Hittills under år 2011 är råvarufonderna förlorare. De populäraste PPM-fonderna inriktade på råvaror har alla tappat mer än 11 procent sedan årsskiftet, medan snittet för alla aktiefonder bara är en nedgång på 2 procent. Sämst har utvecklingen varit för Blackrock World Gold Fund som fallit 16 procent. Bara Afrika- och Indienfonderna har rasat mer.
Därmed är det naturligt att fråga sig om det är ett köpläge nu, särskilt om man tror att fortsatt växande efterfrågan från tillväxtländer som Kina kommer att driva upp priserna på råvaror ytterligare de närmaste åren.
Men det är viktigt att komma ihåg att under de senaste åtta åren har världen upplevt en dramatisk ökning av råvarupriserna, en uppgång som tog en paus under finanskrisen hösten 2008 men sedan har återkommit förvånande snabbt. Därför var olika typer av råvarufonder inte bara vinnare under 2009 och 2010. Utan de är fortfarande efter det senaste kvartalets nedgång vinnare sett över de senaste tio åren, med en värdeökning på i snitt 18 procent per år fram till 30 april.
Spekulation i silver
I början av maj kom ett plötsligt fall i många råvarupriser, som såg ut att börja med en brant nedgång för silver. En förklaring är att derivatbörsen i Chicago höjde kraven på säkerheter från kunderna, men minst lika viktigt är nog att silver under hela 1990-talet och fram till 2006 kostade under 6 dollar per ounce. I slutet på april hade spekulation fått silverpriset att på bara ett halvår dubblats till nästan 50 dollar per ounce, så det är inte alls konstigt att många väljer att ta hem sina vinster även om det saknas negativa nyheter.
Det konstiga med raset i början av maj är att snabbt även oljepriserna och metaller som koppar och zink påverkades kraftigt. Dessa borde påverkas av andra faktorer än silverpriset, så enligt experter som intervjuas i internationella med finner förklaringar bland nyheter som påverkar efterfrågan, till exempel effekterna av jordbävningen i Japan och minskad import till Kina.
Efterfrågan från Kina
Men innan du nu frestas att ”passa på när det är rea” och investerar i en råvarufond, så studera diagram med utvecklingen de senaste tio åren för denna typ av investeringar. Där syns att en topp nåddes strax för årsskiftet och att uppgången dessförinnan har varit lång och brant.
Det främsta argumentet för en fortsatt uppgång är den kinesiska efterfrågan som trots att den ökat brant de senaste åren ännu inte är alls lika stor som konsumtionen per invånare i Europa och USA. Fast det finns å andra sidan tydliga tecken på åtstramning i Kina, där stigande inflation tvingat fram räntehöjningar.
Ny kapacitet framöver
Personligen håller jag fast vid att den logik som gällt de senaste 100 åren är fortsatt giltig, med en nedgång för råvarupriserna relativt andra tillgångar. En tillfällig vändning uppåt har skett eftersom extremt låga råvarupriser under 1990-talet bromsat investeringarna i ny kapacitet alltför kraftigt. Men dagens höga priser kommer att resultera i massiva satsningar på ny produktionskapacitet framöver.
De underliggande orsakerna till att råvaror faller i pris jämfört med andra varor och tjänster är tekniska innovationer och ökade reallöner. Ny uppfinningar kommer med jämna mellanrum och ger nya möjligheter att framställa billigare råvaror. Ett extremt exempel är att enorma mängder guld finns utspätt i världshaven (ungefär 100 kilo guld per kubikkilometer vatten) även om ingen ännu uppfunnit en lönsam metod för utvinning ur saltvatten (mer om detta i ”Varning för guldfonder”, länk ovan till höger).
Nästa decennium
Helt klart är att råvarupriserna på kort sikt svänger brant och att dessa svängningar rimligen kommer att fortsätta. Uppgången de senaste åren kan även få ny fart av oväntade nyheter som hindrar produktionen. Men dramatiskt högre priser än tidigare lockar till slut fram stora nya investeringar. Och det finns väldigt gott om kapital i världsekonomin som letar lönsamma investeringar, tack vare låga räntor och dålig lönsamhet i andra branscher. Visst tar det tid att fatta beslut och bygga nya produktionsanläggningar, men sedan kommer ofta flera liknande satsningar ungefär samtidigt (det visar den svenska skogsindustrins historia). Därmed är det nästan självklart att produktionskapaciteten för många råvaror kommer att öka brant de närmaste tio åren.
Min slutsats är att aktier i råvaruproducenter framöver knappast kommer att utvecklas bättre än andra branscher. Under 1990-talet var vinnarna IT-fonder, de senaste tio åren är vinnarna råvarufonder, men under nästa decennium blir det rimligen någon annan bransch. Vilken vet jag inte – men lärdomen från råvarufonderna är att de först var förlorare under ett decennium innan de blev vinnare. Det talar för att läkemedel eller finans skulle kunna få revansch framöver.
