Denna vecka är det exakt tio år sedan MSCI världsindex för aktier omräknat i svenska kronor nådde och passerade toppen. Även räknat i euro nådde världens aktier inte ens efter den långa börsuppgången fram till hösten 2007 upp till det gamla rekordet.
Morningstars fondindex för globalfonder har fallit 32 procent de senaste tio åren, fram till 31 augusti. Nedgången är ”bara” 17 procent för Europafonder, men nästan 40 procent för USA-fonder. Sverigefonderna är ett undantag med en uppgång på i snitt 26 procent och många tillväxtmarknader har stigit mycket mer.
Första PPM-valet på toppen
Ändå var det förstås, med facit i hand, en väldigt olycklig tidpunkt att lansera det första PPM-valet just i september 2000. I slutet av nästa vecka är det exakt 10 år sedan de första valkuverten skickades ut från PPM. Sedan dess har de första icke-väljarnas pengar som förvaltas av 7:e AP-fonden backat lite i värde och räntefonder har gett högre avkastning än aktiefonder.
Stockholmsbörsen och IT-bubblan på amerikanska Nasdaq nådde toppen redan i mars år 2000. Men svenska kronan försvagades rejält mot dollarn under sommaren 2000, så utländska aktier steg i värde sett ur svenskt perspektiv. Därför kom toppen för världsindex inte förrän i början av september.
Förklaringen till den dåliga utvecklingen därefter är till stor del att amerikanska aktier var kraftigt övervärderade för tio år sedan, samt att USA-dollarn återkommande har försvagats. Från att ha kostat nästan 11 kronor som mest hösten 2001 så har dollarn fallit till som lägst under 6 kronor sommaren 2008. Amerikanska placerare har därför inte upplevt en lika dyster utveckling, eftersom utländska aktier har ökat mer räknat i dollar de senaste tio åren. Den 9 september år 2000 kostade en dollar 9,61 kronor och i dag är växelkursen 7,27 kronor. Denna nedgång på 24 procent är lite mindre än nedgången för globalfonderna fram till idag, men räcker ändå för att världsindex räknat i dollar skulle nå ett nytt rekord hösten 2007, då globalfonderna stod betydligt högre.
Bra för köparna
Fast vi som är med fullt ut i det nya statliga pensionssystemet är födda 1954 och senare, vilket betyder att vi är yngre än 57 år. Vi har minst fem år kvar till statlig pension och aktiekurserna långt in i framtiden beror inte på vad nivån råkar vara just nu. Det är verkligheten år 2028 som avgör aktiekurserna när jag själv fyller 65. Och då är det antalet aktier vi äger då – inte kursen i dag – som spelar roll.
För vårt pensionssparande har lägre aktiekurser därför varit en fördel, eftersom det gett oss fler aktier. Och de flesta sparar främst i aktier via tjänstepensionen och premiepensionen, där nya pengar sätts in varje år. Lägre aktiekurser är bra för köparna, men dåligt för säljarna, för de ger fler aktier per insatt tusenlapp.
Så alla som kommer att sätta in mer pengar i aktiefonder är alltså i det perspektivet vinnare på börsrasen 2002 och 2008. Ett klassiskt argument för regelbundet sparande är just att det då är en fördel om aktiekurserna faller i början av spartiden (men en nackdel om uppgången kommer tidigt).
Yngre vinner, rika äldre förlorar
Börsrasen innebär alltså även en omfördelning mellan äldre och yngre, eftersom det i första hand är de under 65 år som sätter in pengar i pensionssparande och de över 65 år som tar ut. Vad som är mest rättvist kan förstås diskuteras.
Men de välbärgade äldre som varit med om den långa börsuppgången under 80-talet och 90-talet, samt stora värdeökningar på bostäder de senaste 15 åren, kan rimligen tåla att ta ut sitt pensionssparande och sälja aktier på samma nivå som i slutet på 90-talet. Och de äldre som har låg pension har rimligen sällan haft något pensionssparande i aktier, så de har inte förlorat på svag börsutveckling de senaste tio åren.
.jpg)
