Helst undviker jag att skriva om skatteplanering, eftersom de fördelar som finns med ”listiga” affärer nästan alltid bygger på antagandet att skattereglerna behålls oförändrade. Fast helt oförändrade regler är inte ett rimligt antagande, då viktiga ändringar sker nästan varje år.
Beräkningar av om det efter hänsyn till skattekonsekvenserna lönar sig att sälja gamla fondandelar och byta till bättre fonder (med lägre avgifter och/eller bättre förutsättningar för hög avkastning) bygger till exempel på antagandet att Sverige inte sänker reavinstskatten framöver.
Vi är många som tycker att en sänkning av den svenska kapitalbeskattningen ned till EU-snittet vore rimligt. En borgerlig regering halverade hösten 1993 reavinstskatten och ända sedan alliansen vann valet 2006 har det funnits förhoppningar att denna skattreform skulle upprepas. Men reavinstskatten har fortsatt att vara samma 30 procent ända sedan 1995. Och de senaste veckorna diskussion om vilka skattesänkningar Anders Borg och regeringen borde prioriterar i höstens budget visar att sänkt kapitalbeskattning inte ens finns med bland alternativen.
Mindre nackdel byta nu
Därför har jag gett upp hoppet. Sparande i aktier kommer att fortsätta missgynnas, med dubbelbeskattning av företagens vinster och aktieägarens avkastning. Fördelen för fondspararna med detta är att det blir mer troligt att det lönar sig att byta aktiefonder, för självklart blir resultatet sämre för dem som i år byter fonder och tvingas betala 30 procent av värdeökningen i skatt, om de som väntar med att sälja till nästa år bara skulle behöva betala 15 procent reavinstskatt.
Fast även de som är starkt övertygade om att kapitalbeskattningen kommer att vara oförändrad, avskräcks ofta från byten och låter sparpengarna stanna i samma fond. Särskilt om sparandet har pågått sedan mitten på 1990-talet eller ännu längre så har värdestegringen ofta gjort att mer än hälften av kapitalet ska beskattas med 30 procent, vare sig pengarna konsumeras eller flyttas till en annan fond. Extremfallet är schablonmetoden i skattereglerna, eftersom säljaren på blankett K4 kan välja att ange 20 procent av försäljningsintäkten som anskaffningsvärde (gäller aktier, fonder och liknande). Det betyder att den maximala skatten är 24 procent av marknadsvärdet.
Självklart är det en nackdel att i värsta fall bara få flytta 76 procent av fondkapitalet vidare till en annan fond. Men det finns flera orsaker till att den negativa effekten kan uppvägas ganska lätt.
Avgörande är att den framtida skattebetalningen är ofrånkomlig, så länge inte skattereglerna ändras, alltså är inbetalningen pengar som ändå redan tillhör statskassan. Det är bara en fråga om vilket år staten ska få den extra inkomsten. Och spararen som byter fonder och får ett högre anskaffningsvärde på det nya sparandet har med sig en fördel, genom att reavinstskatten nästa gång blir lägre.
Särskilt tydligt blir detta om spartiden som återstår inte är så lång, för då hinner den uteblivna avkastningen på den förlorade ”skattekrediten” inte bli så stor. Å andra sidan är den potentiella fördelen med att byta till en bättre fond större om den återstående spartiden är lång, så jämförelsen kan förenklas. Om fördelen av att byta fond beräknas vara 2 procentenheter högre avkastning per år, så blir det likvärdigt med en skattebelastning på 20 procent och att dessa pengar annars skulle ge brutto 8 procent avkastning per år (8% av 100 är lika med 10% av 80).
Passa på
Därmed blir det tydligt att fondbyten helst bör göras när aktiemarknaden tillfälligt står lågt, för då blir reavinsten mindre. Efter den senaste månadens branta börsnedgång är alltså ett bra tillfälle att passa på att byta fonder.
Förutom höga avgifter och låga fondbetyg, så är det förstås viktigt att fundera på om fondens inriktning ger bra eller dåliga möjligheter till god avkastning framöver. Till exempel blir det extra intressant att sälja en Asienfond som har hög årsavgift och dåliga resultat jämfört med konkurrenterna om man tror att till exempel Sverigefonder eller Europafonder kommer att utvecklas bättre de närmaste åren.
Börsnedgången har också gjort det mer troligt att sparformer med en enhetlig årlig skatt (kapitalförsäkringar, pensionsförsäkringar) kommer att belastas med lägre skatt i kronor räknat än om värdestegring beskattas som reavinst.
Försäkring om spartiden är kort
Fast tänk på att spartiden är det som främst avgör om k-försäkring är lönsamt, för skatten på avkastningen i en kapitalförsäkring tas ut varje år och efter 25 år är den helt säkert dyrare än vanlig reavinstskatt (om man sparar utan fondbyten). K-försäkring är därför i först hand en bra lösning om spartiden är kort och man byter fonder/aktier ofta, samt lyckas nå en hög avkastning. Pensionsförsäkringar har lägre skatt, men även de lönar sig bäst om spartiden är kort.
Tänk även på att eftersom avkastningsskatten är en fast procent och dagens låga räntor gör det svårt för räntefonder att kompensera för sina avgifter, så måste du placera i aktiefonder för att fondförsäkringar ska ha en rimlig chans att vara lönsamma, särskilt om den återstående spartiden är lång. Om du vill räntespara, så är det troligen bättre att spara direkt i en räntefond med låg årsavgift eller på ett bankkonto med högsta ränta, och undvika de extra avgifterna som ofta tas ut i en fondförsäkring.
Xskatt
