Jag är så trött på socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons åsikt om fonder. Det senaste halvåret har jag minst tio gånger i olika media sett honom uttala sig om premiepensionen hos Pensionsmyndigheten (PPM) med citat som ”Det är inte rimligt att välja mellan mer än 800 fonder.”
Nähä. Men varför ser jag aldrig Ulf Kristersson uttala sig om Konsum: ”Det är inte rimligt att välja mellan mer än 800 matvaror.”
Eller om H&M: ”Det är inte rimligt att välja mellan mer än 800 klädesplagg.”
Det finns säkert många politiker som tycker att det är problem att svenska folket tuggar i sig fel sorts mat och har på sig fula eller opraktiska kläder. Och det finns myndigheter som hjälper människor med problem att äta och klä på sig. Men hittills har jag inte sett förslag att med lagstiftning minska valfriheten hos Konsum eller H&M. Är fonder så mycket svårare?
Översyn av PPM
I går upprepade sig Ulf Kristersson igen efter ett pressmeddelande från regeringskansliet som berättar att riksdagens Pensionsgrupp, med företrädare för de fem partier som står bakom pensionssystemet, har beslutat om en översyn av premiepensionen. Forskaren Stefan Engström ska analysera och föreslå förbättringar, klart senast 30 april nästa år.
Det är inte första gången. I oktober 2005 presenterade professor Karl-Olof Hammarkvist sin utredning (SoU 2005:87) och hans förslag har debatterats sedan dess. Jag skrev flera gånger under 2005 och gav mina förslag på förbättringar (länkar ovan till höger), men inget enda av dem har genomförts. Sedan har debatten fortsatt, men ändringarna hos Pensionsmyndigheten är väldigt få. För att hjälpa Stefan Engström upprepar jag här mina fem bästa förslag:
(1) Pensionsmyndigheten ska följa lagen om finansiell rådgivning. När vi behöver konkreta råd från en läkare så kostar det en slant men subventioneras med skattemedel. På samma sätt kan staten skapa rimliga förutsättningar för oberoende pensionsrådgivning, vare sig konkreta råd ges av Försäkringskassans anställda eller av privatpraktiserande rådgivare.
(2) Rensa bort onödiga fonder och lägg till kategorier som saknas. Idag finns till exempel 85 globalfonder och 26 korta svenska räntefonder i utbudet. Bland högriskfonderna så kryllar det av alternativ för att investera i Ryssland, medan till exempel Spanien och Thailand saknas (se ”Nu finns 17 Rysslandsfonder hos PPM”).
När fondtyper helt saknas borde ansökningar stimuleras med bättre villkor, till exempel sänkta krav på rabatter. När det finns många fonder i samma kategori så borde Pensionsmyndigheten rensa bort alternativ som är uppenbart sämre (högre avgifter, sämre historiska resultat, sämre information, kort erfarenhet hos förvaltarna).
Vill inte myndigheten ta ansvaret att rensa själv, så skulle en årlig utrensning kunna göras med en upphandling där tre oberoende experter ska föreslå en gallring av hälften av fonderna (inklusive årets nya ansökningar). De fonder som får tummen ned av alla tre experter utesluts, pengarna omplaceras till den fond i samma kategori som enligt experterna troligen kommer att ge bäst framtida resultat. Men kan Systembolaget välja viner, så borde Pensionsmyndigheten kunna välja fonder.
(3) Ge spararna oberoende analys av fonderna. Det är betydligt lättare för fondsparare att lyckas med att välja låga avgifter och duktiga förvaltare, än att pricka rätt bland länder och branscher. I sin information borde Pensionsmyndigheten flytta fokus till att ge information om de individer och organisationer som förvaltar, deras historiska skicklighet och vilka som är mest prisvärda.
Idag finns Wassums fondbetyg 1-5 för 28 procent av fonderna, men ingen annan hjälp att utvärdera kvaliteten hos förvaltningen. En väldigt liten del av budgeten för premiepensionen skulle räcka för att ge oberoende analys med skrivna texter som konkret talar om vilket typ av sparande som fonderna passar för och vilka argument som finns för och emot att välja en viss fond.
En tänkvärd jämförelse är att fondanalytikerna hos Morningstar i USA är ansvariga för i snitt 80 fonder var, så det skulle räcka med tio heltidsarbetande för att täcka 800 fonder. Om Pensionsmyndigheten gör en offentlig upphandling så skulle kostnaden kunna bli lägre, eftersom även andra aktörer (till exempel fondtorg som Nordnet och valcentraler som Collectum) borde vara intresserade av att publicera fondanalyserna.
(4) Ta bort kravet på daglig handel. Idag finns bara ett fåtal alternativ till räntefonder för sparare som vill undvika aktier, vilket beror på att PPM håller fast vid kraven på daglig handel och portföljer som följer EU-reglerna UCITS. De flesta hedgefonder och andra typer av alternativa investeringar som fastigheter och råvaror utesluts därmed, trots att pensionssparandet är långsiktigt och kan förbättras med utökad riskspridning. Att förbättra handelssystemet så att långsamma transaktioner inte låser hela kontot är en engångskostnad värd att ta, särskilt som låsning redan är ett problem vid fördröjningar i den dagliga handeln.
(5) Öka från 5 till 10 PPM-fonder. Hittills med max 5 fonder är det omöjligt att krydda fondportföljen med duktiga förvaltare i udda kategorier, eftersom i snitt 20 procent måste placeras i varje fond. En viktig riskspridning när sparkapitalet växer är också att kunna fördela pengarna på flera förvaltare i de kategorier som får en stor andel. Samtidigt är det viktigt att inte skrämma människor med en alltför komplext valsituation, så max tio fonder är en rimlig kompromiss.
