Överdrivna svängningar på aktiemarknaden de senaste tio åren har gjort det ganska lätt att tjäna på att köpa billigt och sälja dyrt. Orsaken tror jag främst är att en allt större andel ”dumma pengar” flödar runt i det globala finansiella systemet, styrda av privatpersoner som i de flesta fall vet väldigt lite om de börsföretag där pengarna hamnar och ännu mindre om vad som är en rimlig värdering av deras aktier.
Därför har Morningstars aktiva PPM-portföljer lyckats väldigt bra, i snitt är värdeökningen hos portföljerna 4-6 i PPM-testet plus 115 procent totalt (motsvarande 7,9 procent per år). Sjunde AP-fonden lyckades i slutet på förra året ta igen tidigare förluster, men snittavkastningen för ”icke-väljarna” sedan nyårsafton 2000 är bara 1,8 procent per år (mer om detta i ”Morningstars PPM-portföljer de första 10 åren”, länk till höger).
Har varierat andelen räntefonder
Jag håller fast vid att det är avgörande att anpassa strategin för fondval till läget på aktiemarknaden, för när aktiekurserna är högt uppskruvade, då är riskerna med ”momentum” stora. Och även när aktiemarknadens värdering av framtiden är i närheten av rimlig så är min erfarenhet att det är lättare att använda vanligt bondförnuft och försöka köpa billigt och sälja dyrt.
Därför tror jag att den bästa möjlighet att överträffa AP7 även framöver är att ha en varierande del av PPM-sparandet i en räntefond och vänta på de börsras som ser ut att fortsätta komma med jämna mellanrum. När ökad pessimism nästa gång har sänkt aktiekurserna rejält så ger dock nya AP7 Aktiefond ett svårslaget alternativ att vara med om nästa uppgång med utväxling (”Premiespar rensas och blir nu Global Bull”).
Svårare klå AP7
Men mitt resultat blir knappast lika bra framöver. En anledning är att utvecklingen i världsekonomin har blivit mer splittrad. The Economist påpekar i senaste numret att USA drar åt ett håll med stigande budgetunderskott, Europa åt ett annat med sänkta offentliga utgifter och tillväxtmarknaderna åt ett tredje med stigande inflation och risk för överhettning. Effekterna av finanskrisen 2008 ser ut att bli långvariga och en brant återhämtning för råvarupriserna gör det svårare att se var bastrenden i vinstutvecklingen ligger.
Dessutom har jag blivit försiktigare med åren, vilket väl är naturligt. Plus att jag alltid har haft en försiktig inställning till pensionssparande, först hade jag under många år min egen tjänstepension i ett livbolag och i våras flyttade jag nysparandet till indexfonder och hedgefonder hos Brummer & Partners (se ”Nu har jag flyttat min tjänstepension till fonder”).
Slutligen är nya AP7 Aktiefond en klar förbättring jämfört med Premiesparfonden, särskilt som förvaltarna verkar utnyttja möjligheten att aktivt ändra utväxlingen. Därför har det blivit svårare för mig att lyckas mycket bättre än AP7 med de aktiva PPM-portföljerna och jag tror inte att jag kommer att lyckas öka försprånget lika mycket under nästa tioårsperiod.
Bättre snitt
Fast PPM startade väldigt nära toppen år 2000, MSCI World omräknat till svenska kronor nådde det ”all-time-high” som fortfarande gäller ett par veckor innan PPM skickade ut de första valkuverten. Nu är vi även långt under toppen sommaren 2007, så framöver kommer rimligen aktiefonder att ge lite bättre avkastning i snitt. Åtminstone verkar det mycket osannolikt att världsindex kommer att backa även nästa 10-årsperiod. Därför är jag mer optimistisk att kunna överträffa snittavkastningen 7,9 procent per år framöver, även om det blir tufft att klå AP7.
Xpersonligt Xppm Xppmportföljerna
