I början på veckan offentliggjordes vinnarna i ”Årets stjärnförvaltare”, en tävling där Dagens Industri och Morningstar uppmärksammar de personer som lyckats bäst i de fondkategorier som fått mest uppmärksamhet. Syftet är att peka ut individer bland fondförvaltarna som har presterat extra bra resultat både det senaste året och i ett längre perspektiv, bland de fonder som är enkelt tillgängliga för svenska småsparare.
Detta är det tionde året i rad som vi utser stjärnförvaltare och dessutom är 2009 det år som vinnarnas bästa fond i snitt har levererat högst avkastning. Snittavkastningen under kalenderåret den här gången är hela 80 procent. Det nästa bästa året är 2005, då stjärnförvaltarnas bästa fonder i snitt steg 64 procent.
Som vanligt är det flera av årets stjärnförvaltare som har varit med på prispallen tidigare. John Bornstein, Fredrik Colliander, Henrik Didner, Adam Gerge och Filip Weintraub är välbekanta namn för de som följt denna utmärkelse genom åren (se ”Lita på trippelvinnarna”, länk ovan till höger).
Krav från Hasse Olsson
Dessutom finns ett sammanfattande pris som heter ”Grand Prix – Årets Stjärnbolag”. Det fondbolag som har högst sammanlagd medaljpoäng (där guldstjärna ger tre medaljpoäng, silverstjärna två poäng och bronsstjärna en poäng) får ett diplom som är tänkt att uppmärksamma det fondbolag som har lyckats rekrytera de bästa förvaltarna.
Orsaken hösten 2000, när regelverket skrevs, var att Dagens Industris dåvarande chefredaktör Hasse Olsson krävde ett sammanfattande pris. Det passar ihop med den logik i media som vill ha ett enda ansikte på förstasidan, ett namn på löpsedel och en kändis i TV-soffan.
Jag var och är skeptisk, dels eftersom det är knepigt att välja ut en enda vinnare baserat på 15-20 individuella priser. Vissa år har alla stjärnförvaltare haft olika arbetsgivare, så det har varit omöjligt att utse ett stjärnbolag. Dels motverkar utmärkelsen ”Årets stjärnbolag” grundtanken att fondsparare som vill hitta fonder som ger hög avkastning ska leta efter individer bland förvaltarna som överträffar konkurrenterna.
Kruxet är att i en global ekonomi med ibland tusentals konkurrenter, ibland miljoner, är det förstås omöjligt att en organisation kan vara bäst på allt. Bara de som fokuserar hårt – på bekostnad av annat – kan bli stjärnor inom sitt område. Och därmed är det omöjligt att hitta ett ”stjärnbolag” som har 5-stjärniga fonder i alla kategorier. Skagen har till exempel en 2-stjärnig räntefond. Bara de med smalt fokus kan vara äkta stjärnbolag.
Valet av kategorier avgör
I praktiken avgörs dessutom ”Grand Prix” ofta av urvalet kategorier som ingår i tävlingen. Under oktober/november varje år träffas juryn och bestämmer vilka fondtyper som har fått mest uppmärksamhet under året bland spararna och i media. Men detta har blivit svårare i takt med att utbudet av fonder blir mer splittrat, så urvalet vinnare kunde mycket väl ha innehållit några andra kategorier.
Därmed händer det ibland att en storbank som totalt sett har ungefär 100 fonder får priset som ”stjärnbolag” för att 2-3 av bankens förvaltare har presterat i topp (av tur eller skicklighet). Detta säger förstås inte så mycket om hur bra övriga förvaltare och deras fonder är. Särskilt när Swedbanks fondföretag Robur fick utmärkelsen för två år sedan, så tycker jag att det kändes fel att bankens marknadsföring helt fokuserade på utmärkelsen till bolaget, men struntade i att nämna att detta helt baserades på två individuella priser.
Visst finns motargumentet att det ofta är en stor grupp människor hos fondbolaget som hjälper till att samla in och bearbeta den information som ligger bakom stjärnförvaltarnas investeringsbeslut. Men precis som i många andra sammanhang så är det ändå den ansvarige individen som fattar det slutliga beslutet. Och med ansvaret följer äran.
Värdiga vinnare
Men i år är problemet betydligt mindre. Årets stjärnbolag 2009 Skagen Fonder har bara åtta fonder och nästan hela den förvaltade volymen finns i de två fonder som stjärnförvaltarna Weintraub och Stensrud har ansvar för: Global och Kon-Tiki. Fast även Skagen har numera över 100 anställda, så visst är det även i år stor skillnad på två individer och ett helt fondföretag.
Ändå ger årets ”stjärnbolag” mig samma känsla som för sju år sedan då Aktie-Ansvar fick ”Grand Prix”: Äntligen ett litet fondbolag som trots ett litet antal fonder lyckas överträffa konkurrenterna i två av de mest intressanta kategorierna. När utmärkelsen går till ett fondföretag där stjärnförvaltarna är det centrala, då är det en värdig vinnare.
Xköptips Xstjärnförvaltare
