Jag är upprörd efter att ha sett veckans ”Uppdrag Granskning” i SvT 1 (onsdag 16 juni). En sökning av mer information om fallet på internet ger samma bild: köp inte försäkring av Atlantica.
Sommaren 2006 sydväst om Orust: föraren av en 2,5 ton tung Nimbus 250R svänger och kör i hög fart på en plasteka med en familj som fiskar, i ett 450 meter brett sund utan andra båtar, trots att vinden är svag och sikten god. Lisette Pettersson får livshotande skador, ligger nedsövd i veckor och kan fortfarande inte gå riktigt. Nimbusföraren har dömts i tingsrätten två gånger, dels är han skyldig i brottsmålet, dels är han ensam skadeståndsskyldig.
Men försäkringsbolaget Atlantica, som har stor andel av båtförsäkringar i Sverige, har överklagat de två domarna till hovrätt och Högsta domstolen. Ingen högre instans har dock tagit upp målet och nästa steg är att tingsrätten ska avgöra skadeståndets storlek. Atlantica är precis ett sådant försäkringsbolag som man inte vill ha, som hellre lägger miljoner på att betala advokater än att betala ut ersättning till dem som uppenbart har rätt.
Samma för fondsparare
Samma grundläggande problem finns för fondsparare: Kommer jag verkligen att få ut mina pengar, när jag behöver dem? Eller har jag missat att läsa och förstå det finstilta i villkoren, som gör att iskalla jurister kommer att kunna vägra betala ut pengarna? Tidigare i veckan fick jag den här frågan:
Du har skrivit positivt om Brummers fonder, men utan att ha nämnt att det inte är en bank, och därför saknar insättningsgarantin. Har det att göra med att du anser att Brummer är ett bolag som är mycket stabilt och inte på sannolika grunder går under, eller finns det andra skäl. Anser du inte att insättningsgarantin är viktig?
Först är det förstås viktigt att påpeka basfakta: ”insättningsgarantin” är begränsad även hos storbankerna, den gäller bankkonton – men inte fonder. Istället finns något som heter ”investerarskyddet” som omfattar de flesta fondbolag. Fast detta skydd gäller inte normala dåliga affärer som fonder gör, alltså när fonder köper värdepapper som faller kraftigt eller blir värdelösa.
Ansvar hos förvaringsinstitutet
Investerarskyddet gäller däremot om någon brottslig verksamhet ger så stora förluster i en fond att fondbolaget inte kan ersätta förlusten med sitt eget kapital eller sin ansvarsförsäkring. Men det viktigaste skyddet vid sparande i svenskregistrerade fonder är istället att fondernas tillgångar finns hos ett förvaringsinstitut. De flesta oberoende fondbolag i Sverige har valt SEB som förvaringsinstitut, som dels dagligen kontrollerar att förvaltningen är laglig, dels har ansvaret att betala skadestånd om kontrollen misslyckas.
Enligt juristerna har SEB ett ”strikt ansvar” att kontrollera att förvaltningen av fonden har gått rätt till, vilket om jag förstår rätt betyder att motparten inte behöver visa att SEB har varit vårdslös eller försumlig. Det enkla faktum att de anställda hos fondbolaget inte har följt lagen eller fondbestämmelserna räcker för att SEB ska bli ersättningsskyldig. Skulle det istället vara SEB som går i konkurs, så ska det inte påverka fondernas tillgångar för de ingår inte i bankens balansräkning – fonderna är separata på ungefär samma sätt som en depå eller ett bankfack.
Fast fallet som ”Uppdrag Granskning” tar upp visar att det inte behöver spela någon roll att både vanligt folk, tingsrätten och experter tycker att det är uppenbart var ansvaret ligger. Atlantica kan ändå slösa bort fyra år på att förhala och överklaga. Samma sak med SEB – vi vet inte förrän i efterhand om banken skulle leva upp till sitt ansvar som förvaringsinstitut.
SEB pålitlig
Men det verkar rimligt att SEB är mer pålitlig, eftersom banken borde vara beredd att betala rejält för att behålla sin dominerande ställning som fristående förvaringsinstitut – mycket mer än Atlantica verkar vara när det gäller båtförsäkringar. Jag har tidigare skattat att SEB borde finna det lönsamt att täcka förluster upp till en miljard kronor (se ”Bra skydd av förvaringsinstitutet”). För om SEB inte ställer upp, då skulle rimligen de flesta utomstående fondbolag försöka stärka förtroendet hos kunderna genom att snarast byta förvaringsinstitut.
Fast visst kan man tänka sig skandaler som ger så stora förluster för fondspararna att SEB hellre försöker dra ut på betalningen i det oändliga. Sånt är livet, vi kan aldrig vara helt trygga.
.jpg)
