Först ska påpekas att alla verkar överens om att fondbolagen är bättre på att ge korrekt information än många andra sparprodukter. Till exempel är det värre att svensk lag tillåter dolda avgifter i aktieobligationer och livbolag som redovisar sin avkastning brutto, före kostnaderna i bolaget. Och många ”strukturerade produkter” och nätmäklare lockar ohämmat i sin reklam genom att ge intrycket att det är lätt att göra snabba klipp.
Men mindre dålig är inte tillräckligt bra. I går presenterade Konsumentverket rapporten ”Bästa fonden? – En granskning av fondmarknadsföring” och kritiken är främst hård mot redovisningen av historisk a
vkastning och av risktagandet i fonderna. Avslöjande är det syrliga påpekandet ”Detta är samma brister som uppmärksammades i Konsumentverkets rapport 2000:18” – ingen förbättring på elva år alltså.
Avkastningen som fonden tidigare uppnått kan vara vilseledande på flera sätt. Till exempel berättar fondreklamen ibland endast om avkastningen under år 2009, det bästa fondåret de senaste tio åren. Andra fondbolag i KO:s granskning har valt att vilseleda genom att endast presentera den historiska avkastningen under mycket lång tid, upp till 24 år. Dock tar KO inte upp det kanske största problemet med långa mätperioder, nämligen att totalavkastningen då kan bli hög procentuellt trots en låg årsavkastningen (som är jämförbar med en bankränta). Det låter kanske bra om en fond har stigit 108 procent på sedan april 1996, men omräknat per år motsvarar det en ränta på 5 procent.
Risken som fondförvaltaren med kundernas pengar är förstås ett annat viktigt område. KO:s sammanfattning är att riskinfo ofta ges med så liten textstorlek eller på en sådan undanskymd plats att den inte uppfyller kraven i överenskommelsen med Fondbolagens Förening 2008. Några bolag har helt struntat i att lämna riskinfo i sin fondreklam. Och inget av de granskade bolagen har angett riskinformation i sina webbannonser (banners).
Avgifterna är häpnadsväckande nog inte med i KO:s granskning och rapport, annat än under rubriken Avgränsningar: ”Konsumentverket har valt att inte granska avgifter inom ramen för rapporten, förutom i de fall avgifter särskilt har nämnts i marknadsföringen. Konsumentverket är väl medveten om den problematik som finns kring hur avgifter för fonder presenteras för konsumenter och kommer inom ramen för verkets löpande tillsyn att titta närmare på frågan.”
Nog är det märkligt att krav på bättre information om vad tjänsten ”fondförvaltning” kostar inte ens är med i regelverket eller i KO:s granskning. Här verkar lobbyisterna inom branschen att ha lyckats bra med att fördröja en granskning av att reklamen normalt undviker att berätta om det samhällsekonomiskt sett mest avgörande för fondspararnas resultat.
Tre konkreta förslag
Särskilt pensionssparande men även mycket annat fondsparande är väldigt långsiktigt och det upprepas ofta i kritiska granskningar att avgifterna sammanlagt under 20-30 år kan äta upp så mycket som halva det möjliga slutresultatet. Ändå fortsätter KO att svälja att fondbolagen fokuserar på att berätta vad sparandet kostar i procent av kapitalet under ett enda år. Jag upprepar därför tre konkreta förslag som jag skrev om för snart sex år sedan i ”Rätt perspektiv på fondavgifterna” (länk ovan till höger):
(A) Inför en regel att fondernas årsrapporter ska innehålla ett längre perspektiv även på avgifterna. I dag finns avkastningen redovisad långt tillbaka, ofta både 5 och 10 år. Självklart skulle det gå att även visa hur mycket avgifter som tagits ut, riktigt intressant vore att ställa de totala avgifterna i kronor under 5 år eller 10 år mot den totala nettoavkastningen i kronor under samma period.
(B) Tvinga fondbranschen att skicka en räkning till kunden varje år. Så är det i andra branscher, man får en faktura även om betalning sker med autogiro. Detta förslag fick jag av ett par uppsatsskrivande studenter förra året – först tyckte jag det verkade orealistiskt, men kravet att redovisa kostnaden i kronor och ören någonstans i det finstilta i årsbeskedet finns ju redan. Särskilt bra vore om kravet även gäller fondsparande via pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar, som i dag inte alls behöver redovisa vad de enskilda fonderna kostar.
(C) Inför ett krav att de som säljer fonder måste informera skriftligt om den totala kostnaden för olika alternativ under den förväntade spartiden. Denna idé fick jag från utredaren Stig Tegle, han förslog termen ”effektiv fondavgift” (som skulle motsvara kravet att informera om ”effektiv ränta” på konsumentkrediter). Den nya rådgivarlagen som trädde i kraft sommaren 2004 innebär redan ett krav att ställa frågan hur lång spartiden är, vilket ger underlag för att ge en prognos om den totala kostnaden under spartiden. Här på Morningstar finns denna tjänst sedan många år i ett enkelt hjälpmedel som heter ”Kalkyl” (finns under Verktyg i huvudmenyn ovan).
