Finanskrisen och börsraset under 2008 har gjort fondspararna mer medvetna om riskerna med att investera en stor del av sparkapitalet i enskilda landfonder. Troligen kommer ett ökat intresse för bredare fonder att bestå, så det är väl värt att ställa de tre största ekonomiska blocken Asien, USA och Europa mot varandra.
Att pricka vinnaren bland världsdelarna är svårt. För att inte bli vilseledd ska m
an helst ha rätt på tre nivåer: hur verkligheten ser ut, hur aktiemarknadens förväntningar på framtiden ser ut, samt om dessa förväntningar är för optimistiska eller pessimistiska.
Ny bok med visioner
I dag var jag på lanseringen av den nya boken ”Sköna Europa” skriven av Stefan Fölster (chefekonom på Svenskt Näringsliv) och Johnny Munkhammar (forskningschef på European Enterprise Institute). Boken är en optimistisk skildring av de positiva förändringar som skett inom EU de senaste tjugo åren och de förutsättningar som finns för Europa att bli den bästa kontinenten både ekonomiskt och mänskligt.
Författarna vill bidra med grundläggande argument och visioner inför Sveriges ordförandeskap i EU under nästa halvår. De lyfter fram det gemensamma intresse som människor har av fri rörlighet och konkurrens på en stor marknad, samt värdet av ett övergripande skydd av individernas rättigheter. Boken är fylld av intressanta exempel, men jag skulle önska en tydligare struktur. Främst borde kapitlen få inledningar och sammanfattningar i nästa upplaga.
Under den efterföljande lunchen frågade jag Stefan Fölster varför svenskar ska placera sitt pensionssparande på börserna i Europa istället för på tillväxtmarknader i Asien där förväntningarna på ekonomisk tillväxt är mycket högre. Han hjälpte till med tre tänkvärda argument för att förväntningarna på Europa är alltför låga: Några länder har redan frigjort sig från stela regleringar och fler kan frigöras framöver. Den potentiella tillväxten är mycket högre än den faktiska, tydligast kanske i Italien. Dessutom har de storföretag som är börsnoterade i Europa ofta en stor del av sin verksamhet i andra världsdelar, men EU-reglerna ger ett bättre skydd för aktieägarna.
Lägst förväntningar
Sverige verkar ses av aktiemarknaden som en blandning av europeisk tröghet och asiatisk tillväxt. Tillsammans med börserna i grannländerna Norge och Finland har Stockholmsbörsen värderats upp väldigt kraftigt under goda tider då den ekonomiska tillväxten varit god, men under 2008 slog det åt andra hållet och börsrasen blev ännu större än på de största aktiebörserna i Europa.
Framöver tror jag att olika typer av Europafonder tjänar relativt sett på att förväntningarna på övriga världsdelar är alltför optimistiska. På tillväxtmarknaderna har det ännu offentliggjorts förvånande få skandaler, men jag misstänker starkt att under det närmaste året kommer många fler avslöjanden där som liknar de skandaler som hittills främst fyllt tidningarna i USA och Europa. Dessutom har länderna utanför Europa sämre offentliga skyddsnät, vilket rimligen gör att individernas reaktioner på den pågående finanskrisen blir mer drastiska. USA har samtidigt mer grundläggande problem i sin ekonomi, främst underskott i sparande och export. Enkel matematik säger att det tar många år av åtstramning att återvända till en hållbar finansiell balans, så den amerikanska tillväxten får svårt att överträffa Europa.
Latinamerikafonderna är redan vinnare historiskt sett, så här är förväntningarna redan höga (se ”Vinnare senaste 5 åren”, länk ovan till höger). Fyra svenska Afrikafonder har startats de senaste åren, men här bygger förväntningarna främst på redan höga råvarupriser och problemen är enorma jämfört med övriga världsdelar. Därmed verkar det för mig som att förväntningarna på europeiska aktier är lägst i förhållande till möjligheterna.
Vinstchans för Europafonder
Både under 2008 och hittills 2009 har de stora börserna i Europa utvecklats sämre än börserna i New York och Tokyo (när alla räknas om till samma valuta) och därmed sämre än världsindex. Men som så många gånger förr tror jag att de ändrade förväntningarna är alltför kortsiktiga. Spekulanterna underskattar styrkan i EU:s institutioner (se ”Spekulation att euron spricker”).
”Sköna Europa” pekar på de grundläggande fördelar som den gemensamma marknaden, gemensam valuta, ökad konkurrens och stabila institutioner har möjlighet att ge framöver. De senaste 15 åren har Europa överträffat förväntningarna, men det är förstås inte säkert att det kommer att ske igen. Det är väldigt svårt att spå börsutvecklingen mer än ett år framåt, men jag anar bäst vinstchans för Europafonder.
Det senaste halvåret har jag främst argumenterat för svenska aktier, vilket främst beror på att den svenska kronan under hösten försvagades kraftigt och att Stockholmsbörsen brukar svänga kraftigare än Europaindex. Det gör att jag trott på Sverigefonder som vinnare under den första delen av en återhämtning. Utvecklingen den senaste månaden visar att det stämmer och även under resten av 2009 tror jag att det resonemanget håller. Men i ett längre perspektiv är det vettigt att sprida pengarna i hela Europa, dels ger det riskspridning, dels verkar förväntningarna vara lägre på andra länder – vilket ger större chans till positiva överraskningar.
