SvD Näringsliv påminner idag om en gammal varning, nämligen att de senaste årens extremt låga obligationsräntor betyder hög risk att obligationsfonder framöver faller i värde.
Mekanismen är enkel: När det blir bättre tider så kommer marknadsräntorna att stiga, och när marknadsräntorna stiger så betyder det att obligationer med fast ränta minskar i värde. Åtminstone så har jag inte sett någon expert som spår att dagens extremt låga marknadsräntor blir ett permanent inslag i svensk ekonomi.
Jag har de senaste åren redan skrivit om risken med obligationsfonder några gånger, se till exempel ”Dags byta bort vanliga räntefonder”, ”Allt färre argument för räntefonder” och ”Rekordlåga räntor, köp aktiefonder” (länkar ovan till höger). Men varningen förtjänar att upprepas.
Insättningar året efter räntenedgång
Den stora nedgången för svenska räntor skedde redan hösten 2008, då 5-årsräntan halverades till 2 procent. Men därefter har svenska folket fortsatt att sätta in pengar i obligationsfonder, kanske lockade av den höga avkastning under 2008.
2009 satt svenska folket in 22,1 miljarder netto i svenska obligationsfonder enligt statistiken från Fondbolagens Förening. 2010 var inflödet ytterligare 23,2 miljarder. Avkastningen under 2009 och 2010 var dock väldigt låg, medan aktiefonderna steg brant. Troligen därför så minskade inflödet 2011 till 4,3 miljarder netto.
Förra hösten föll marknadsräntorna igen och fick obligationsfonderna att återhämta sig brant jämfört med aktiefonder, så första halvåret 2012 tog inflödet fart igen, ytterligare 9,6 miljarder netto. Förvaltat kapital i obligationsfonder har ökat till 210 miljarder per 30 juni i år, 11 procent av det sammanlagda fondsparandet. Detta är ytterligare ett exempel på ett välkänt fenomen, nämligen att många fondsparare väljer att sätta in pengar i de fonder som redan har haft sina bästa år.
Vad välja istället?
Nu när räntan på svenska 5-åriga statsobligationer är nere kring 1 procent är det knappast någon som behöver en vanlig obligationsfond som främst köper statsobligationer. Ännu värre är problemet för realobligationer, med längre löptider och realräntor kring noll. Men vad ska man välja istället?
Kortsiktigt sparande, pengar som du behöver snart eller vill ha som ”kassa” i väntan på ett bättre tillfälle att köpa aktiefonder, är det bättre att placera i korta räntefonder som inte alls tar lika stor ränterisk, eftersom de köper räntepapper med i snitt högst ett års löptid.
För mer långsiktigt sparande med låg risk finns det ett par alternativ. Ett är företagsobligationsfonder, som fokuserar på räntepapper som ger högre räntor eftersom köparen tar kreditrisk (företag kan gå i konkurs och misslyckas helt eller delvis med att betala tillbaka pengarna). Ett annat alternativ är att sprida pengarna på flera olika hedgefonder som tar andra typer av risker än att köpa börsaktier och har låg samvariation, för då utjämnas avkastningen.
Intresset för företagsobligationer kommer troligen att fortsätta öka eftersom många banker har problem, vilket gjort att det blivit billigare för företagen att låna direkt av kapitalägarna än att som tidigare ha banker som mellanhand. Intresset för hedgefonder har länge varit väldigt stort och därför har redan deras förvaltade kapital ökat kraftigt och konkurrensen hårdnat med resultatet att snittavkastningen minskat.
Aktiefonder på lång sikt
Framöver tycker jag ändå att det verkar väldigt troligt att både företagsobligationer och hedgefonder i snitt kommer att ge högre avkastning än statsobligationer, så länge de sistnämnda ger dagens extremt låga räntor. För långsiktiga sparare har argumenten stärkts att öka andelen sparande i aktiefonder (se dagens kommentar ”Aktier bättre än obligationer framöver”).
