förvaltad fondandelsfond… Fonden följer inte något index.” Detta är en motsägelse för alla som lärt sig att en passivt förvaltad fond är en indexfond, men när jag ringer VD Peter Stengård förklarar han att de använder ”passiv” i den andra betydelsen, nämligen att fonden sällan kommer att byta innehav. Däremot har Avanza fattat egna aktiva beslut både om fördelningen mellan marknader och vilka fonder pengarna ska placeras i.
ICA dyr färdigpaketerad
Ett tredje exempel på vilseledande marknadsföring är de tre liknande fonder hos Catella Fonder. De började säljas den här veckan av ICA och deras namn börjar med ”ICA Banken” på samma sätt som livsmedelskedjor sätter sina egna namn på allt ifrån makaroner till juice.
ICA:s övriga sortiment med 40 fonder innehåller ett varierat urval storsäljare, med många välkända fonder som AMF Sverige, East Capital Ryssland, Lannebo Småbolag, Robur Kapitalinvest och Skagen Kon-Tiki. Argument som ICA ger för de tre egna fonderna är att de är ”prisvärda” vilket kan leda tanken till matbutiken där produkten med varumärket ”ICA” ofta är lite billigare än de andra varumärken som finns i samma hylla.
Men detta stämmer inte alls i ICA:s fondutbud, för i det övriga sortimentet finns alternativ med mycket lägre årlig avgift. Genom att kombinera AMF Sverige, Handelsbanken Global Index Etisk och Spiltan Räntefond Sverige kan kunden få motsvarande risknivåer mycket billigare.
Varför har då ICA lanserat tre fonder med sitt eget namn? Svaret ges i den egna beskrivningen av fonderna: ”Färdigpaketerat, ungefär som den färdigsköljda salladen i butiken.” Det brukar vara mycket billigare per kilo att köpa hela salladshuvuden och själv skölja och skära i bitar. Och det är dyrare men bekvämare att köpa färdigpaketerat.
Två steg till för ENF
Även i andra fall har Finansinspektionen godkänt fondnamn som börjar med namnet på det företag som säljer fonderna, inte det företag som förvaltar fonderna. Ändå är det uppenbart viktigare för fondspararen att fondens namn talar om vilket företag som förvaltar pengarna och har ansvaret att förvaltarna har bra förutsättningar att lyckas – än att namnet talar om vilket företag som säljer fonden. Det sistnämnda är ju ändå redan uppenbart för kunden.
De två nästa stegen för ENF borde därför vara att uttala sig mot fondnamn som vilseleder kunderna om vilket företag det är som ansvarar för förvaltningen, samt att ställa samma krav på korrekt och begripligt språk även i fondernas beskrivning av sin placeringsinriktning.
Xfinansinspektionen Xfbf
.jpg)
