I början av nästa vecka är det 12 månader sedan den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs och samtidigt drygt ett halvår sedan både världsindex och Stockholmsbörsen passerade årets bottennotering.
Det tydligaste med kursutvecklingen under det senaste året är att aktiemarknaden fortsätter att överreagera. Precis som under den senaste bubblan 2007 – då uppgången var orimligt stor – så har det i år blivit allt mer tydligt att börsraset under den globala kreditkrisen var överdrivet. I vissa fall (som jag till exempel skrev om för några veckor sedan i ”Ny varning för Kinafonder”) så tycker jag att f
akta talar för att aktiespekulanterna redan är alltför optimistiska. Men aktiebörserna i de etablerade industriländerna har långt kvar upp till nivån 2007, så det verkar rimligt att de kommer att stiga ytterligare under nästa konjunkturuppgång.
Det enda rimliga sättet att förklara de extrema svängningarna är att intresset för risktagande har ändrats kraftigt – för det är omöjligt att verkligheten, fakta om de börsnoterade företagen, skulle ändra sig så mycket på bara ett halvår.
I dagens marknadskommentar för Sverigefonder varnar jag för att återhämtningen på Stockholmsbörsen i går passerade 100 procent upp sedan botten för sex månader sedan, vilket gör att det nu är stor risk för ett hack nedåt på mellan 10 och 20 procent (se ”Snart kommer första hacket i uppåttrenden”).
Gå mot strömmen
När jag skrev den kom jag att tänka på en krönika jag skrev i oktober 2001, ”Tjäna på börsens svängningar”, där jag skissade på olika sätt att köpa billigt och sälja dyrt, utan att ändra balansen i fondsparandet alltför mycket. Utgångspunkten då var de tvära kast i börsutvecklingen som hade varit de föregående fyra åren. Men under de senaste åtta åren har mönstret varit annorlunda – pendlingarna har pågått under längre tid och under långa perioder är det istället strategier att följa med strömmen som har varit vinnare – som brukar kallas ”momentum” – till exempel att köpa dyrt efter en uppgång i hopp om att uppgången kommer att fortsätta ett bra tag till. Detta blir dock alltför riskabelt när värderingen är hög (se ”Dags att lämna momentum” som jag skrev nära toppen, i september 2007).
Även nu tycker jag dock att det verkar lättare för vanliga amatörer att hålla sig till ”sunt bondförnuft”, alltså att köpa billigt och sälja dyrt. Enklast då är att vänta med att köpa till efter en nedgång, samt att sälja av gradvis under uppgångar.
En försiktig variant är att alltid hålla ett visst intervall placerat i aktier (antingen direkt eller via fonder), till exempel 45-55 procent aktier, resten räntebärande (bankkonto, obligationer eller räntefonder). Det betyder att när aktier stiger kraftigt i värde, så att andelen aktier stiger över 55 procent, då säljer du gradvis. Om aktierna sedan faller kraftigt, så att andelen aktier sjunker under 45 procent, så köper du tillbaka aktierna billigare än du sålde dem. Testar man på de senaste årens utveckling ser man att denna strategi ger högre avkastning än att göra ingenting eller att alltid hålla samma andel aktier, vilket många av blandfonderna utnyttjar.
En mer aktiv strategi är att börja med till exempel 50 procent aktier på nuvarande nivå. Om börserna faller 5 procent så ökar du till 60 procent aktier, om börserna stiger fem procent så minskar du till 40 procent aktier, och så vidare. Denna strategi bör dock omprövas om aktiemarknaderna tydligt lugnar ned sig. Tänk dock på att båda dessa strategier kräver att aktiemarknaden svänger hyfsat kraftigt runt en platt trend, för annars är det bättre att försöka förutspå trendens riktning. Nu när den globala aktiemarknaden är tillbaka på en hyfsat normal värdering historiskt sett, så har chansen att detta stämmer ökat.
Konflikt
Fast visst finns en konflikt, även jag lockas av ”momentum” – att behålla eller satsa mer i investeringar som har återhämtat sig kraftigt, till exempel Sverigefonder. Ett bra exempel är Lannebo Småbolag som nu i snart ett år har varit största innehav i mitt eget PPM-sparande (portfölj 6 i Morningstars PPM-test). Min gamla försiktighet, som säger att ”inga träd växer till himlen”, har dock fortfarande övertaget. Därför sänkte jag andelen Sverigefonder i portfölj 6 från 40 till 30 procent vid den senaste uppdateringen av PPM-testet. Och fortsätter Stockholm att stiga mer än omvärlden så är det snart dags för en ny sänkning.
Men på dagens nivå tycker jag fortfarande att långsiktiga fondsparare (främst pensionssparande) ska ha full exponering mot aktiemarknaden. De som bestämt att den strategiska fördelningen ska vara till exempel 75 procent, ska alltså ha just 75 procent aktier i sparandet. Jag skrev om detta senast i ”Kvar under bastrenden” och sedan dess har världsindex i kronor bara rört sig marginellt.
Från dagens nivå är det som sagt rimligt att trenden blir platt, så att fondsparare i snitt tjänar på att gå mot strömmen. Och även när aktiekurserna står högt ger det flera fördelar (se ”Glöm inte att rebalansera”, länk ovan till höger). Proffsen är bättre på att hinna pricka toppar och bottnar, men att återställa balansen med jämna mellanrum är en så enkel strategi att alla har möjlighet att öka sin avkastning lite genom vanligt bondförnuft – att köpa billigt och sälja dyrt.
