Den över tio år gamla debatten om vad svenska folket ska få göra med sina 5,9 miljoner PPM-konton fortsätter. Frågan har blivit extra aktuell nu i maj, när det statliga alternativet för icke-väljare äntligen förbättrades (se ”Premiespar rensas och blir nu Global Bull”, länk till höger), vilket minskar behovet att förvalta själv.
Massbyten
Just nu gäller kritiken främst den ökade volymen massbyten av fonder, orsakad av företag som säljer PPM-förvaltning för cirka 500 kronor per år. Enligt Pensionsmyndighetens rapport från 24 mars så finns 700.000 aktiva individuella sparare, plus 500.000 som betalar för PPM-förvaltning. Övriga 4,7 miljoner PPM-sparare är passiva, så nästa steg i diskussionen är vem som ska betala de nya IT-lösningar som krävs vid en förändring.
I takt med att premiepensionen växer i volym blir den gamla lösningen allt mer ohållbar, främst därför att den ger sämre avkastning till övriga fondsparare. Ökade volymer massbyten ger kostnader som belastar hela kollektivet. Dessutom finns en stor risk att människor betalar för en tjänst som inte ger något. Totalt sett för samhället kan PPM-förvaltarna och andra fondexperter inte påverka ökningen i börsbolagens vinster eller BNP-tillväxten lika mycket som de kostar pensionsspararna (se ”Fondexperter ger främst ökade kostnader”).
Fast det finns även fyra mer jordnära orsaker att vara skeptisk: (1) Många har små belopp på kontot hos Pensionsmyndigheten och då blir tjänsten dyr räknat i procent. (2) Förvaltarna hänvisar ofta till historiska resultat som publiceras först i efterhand och det kan ha funnits tusentals liknande strategier som lyckats sämre. (3) Vissa kan ha en dold agenda att välja de fonder som ger rådgivarnas arbetsgivare provision (kallas ”kick-back” i branschen). (4) Extra kostnader för övriga andelsägare, särskilt i små fonder, kan skrämma bort bra fonder från PPM-systemet.
Beslut 3 juni
En reform kallad 2K där PPM-förvaltarna måste skriva på ett avtal och anslutas elektroniskt var på väg att genomföras när den stoppades i november 2009. Nu ett halvt år senaste är det dags att fatta beslut. Fondbolagens Förening skickade i går ut ett pressmeddelande med synpunkter inför det möte om 2K som politikernas Pensionsgrupp planerar den 3 juni.
Slutsatsen i rapporten 24 mars är att det finns två alternativ: Det första är att förbättra 2K-lösningen, där förvaltning med massbyten hanteras i en ny IT-lösning och styrs av ett avtal. Fördelar vore bland annat möjlighet att begära avgifter från förvaltarna och att kunderna skulle registrera sina fullmakter, vilket ger myndigheten möjlighet att ge extra information. Pensionsmyndigheten pekar ut flera problem som behöver lösas och Fondbolagens Förening ställer i sitt yttrande ytterligare fem krav.
Den långa listan med krav gör det mer frestande att välja det andra alternativet: Att stoppa PPM-förvaltarna. Pensionsmyndigheten pekar på flera möjligheter att försvåra massbyten, den främsta är att slopa den nuvarande 5-siffriga koden och börja kräva e-legitimation vid fondbyten. Fast det vore samtidigt att omyndigförklara de 500.000 svenskar som valt att betala för PPM-förvaltning.
Upphandling bäst
Ett tredje alternativ som inte nämns i rapporten är att genomföra en statlig upphandling, som rimligen drastiskt skulle sänka kostnaderna för PPM-förvaltning, och sedan integrera valet av PPM-förvaltare med övriga alternativ hos Pensionsmyndigheten. Steget är inte så långt, med tanke på att Fondbolagens Förening föreslår att Pensionsmyndigheten ska tvinga alla PPM-förvaltare att göra sitt fondurval i en fond-i-fond. Denna lösning skulle dock bara göra att problemen med massbyten flyttas utanför PPM, de negativa konsekvenserna för övriga fondsparare kvarstår.
Den bästa lösningen vore därför istället en offentlig upphandling av förvaltningstjänsterna, där bolagen tvingas erbjuda mycket lägre avgifter – men samtidigt får sin distribution av tjänsten hanterad av Pensionsmyndigheten. Om privata alternativ erbjuds sida vid sida med de nya statliga alternativen från Sjunde AP-fonden, så uppnås flera fördelar.
Dels ställs då alternativen mot varandra på ett tydligare sätt, dels kan Pensionsmyndigheten i detalj begränsa i avtalet hur stora massbyten förvaltarna får göra. Och som jag påpekade i ”Osäker framtid för PPM-förvaltning” (länk ovan till höger) så borde utrymmet för prutning vid en statlig upphandling vara minst lika stort som dagens rabatter på fondernas årsavgifter.
Risk för gerillakrig
Fast oavsett val av lösning, så finns risk att PPM-förvaltarna inte lägger ned sin nuvarande lönsamma verksamhet frivilligt. De kan välja att starta ”gerillakrig” och fortsätta ta betalt för sin nuvarande tjänst, men hanterad på ett annat sätt. Deras motivering är i så fall att de är lagliga ombud för sina betalande kunder. En möjlighet är att de skickar paket med stora buntar med manuella fondbytesblanketter och kopior på fullmakter. En annan att de övergår till att bli rådgivare, så att kunderna måste använda e-legitimation och göra sina byten själv.
