Precis som vid årets början tycker jag att det verkar vara stor risk att börsåret 2010 kommer att likna 2004. Den branta uppgången året innan följs av en svacka när verkligheten inte lyckas motsvara förhoppningar om en lika brant uppgång i börsföretagens vinster. Fallhöjden är rimligen störst för de fonder som steg mest under uppgången 2009, när placerare söker trygghet och flyttar pengar till mer stabila marknader. Därför behåller jag ett försiktigt urval i Morningstars sex portföljer med förslag på PPM-val.
Några läsare undrar varför jag fortsätter att kalla mina förslag PPM-portföljer, trots att den statliga myndigheten fick ö
kat ansvarsområde och bytte namn vid årsskiftet. Mitt svar är att myndigheten PPM är ett historiskt faktum under mer än tio år och att förkortningen är välkänd och entydig för svenska fondsparare. För de som vill att förkortningen även ska ha en aktuell betydelse, så är mitt förslag ”Premiepension hos PensionMyndigheten”.
Huvudförklaringen till min pessimism är att centralbankerna snart börjar ta tillbaka sin extrema stimulans av efterfrågan. Stigande räntor kommer rimligen att få stort genomslag, samtidigt som kvardröjande effekter av finanskrisen gör att återhämtningen i den underliggande efterfrågan från företag och konsumenter blir trög i de etablerade industriländerna.
Europa lockar mer än Japan
Inför denna uppdatering funderade jag på att åter ta med japanska småbolag i de aktiva portföljerna, för svag utveckling under år 2009 gör att värderingen jämfört med andra marknader sjunkit. Tyvärr motsvaras den sega Tokyobörsen av fortsatta politiska problem och försvagade statsfinanser. Stark export har gjort att den ekonomiska tillväxten tagit fart, men utan genomgripande ekonomiska reformer verkar risken överhängande att den japanska tillväxten snart tappar farten.
Europafonderna har istället halkat efter i år, delvis på grund av svagare euro. Tidningarnas rubriker handlar ofta om Grekland, men det är ett litet land med bara drygt 11 miljoner invånare. Viktigare för marknadens reaktion är rimligen en svag återhämtning i BNP i de största länderna i Europa.
Fast samtidigt ger detta större utrymme för Europa att överraska positivt. I ett längre perspektiv kan vår kontinent överträffa förväntningarna med hjälp av de relativt nya grundläggande fördelar som EU-integrationen givit: en gemensam marknad, gemensam valuta, ökad konkurrens och stabila institutioner (mer om detta i ”Dags att se fördelarna med Europa”).
USA-noterade bolag har stått för 54 procent av aktiesparandet i portfölj 6 eftersom både läkemedelsfonden och globalfonden innehåller en stor andel amerikanska börsbolag. Morningstar X-Ray visat att största enskilda aktie per 31 mars var Pfizer som finns med både i dessa och i USA-fonden. När jag ökar andelen i Europa är det därmed naturligt att fortsätta minska övervikten på andra sidan Atlanten.
Bara fem fonder
Bland just nu 785 alternativ hos Pensionsmyndigheten är man fortfarande tvungen att välja maximalt 5 fonder. Därför är det svårt att få med specialiserade fonder och samtidigt skapa en väl balanserad portfölj.
Den naturliga basen i en portfölj med bara fem fonder är en räntefond och en global aktiefond. Sedan finns utrymme för tre mer specialiserade fonder och jag håller fast vid tre kategorier som jag tror kommer att överträffa snittet när riskviljan minskar: Europa, läkemedel och USA. Efter att ha letat efter fonder med låga avgifter och/eller skickliga förvaltare är detta de fem fonderna i de aktiva portföljerna:
AMF Räntefond Kort fungerar som en säker ”kassa” i väntan på ett bättre köptillfälle. Min gissning är att det kommer under hösten, när rimligen många centralbanker runt om i världen höjer sina styrräntor. Till dess betyder extremt låga korträntor att avkastningen blir låg (mer om det i ”Fondtyper 6: Räntefonder”).
Skagen Global är på väg att byta ansvarig förvaltare, men som jag skrev i krönikan för två veckor sedan är mitt intryck att Skagen har rekryterat en bred kompetens de senaste åren och det fortsatt är värt att betala den höga förvaltningsavgiften.
Nordea Selekta Europa är en gammal favorit som var med i PPM-portföljerna redan 2001. Sedan dess har ansvarig förvaltare bytts ett par gånger, men de senaste tre år har Charlotte Winther lyckats klart bättre än de flesta konkurrenter. Risktagandet har samtidigt varit något högre, men inte värre än att nedgången 2008 var i linje med index.
SPP Index USA är ett det billigaste alternativet i sin kategori. Börserna i New York är tillsammans de största i världen och konkurrensen mellan placerare är hårdast möjliga, vilket skapar en mer effektiv marknad där det är svårare för aktiva förvaltare att överträffa index. Detta är därför den marknad där en billig indexfond har störst chans att bräda aktiva förvaltare.
Seligson Top 25 Pharma är en indexfond som genom låga kostnader och minimerad aktiehandel strävar efter att ge samma avkastning som världens största bolag inom läkemedelindustrin. Det har varit en framgångrik strategi, särskilt under börsraset 2008.
Den exakta fördelningen i de sex portföljerna finns i artikeln ”PPM-portföljer 28/4” (länk ovan till höger).
