För ett par år sedan kom nya regler i USA med krav att fondbolagen måste redovisa hur mycket pengar som de ansvariga förvaltarna själva har i sina fonder. Morningstar har därför kunnat göra jämförelser som tydligt visar att de fonder där förvaltaren har stora egna innehav i snitt utvecklas bättre, medan de fonder där förvaltaren inte alls är delägare utvecklas sämre.
Här i Sverige finns inga lagkrav på att förvaltaren ska redovisa sina innehav. Men det är förstås rimligt och klokt att du som är kund frågar fondbolaget om den eller de som förvaltar din fond är med och riskerar sina egna pengar. Frågor om pengar kan förstås vara kä
nsliga, men det är rimligt med en redovisning av antingen hur mycket av förvaltarens egna pengar eller hur stor andel av förvaltarens privata sparkapital som finns i fonden.
Varför kämpa vidare?
Detta leder över till en bredare fråga om vad som egentligen motiverar en fondförvaltare att kämpa vidare och jobba kanske 60-70 timmar per vecka för att fondens ska ge så bra avkastning som möjligt. För en yngre förvaltare är det inte så konstigt, förklaringen behöver inte vara mer avancerad än att de vill lyckas bra med sitt jobb och göra karriär.
Men stjärnförvaltare som har varit framgångsrika i många år och även är delägare i ett eget fondbolag, de har ofta därmed byggt upp en stor förmögenhet. Människor som äger 100 miljoner kronor skulle kunna sluta jobba och leva på kapitalet, så det är värt att fråga sig vad det är som driver dem att fortsätta?
Och vilka konsekvenser har deras innersta motiv för fondspararna?
Hjälpa kunderna är det mest närliggande motivet att fortsätta göra sitt bästa. Många trivs med att känna att de gör nytta och få uppskattning från glada kunder. Denna motivation är bra eftersom den ytterligare ökat samstämmigheten.
Tävling är rimligen också ett vanligt motiv, alltså att förvaltaren försöker lyckas bättre än konkurrenterna och därmed vinna ära, bonus och större förvaltat kapital. Tyvärr finns en risk att fokus i tävlingen blir alltför kortsiktigt och lockar till överdrivet risktagande.
Arv till barn och barnbarn. Att skapa en förmögen släkt kräver mer än det kapital som krävs för att försörja förvaltaren själv med familj under livstiden, vilket ger drivkraft att öka den personliga förmögenheten långt bortom 100 miljoner. Ett vanligt sätt är att starta ett eget fondbolag och när volymen i det blivit stort sälja rörelsen. Detta ger andra risker för fondspararna, till exempel att fondbolag i en liten nisch startar fonder utanför sitt kompetensområde för att växa sig större.
Odödlighet är en drivkraft som får människor att starta stiftelser och liknande. Flera klassiska exempel finns i Göteborg, där donationer har skapat välkända institutioner som Chalmers, Sahlgrenska och Vittfeldska. Även denna motivation kan ge risker, till exempel att äldre förvaltaren behåller för mycket ansvar istället för att gradvis överlämna förvaltningen till fler och yngre experter.
Gåva som gör nytta för samhället liknar föregående motiv, men med fokus på dagens problem. Det största beloppet internationellt är Bill Gates stiftelse, som förvaltaren Warren Buffet har anslutit sig till. Här i Sverige har Björn Carlson som startade fondbolaget som bär hans namn skänkt en stor del av sin förmögenhet till en Östersjöstiftelse.
Stark motivation är rimligen bra för att en fondförvaltare ska lyckas bättre än konkurrenterna. Men exemplen ovan visar att det finns ett värde i att kunderna får information om vad som motiverar förvaltarna som har ansvar för deras fonder.
Även frågan hur mycket har förvaltaren investerat i sin egen fond borde fondbolaget ge sina kunder svar på. Kräv därför svar på dessa två frågor från ditt fondbolag.
