I går köpte jag en liter mjölk på Pressbyrån vid centralstationen i Stockholm. Precis som ett par gånger tidigare häpnade jag över deras prissättning. En liter mjölk kostar 10 kronor.
Samtidigt tar Pressbyrån till exempel 18 kronor för en flaska med 0,5 liter Coca-Cola, alltså 36 kronor per liter. Jag kan inte låta bli att fundera – hur tänker de, cheferna som bestämmer dessa priser?
Mjölk är ju en färskvara. Gammal mjölk där datumet har gått ut måste slängas, ny skall levereras minst ett par gånger i veckan. Läsk däremot – den kan personalen fylla på från samma förråd som godis, tobak och andra stapelvaror. Kräver inte kylförvaring. Blir inte sur efter en vecka.
Någon logik finns det väl. Kanske vill Pressbyrån gynna nyttiga alternativ? Kanske tänker marknadschefen där att konkurrensen skiljer: mataffärer säljer mjölk billigare, medan restauranger säljer läsk dyrare. Kanske finns någon undersökning som visar att folk ofta har åsikten att ”mjölk ska kosta max 10 kronor” medan folk normalt accepterar att läsk kostar mer (eftersom den gör det även på snabbmatsrestauranger). Kanske är det konkurrensen med ”en kopp kaffe” som Pressbyrån också säljer, som gör att Coca-Cola inte får vara för billigt?
Men jag förstår ändå inte varför det skiljer så mycket som 26 kronor per liter. Varför är läsk mer än tre gånger dyrare än mjölk? För mig är detta ett litet mysterium.
Även fonder
Samma typ av märklig prissättning finns även på fonder. Man behöver inte granska skillnader mellan fondernas förvaltningsavgifter särskilt länge för att inse att de har väldigt lite, eller ingenting, att göra med fondbolagens kostnader eller kvaliteten på den service fondspararna får.
Istället verkar det ofta vara fondbolagens erfarenhet av hur mycket kunderna är beredda att betala som avgör. Plus ett stort mått av följa-John.
Ett tydligt exempel är årsavgifterna i räntefonder – mycket billigare än aktiefonder och de korta är allra billigast. Ett exempel är Spiltan Räntefond Sverige som bara kostar 0,1 procent per år, medan Spiltans aktiefonder kostar 1,5 procent per år. Alltså femton gånger mer, betydligt större skillnad än Pressbyråns påslag på läsken. Kanske beror det på att en räntefond liknar läsk (enkel och hållbar), medan aktiefonderna är känsligare och liknar mjölk. Men även om det kostar mer att få information om svenska aktier, så är det förstås inte femton gånger dyrare att förvalta en aktiefond. Förklaringen tror jag främst är att höga avgifter på räntefonder märks mycket tydligare, eftersom räntefonder med låga avgifter säkert vinner över de med högst avgifter.
Ett annat exempel är att samma fondbolag ofta har både små och stora aktiefonder, med mer än 100 gånger mer pengar i de stora. Ändå tar fondbolagen ofta exakt samma förvaltningsavgift för alla aktiefonder, fastän alla i finansbranschen vet att aktieförvaltning ger extrema stordriftsfördelar. Visst finns det kostnader för gemensamma resurser inom fondbolaget som rimligen ska fördelas lika, men konkurrensen är uppenbart svag eftersom fondbolagen struntar i att själva förvaltningen är lika dyr av en liten fond som av en stor, med resultatet att det bara är de stora fonderna som ger fondbolagen vinst, medan de små ger förlust.
Ett tredje exempel är tillväxtmarknadsfonder, som har högre avgifter om man investerar i länderna var för sig. Breda tillväxtmarknadsfonder tar i Sverige i snitt 1,58 procent per år i förvaltningsavgift. Men de fonder som investerar enbart i enskilda tillväxtländer är betydligt dyrare: Rysslandfonder i snitt 2,31 procent, Brasilienfonder 1,95 procent, Kinafonder 1,68 procent och Indienfonder 1,66 procent. Jag kan inte förstå att det skulle vara dyrare att hålla koll på aktiemarknaden i ett enda land än att försöka följa 20-30 länders aktiebörser i tre helt olika tidszoner. Breda fonder ger mer service och borde snarare vara dyrare.
Dyrt när spartiden växer
Fast precis som när man köper något att dricka på Pressbyrån, så är det nog många som inte funderar på skillnaderna i kostnad mellan olika fonder. Det tror jag beror på att folk ser kostnaden ur ett för kort tidsperspektiv.
Skillnaden i pris är som sagt 26 kronor mellan en liter Coca-Cola och en liter mjölk, inte så mycket att bry sig om just den dagen. Men om man skulle köpa samma dryck varje dag i ett år, då blir skillnaden förstås mycket större: 9490 kronor.
På samma sätt är det med fonder. Så länge spartiden är dagar, veckor eller månader – då är det helt avgörande att välja rätt förvaltare och/eller rätt marknad. En eller ett par extra procent i årlig förvaltningsavgift spelar ingen roll. Men när spartiden är år eller årtionden, då är låga årsavgifter helt avgörande för ett bra slutresultat. På lång sikt är det nämligen liten skillnad mellan olika aktiemarknader och billiga indexfonder överträffar majoriteten av de dyra aktivt förvaltade aktiefonderna (mer om detta i ”Paradox när spartiden växer”, länk ovan till höger).
Xfondavgifter Xspartid
