Veckans nyhet på fondområdet är att Deutsche Banks noterar ett 50-tal börshandlade fonder på Stockholmsbörsen, med start imorgon fredag. Och fler än tyska X-trackers är kanske på gång – även amerikanska Blackrock och svenska SEB påstås i media vara intresserade av att konkurrera.
Börshandlade fonder heter på engelska ”exchange traded funds” och även i Sverige används ofta förkortningen ETF. De är alltid någon typ av indexfond, eftersom andelar måste kunna skapas enligt en fast fördelning. Den avgörande skillnaden mot vanliga indexfonder är att handel sker på aktiemarknaden, vilket ger transaktionskostnader (courtage, plus ”spread
” mellan köp- och säljkurs) men samtidigt snabbare affärer.
Den enda fördelen för vanliga privatpersoner är just att handeln sker löpande minut för minut så länge aktiemarknaden är öppen, vilket gör att de som är aktiva har chans att reagera snabbare på nyheter. För proffs ger börshandeln även möjligheter att använda ETF som delar av mer komplicerade strategier, kombinerade med olika typer av derivat. Utomlands är det främst korta affärer från hedgefonder och andra stora institutioner som förklarar den snabba ökningen av volymerna i börshandlade fonder.
Ibland påstås även att börshandlade fonder är mycket billigare – men för de stora marknaderna finns vanliga indexfonder (med handel en gång per dag) som har lika låga eller lägre avgifter. Fördelen finns dock bland specialiserade fonder, främst jämfört med ovanliga bransch- och landfonder.
Även nackdelar
Å andra sidan finns även nackdelar, tydligast att varje transaktion på börsen kostar. Månadssparande i börshandlade fonder skulle betyda att man betalar courtage varje månad och det blir i längden dyrt, särskilt om man vill sprida sitt sparande på flera fonder. Att till exempel betala 99 kronor i minimicourtage för tre olika ETF varje månad ger på ett år en extra kostnad på drygt 3500 kronor.
Men huvudförklaringen till att det hittills har saknats utländska ETF noterade på Stockholmsbörsen är att en extra notering i ett annat land ger andra extra kostnader, för både utgivaren och köparna.
En utländsk utgivare som Deutsche Bank får i Stockholm extra kostnader för notering och andra lokala avgifter, extra administration, information på svenska och rapportering till svenska delägare. För en enskild börshandlad fond är kostnaden totalt rimligen minst en miljon kronor per år, men ett 50-tal börshandlade fonder ger stordriftsfördelar som kanske halverar kostnaden per fond. Lägg sedan på ”kannibalisering”, alltså att många kunder annars skulle ha köpt samma tjänst i Frankfurt eller London, vilket kanske gäller hälften av investerat belopp. Plus kostnader för marknadsföring.
Med förvaltningsavgifter på i snitt 0,5 procent per år betyder det i så fall att en enskild ETF måste ha en volym i Stockholm på minst 400 miljoner kronor och att Deutsch Banks satsning måste nå totalt 10 miljarder kronor i volym för att överleva.
De tolv börshandlade fonder som hittills funnits på Stockholmsbörsen innehöll 14 miljarder kronor sammanlagt per sista februari. Bjässen Xact som ägs av Handelsbanken har 99 procent och uppstickaren HQ som startade i oktober har 1 procent.
Sämre kurs och avnotering
När det finns alternativet att köpa på en större aktiebörs, så ger det flera risker att svenska kunder missgynnas om de köper X-trackers på Stockholmsbörsen. De mest uppenbara är att det kommer att finnas större likviditet och/eller mindre ”spread” på andra marknader, ofta London eller New York. Därför väljer de stora professionella placerarna att göra sina affärer där villkoren är bäst. Men småspararen som gör affärer i Stockholm får troligen ofta sämre kurser och därmed extra kostnader.
I nästa skede gör troligen små volymer i Stockholm att Deutsche Bank får svårt att täcka kostnaderna, åtminstone för flertalet av 50 X-trackers. Detta gäller särskilt om man tar hänsyn till att många av de större kunder som är nöjda efter första året borde kunna övertalas att göra affärerna på en annan börs. Min gissning är att ett fåtal utländska EFT blir stora på Stockholmsbörsen, medan åtminstone hälften avnoteras redan nästa år.
Och för vanliga svenska småsparare är risken för avnotering ytterligare en tänkbar extra kostnad att ta med i kalkylen. Fondspararen tar en risk att bli sittande med fondandelar som inte längre går att sälja i Sverige. Courtage för att sälja utomlands är högre, så det enda rimliga alternativet kan bli att sälja i förtid, vilket kanske tvingar fram reavinstskatt.
Nackdelarna överväger
Kostnader för courtage, särskilt vid månadssparande, samt riskerna för extra kostnader i övrigt gör att nackdelarna överväger för småsparare. Bland dessa är det i praktiken få som har nytta av fördelen med snabba transaktioner under dagen, de flesta fondsparare är långsiktiga och behåller samma fonder år efter år.
