De flesta fondsparare tar kanske för givet att deras fondförvaltare försöker göra bra affärer på både kort och lång sikt – att de sitter vid datorskärmar och försöker pricka vinnarna på börsen den närmaste timmen och veckan, men att de samtidigt letar vinnare genom att analysera hur ekonomin kommer att utvecklas på lång sikt.
Fast verkligheten är snarare att börsutvecklingen just den här veckan främst är ett irriterande ”brus” för de förvaltare som försöker spå utvecklingen det närmast året eller på 5-10 års sikt. På kort sikt är det tillfälliga nyheter och psykologi som styr kursutvecklingen, ofta utan samband med de långsiktiga trenderna.
De flesta fondförvaltare som jag har pratat med om hur de förvaltar svarar att de försöker fokusera på den långsiktiga utvecklingen. Delvis beror det säkert på att de inte har tid eller ork att varje dag hålla koll på alla detaljer i 1000-tals börsbolag, så rent mänskligt blir jobbet mer hanterbart om de granskar varje aktie kanske en gång per kvartal och då fokuserar på att försöka gissa i stora drag hur utvecklingen blir på lång sikt. Dessutom finns mer att tjäna om förvaltaren har rätt på lång sikt, för aktiekurserna rör sig sällan särskilt mycket enskilda dagar eller veckor, men vinnarna stiger dramatiskt under en 5-årsperiod.
Ökad hastighet de senaste åren
Ändå visar de svenska fondföretagens årsrapporter för 2009 att väldigt många aktiefonder och blandfonder håller en hög omsättningshastighet i portföljen. 133 av 442 fonder (30 procent) rapporterar en omsättning över 100 procent. Det är visserligen lägre än under perioden 2006-2008, men betydligt högre än i samband med det förra börsraset då denna andel nådde ett bottenrekord på 17 procent under år 2003.
En viktig del av förklaringen är att cheferna hos SEB verkar ha dragit i bromsen. Tidigare har bankens fonder haft ungefär dubbelt så många fonder med hög omsättningshastighet som de andra tre storbankerna, men under 2009 skedde en kraftig inbromsning. Min undersökning visar att SEB har 13 av 20 fonder som minskat omsättningen mest. Och bankens andel fonder med omsättningshastighet över 100 procent minskade med en tredjedel (se ”Tabeller omsättningshastighet 2009”, länk ovan till höger).
Det är även lite färre av övriga fondbolags fonder som ökat omsättningen kraftigt. Ändå ligger andelen snabbfotade fonder kvar på en hög nivå, betydligt högre än under perioden 2002-2004. En trolig förklaring till att fler fonder haft hög omsättning de senaste fyra åren är att betydligt fler små fondbolag har startat fonder och de små förvaltarna har ofta en mer aktiv förvaltningsstil. En annan rimlig förklaring är att fler fond-i-fond, PPM-förvaltare och liknande numera byter fonder i stor skala, vilket tvingar dessa fonders förvaltare att göra fler transaktioner för att hantera större in- och utflöden av pengar.
Vilken förvaltare vill du ha?
Så för dig som fondsparare är det värt att fundera på vilken typ av förvaltning du vill ha. Många av de förvaltare som har presterat bäst resultat sett över 10-årsperioder håller en låg omsättning och fokuserar på att hitta långsiktiga vinnare. De vet att låga kostnader i längden har stor betydelse, så de håller en låg omsättningshastighet i sina fonder och gör bara affärer om de tycker att aktien uppenbart är kraftigt övervärderad eller undervärderad. Annars sitter de still.
Samtidigt är det frestande att välja någon av de förvaltare som den senaste tiden har lyckats manövrera bäst genom börsens luftgropar. Men en intressant aspekt av aktiemarknaden är att i varje affär finns det en vinnare och en förlorare, relativt sett. För om den aktie som byter ägare framöver utvecklas sämre än snittet (ett börsindex där aktien ingår), då är säljaren vinnare och köparen förlorare. Annars tvärt om.
Fast man borde kalla börshandeln för ett ”minussummespel”, för aktieaffärer kostar normalt pengar – ofta både börstransaktionen, mäklaren och valutaväxling. Bäst för ägarna som grupp vore teoretiskt om alla behöll sina aktier, då skulle transaktionskostnaderna försvinna och avkastningen bli högre totalt sett.
Dra nytta av andras transaktioner
Börshandeln är förstås nödvändig av många skäl, till exempel för att ge aktuella marknadspriser (som bland annat används för att prissätta fonder), underlätta riskspridning, sänka transaktionskostnader och för att förbättra likviditeten (så att fler placerare vågar riskera sitt kapital). Rimligen gör börshandeln att aktiekurserna i genomsnitt blir högre, eftersom tillgängligheten gör att intresset ökar och mer kapital placeras i aktier.
Fast detta allmänintresse är inte ett argument för att den enskilde förvaltaren ska göra mycket affärer – och skapa stora transaktionskostnader – eftersom det är fullt möjligt för enskilda förvaltare att vara ”free riders” och dra nytta av alla de transaktioner som andra gör.
Tyvärr är de svenska fondbolagen väldigt dåliga på att förklara fondernas omsättningshastighet och varför den skiljer sig från konkurrenterna. Nyckeltalet står nästan alltid i det finstilta, helt utan förklaring. Dessutom brukar det anges med till exempel ”1,5” istället för ”150%” – rimligen för att kunderna inte ska förstå att det är hög aktivitet att byta hela fondens innehav en och en halv gång på ett enda år.
Xförvaltare Xomsättning
